Höstformen - helt klart godkänd!

Idag rev jag loss med ett Coopertest, förvisso på löpband inomhus så jag vet inte riktigt hur man ska mäta det. De flesta jag snackar med brukar köra på en 400-metersbana utomhus. Men det var skönt att få det gjort, det har jag funderat på i över ett år.

Det blev 2,48 km på 12 min.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Coopers_test

Det är enligt wikipedia "bra" (skönt att vara över "medel"-gränsen). För att få "mycket bra" så hade det behövts lite drygt 300 meter till.

Mer än 2800 m känns inte alls orealistiskt och det får bli ett nytt test när Vasaloppsträningen varit igång på allvar ett tag, i början på februari.

Hoppas det är några läsare kvar nu när bloggen varit inaktiv i 20 dagar. Det har inte varit dött på träningsfronten för det, men många projekt på gång slukar all tid.

Sedan senast har rullskidspremiären gått av stapeln med 7 km på drygt 30 min. Det är mycket bättre än första rullskidspasset ifjol när skidträningen började i oktober, så det är skönt att inte allt försvunnit sedan Birkebeinerrennet, då skidorna lades på hyllan.

Förutom det, 4-5 löppass, 5-6 gympass och några hemmaträningar med armhävningar, situps etc.

Nu är det uppför

Idag hade jag tänkt att jag skulle träna i någon form. Helst styrketräning med lite löpband på gymmet.
Det blev till slut hemmaträning och jag tänkte kolla hur det låg till med armhävningarna. Men det blev bara 20 st, så då tappa jag stinget helt och lade av.

Egentligen var det ingen träning veckan efter Birkebeinerrittet, sedan två veckor hyfsad träning och efter Birkebeinerlöpet nu två veckor utan träning. Kan iförsej skyllas lite på förkylning.

Under tiden har jag inte skött kosten så väl och ligger återigen och studsar mot 95 kg. I helgen var det t ex två utekvällar. Och det är bara 2,5 månader drygt till mitt mål vid årsskiftet att spränga 90 kg och placera mig under det.

Det behövs alltså en rejäl uppsnäppning. Men det är en seg period. Det är mörkt när klockan ringer, och när man är tillbaka hemma är det redan mörkt igen. Ganska segt i förhållande till i våras när man vid sextiden hade några timmar på sig att köra ett långt träningspass till Vättern innan det blev mörkt. Och hörlurarna med Stemm-musik var borta. Det behövdes inte mycket för att tappa träningslusten idag. Några tips emot detta?

Jag testar att skriva upp strategin för resten av månaden så får vi se om det hjälper:
Minst 1 styrkepass/vecka
Minst 1 rullskidspass/vecka
Det gäller även denna veckan (imorgon SKA jag till gymmet)
Utöver det ett kortare löppass med hög intensitet, typ 30-45 min.
Minst en lång morgonpromenad (för fettförbränningen)/vecka
Dessutom ett Cooper-test som jag funderat på länge.

Om jag följer detta och inte svävar ut på mat och dryck borde jag vara nere i under 93 kilo till november börjar. Vi får stämma av det. Isåfall ska jag kunna kapa de sista om gnistan kommit tillbaka då.

Its alive

På tisdagen efter Birkebeinerlöpet så åkte jag på en liten förkylning. Det var liksom sista etappen efter att En Svensk Klassiker och Birkebeinertrippeln slutfördes. Så kroppen som haft en anspänning att inte bli sjuk pga viktiga träningspass eller tävlingarna i säga tog första chansen när sista tävlingen för säsongen var över.
Bara lite ont i halsen och förkylning, inget man var däckad av, men motivationen med träningen kom av sig ett tag.
Idag tog jag första passet efter tävlingen. Det var egentligen tänkt första rullskidspasset för säsongen, men istället blev det löpträning och lite kort cykling efteråt. 40 min totalt bara. Men det kändes gott att vara igång igen.