Idag drog jag in ännu ett snäpp på skärpet och är väldigt motiverad med löpträningen.
I lördags blev det ett pass direkt på morgonen där jag fick 4-5 km innan knät började kännas, då började jag gå direkt de sista kilometrarna, och det hjälpte faktiskt. Inget ömt efter passet.
Igår blev det ett riktigt bra styrketräningspass. Axlar, biceps, triceps, rygg och lår (för att bygga upp benmusklerna runt knät).
Ikväll blir det ett nytt kort löppass och morgonpromenad imorgon är inplanerat.
måndag 30 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Första löpningen i träningsschemat
Igår var jag ute på en lätt femkilometerstur. Det räckte för att jag ska ha bra träningsvärk i korsryggen idag.
Det märks verkligen att löparmusklerna är otränade. Vaderna kändes ganska tunga i slutet likaså. Tyvärr började även knät ömma lite efter 4 kilometer och det har alltså hänt alla löparrundor sedan efter Lidingöloppet.
Det stärker bara motivationen att ta ett krafttag för att komma ner under 90 kg.
Rundan gick iallafall på 28 min i väldigt lugnt tempo, det kändes väldigt bra i övrigt.
-------------
Idag läste jag på ensvenskklassiker.se att en av de yngre som i och med Vätternrundan i år gjort en klassiker, Emma Månsson, var på samma träningsläger som oss hos Staffan Larsson i vintras. Dock inte samma period. Det fick mig att fundera över kommande vinters träningsläger mitt i sommaren. Ska man åka på ett själv, eller ska man vidareutvecklas på Larssons (som var suveränt) eller testa någon annans (Svärds, Ottossons m fl)?
Det märks verkligen att löparmusklerna är otränade. Vaderna kändes ganska tunga i slutet likaså. Tyvärr började även knät ömma lite efter 4 kilometer och det har alltså hänt alla löparrundor sedan efter Lidingöloppet.
Det stärker bara motivationen att ta ett krafttag för att komma ner under 90 kg.
Rundan gick iallafall på 28 min i väldigt lugnt tempo, det kändes väldigt bra i övrigt.
-------------
Idag läste jag på ensvenskklassiker.se att en av de yngre som i och med Vätternrundan i år gjort en klassiker, Emma Månsson, var på samma träningsläger som oss hos Staffan Larsson i vintras. Dock inte samma period. Det fick mig att fundera över kommande vinters träningsläger mitt i sommaren. Ska man åka på ett själv, eller ska man vidareutvecklas på Larssons (som var suveränt) eller testa någon annans (Svärds, Ottossons m fl)?
tisdag 24 juni 2008
En Svensk Klassiker - så mycket kostade det
Ja, då var det dags för sammanställningen, det här är de poster jag har skrivit ned.
Anmälan Vansbrosimmet: 850:-
Simhallsavgifter: 250:-
Pulsklocka: 1000:-
Våtdräkt: 750:-
ToR Vansbro: 1000:-
Anmälan Lidingöloppet: 500:-
Seriösa löparkläder (löpartights, vindjacka etc): 1200:-
ToR Lidingöloppet: 1500:-
Hotell under Lidingöloppet: 2000:-
Rullskidor, pjäxor, stavar: 4000:-
Skidor och stavar: 2700:-
Träningsläger hos Staffan Larsson: 3600:-
ToR Mora: 1200:-
Anmälan Öppet spår: 1100:-
Anmälan Engelbrektsloppet: 550:-
Valla: 500:-
Boende Engelbrektsloppet: 1800:-
Resa Engelbrektsloppet: 1000:-
Omslipning av skidor efter Engelbrektsloppet: 500:-
Cykel till Vätternrundan (ny hybridracer): 6000:-
Cykelbyxor med vaddering: 700:-
Diverse utrustning till cykeln (stänkskärmar, cykeldator, handskar mm): 1000:-
Reservdelar cykeln (extraslangar, mekutrustning, minipump mm): 800:-
Ryggsäck med vätskesystem: 600:-
Anmälan Vätternrundan: 1300:-
Boende Vätternrundan: 1300:-
Resa Vätternrundan: 600:-
Stresshandling Vätternrundans Expo (energidrycker, pannband mm): 500:-
Klassikerdiplom inramat (ännu inte beställt): 250:-
Totalt: 39 050:-
Till detta kommer en del småsaker som jag nog glömt. Så det är i vart fall över 40 000 kronor. Visserligen kunde man sparat igen på boendet och inte bott på hotell osv. Men nu är utrustningen inköpt och det blir ju fler klassiker. Dessutom kan jag i princip köra Birkebeinertrippeln på samma utrustning där bara anmälningsavgift, samt resa och boende tillkommer.
Vid avstämningen i december då halva beloppet hade gått åt var förhoppningen att klara det under 40 lakan, men det är inget jag tänkt på efter det och därför har det också runnit iväg.
Som sagt, nu har man investerat en bra slant i välbefinnande och väldigt kul har det varit under vägen. Och det var absolut värt varenda riksdaler när man cyklade igenom Motala och närmade sig målet.
Anmälan Vansbrosimmet: 850:-
Simhallsavgifter: 250:-
Pulsklocka: 1000:-
Våtdräkt: 750:-
ToR Vansbro: 1000:-
Anmälan Lidingöloppet: 500:-
Seriösa löparkläder (löpartights, vindjacka etc): 1200:-
ToR Lidingöloppet: 1500:-
Hotell under Lidingöloppet: 2000:-
Rullskidor, pjäxor, stavar: 4000:-
Skidor och stavar: 2700:-
Träningsläger hos Staffan Larsson: 3600:-
ToR Mora: 1200:-
Anmälan Öppet spår: 1100:-
Anmälan Engelbrektsloppet: 550:-
Valla: 500:-
Boende Engelbrektsloppet: 1800:-
Resa Engelbrektsloppet: 1000:-
Omslipning av skidor efter Engelbrektsloppet: 500:-
Cykel till Vätternrundan (ny hybridracer): 6000:-
Cykelbyxor med vaddering: 700:-
Diverse utrustning till cykeln (stänkskärmar, cykeldator, handskar mm): 1000:-
Reservdelar cykeln (extraslangar, mekutrustning, minipump mm): 800:-
Ryggsäck med vätskesystem: 600:-
Anmälan Vätternrundan: 1300:-
Boende Vätternrundan: 1300:-
Resa Vätternrundan: 600:-
Stresshandling Vätternrundans Expo (energidrycker, pannband mm): 500:-
Klassikerdiplom inramat (ännu inte beställt): 250:-
Totalt: 39 050:-
Till detta kommer en del småsaker som jag nog glömt. Så det är i vart fall över 40 000 kronor. Visserligen kunde man sparat igen på boendet och inte bott på hotell osv. Men nu är utrustningen inköpt och det blir ju fler klassiker. Dessutom kan jag i princip köra Birkebeinertrippeln på samma utrustning där bara anmälningsavgift, samt resa och boende tillkommer.
Vid avstämningen i december då halva beloppet hade gått åt var förhoppningen att klara det under 40 lakan, men det är inget jag tänkt på efter det och därför har det också runnit iväg.
Som sagt, nu har man investerat en bra slant i välbefinnande och väldigt kul har det varit under vägen. Och det var absolut värt varenda riksdaler när man cyklade igenom Motala och närmade sig målet.
måndag 23 juni 2008
Its a long way
På kvällskvisten var jag på gymmet och det gick ju bra (bröst, biceps, axlar och triceps). Men det var löpningen dit och tillbaka som var lite oroväckande.
Det är säg 500 m och jag sprang i högt tempo för att värma upp. Det gick helt OK, men på vägen hem - det regnade och jag sprang i hög fart. Jag trodde jag hållit konditionen uppe hyfsat de senaste tre månaderna då det bara varit cykling, men så var det inte riktigt. Helt slut. Jag har ju märkt att det är svårt att få upp pulsen på cyklingen men att konditionen skulle bli lidande så snabbt var oväntat.
Det här ska åtgärdas snabbt, nu blir det till att göra ett schema för sommaren med realistiska mål för löpningen.
Det är säg 500 m och jag sprang i högt tempo för att värma upp. Det gick helt OK, men på vägen hem - det regnade och jag sprang i hög fart. Jag trodde jag hållit konditionen uppe hyfsat de senaste tre månaderna då det bara varit cykling, men så var det inte riktigt. Helt slut. Jag har ju märkt att det är svårt att få upp pulsen på cyklingen men att konditionen skulle bli lidande så snabbt var oväntat.
Det här ska åtgärdas snabbt, nu blir det till att göra ett schema för sommaren med realistiska mål för löpningen.
söndag 22 juni 2008
Träningsupplägg inför Birkebeinertrippeln
Nu har jag tagit några vilodagar efter Vätternrundan och låtit den uppfyllda målsättningen med att bli En Svensk Klassiker smälta in.
De närmsta tävlingarna jag nu är anmäld till är: Birkebeinerrittet (cykling 91 km) i slutet av augusti och Birkebeinerlöypa (löpning 24 km).
Birkebeinerrittet går upp för samma fjäll i Lillehammer som skidorna gjorde. Det börjar med över 2 mil i ganska starkt uppför. Det är väl inte som vissa delar av Giro D´italia, men det kommer vara stor skillnad från att cykla ganska flatt landsväg.
Jag har nu 115 mil i benen i år, så mil saknas inte, men det kommer bli en hel del cykelträning i backar. I Birken är det över 1 timme rätt uppför och att sedan ha kraft att trycka på ändå, det ska jag ha när det är dags för "rittet".
Löpningen kommer också prioriteras under sommaren för första gången sedan Lidingöloppet. Det blir väldigt spännande att se hur tiderna står sig utifrån de sträckor jag har sparat och i den form jag var då, kontra den form jag är i nu. Det är bara att hoppas att knät håller och jag har köpt ett stöd för knät för att se om det kan hjälpa.
Imorgon blir det styrketräning för första gången på tre veckor.
De närmsta tävlingarna jag nu är anmäld till är: Birkebeinerrittet (cykling 91 km) i slutet av augusti och Birkebeinerlöypa (löpning 24 km).
Birkebeinerrittet går upp för samma fjäll i Lillehammer som skidorna gjorde. Det börjar med över 2 mil i ganska starkt uppför. Det är väl inte som vissa delar av Giro D´italia, men det kommer vara stor skillnad från att cykla ganska flatt landsväg.
Jag har nu 115 mil i benen i år, så mil saknas inte, men det kommer bli en hel del cykelträning i backar. I Birken är det över 1 timme rätt uppför och att sedan ha kraft att trycka på ändå, det ska jag ha när det är dags för "rittet".
Löpningen kommer också prioriteras under sommaren för första gången sedan Lidingöloppet. Det blir väldigt spännande att se hur tiderna står sig utifrån de sträckor jag har sparat och i den form jag var då, kontra den form jag är i nu. Det är bara att hoppas att knät håller och jag har köpt ett stöd för knät för att se om det kan hjälpa.
Imorgon blir det styrketräning för första gången på tre veckor.
onsdag 18 juni 2008
Resultat Vätternrundan 2008
Vätternrundan är tydligen ett motionslopp som inte har någon placering eller ger några exakta tider. Till skillnad från t ex Lidingöloppet som har ett mycket roligt och bra system där man kan följa vilken placering man hade vid 10 km och vilken man hade vid 20 km osv. Därför visste jag inte ens vad vinnaren cyklade på och hur min tid stod sig mot det. Men denna bloggen har på något sätt kommit över en inofficiell Resultatlista.
Där kan man se att ca 52% var före mig i mål. Över 700 bröt loppet, alltså lite drygt 4% av de nästan 16 000 startande. 12 % av de anmälda bangade ur redan innan loppet. Sedan var det enligt arrangören tusentals namnbyten också. Det gör att minst 20% av de som anmält sig inte ens startade. Ganska anmärkningsvärt då knappast var femte blir sjuk precis innan loppet. Undrar vilket lopp i klassikern som har högst andel sådana här "bangare"?
Vasaloppet har ju högst andel som bryter, men inte så många som kastar in handduken redan innan. Inte heller Lidingöloppet har jag för mig hade så stor andel bangare.
Nåväl, nu ska jag sätta mig och räkna efter hur mycket klassiker-kalaset gick på allt inkluderat. Det är nog inget man egentligen vill veta, men nyfiken är jag och det kan vara bra att vara inställd på en hög kostnad för de som följer bloggen och tänker genomföra En Svensk Klassiker någon gång.
Där kan man se att ca 52% var före mig i mål. Över 700 bröt loppet, alltså lite drygt 4% av de nästan 16 000 startande. 12 % av de anmälda bangade ur redan innan loppet. Sedan var det enligt arrangören tusentals namnbyten också. Det gör att minst 20% av de som anmält sig inte ens startade. Ganska anmärkningsvärt då knappast var femte blir sjuk precis innan loppet. Undrar vilket lopp i klassikern som har högst andel sådana här "bangare"?
Vasaloppet har ju högst andel som bryter, men inte så många som kastar in handduken redan innan. Inte heller Lidingöloppet har jag för mig hade så stor andel bangare.
Nåväl, nu ska jag sätta mig och räkna efter hur mycket klassiker-kalaset gick på allt inkluderat. Det är nog inget man egentligen vill veta, men nyfiken är jag och det kan vara bra att vara inställd på en hög kostnad för de som följer bloggen och tänker genomföra En Svensk Klassiker någon gång.
tisdag 17 juni 2008
Erfarenheter av Vätternrundan 2008
När vi cyklade ut ur Jönköping kom den enda sträckan jag tyckte det inte var någon motvind på ända till Hjo. Det gick att hålla en rätt bra hastighet trots att vi låg två i bredd och snackade, inte så många åkte om oss före Fagerhult. De 14 milen dit hade jag klarat på lite drygt 6 timmar.
Men som många hade varnat var det inte bara uppför på kartan. Nu började de tunga backarna i ett. Jag som inte hade skor att klicka i pedalerna utan körde helt vanligt kunde inte alls hålla samma frekvens i trampandet. I varje backe tappade jag för att rulla ikapp utför igen. Mitt i allt hände något mycket märkligt med kedjan som kilade fast sig mellan nedre främre kugghjulet och "ramen". Jag var mycket positivt överraskad när min följeslagare stannade och hjälpte till de minuter det tog innan vi fick loss den och fick på kedjan igen.
I Hjo tog vi en ganska ordentlig paus som så här i efterhand kan ha varit onödigt lång. Totalt hade jag nästan 1 h och drygt 40 min i depå mot planerade 40-60 min. I Hjo stannade vi säkert 20-25 min. Men det kan ha varit detta lugna tempo som gjorde att man är väldigt fräsch och upplevde loppet som lite mindre slitsamt och långtråkigt.
Det var efter Hjo det riktiga helvetet började tyckte jag. Men min följeslagare var stark och manade på, tyckte vi skulle hänga på klungorna som passaderade för att spara krafter. Vi försökte hänga på klungor som passerade, men de flesta gick för fort. Till slut hittade vi en som vi kunde åka med bekvämt till Karlsborg. Där var vi efter 9 h och 40 min.
Nu började knäna göra ganska ont också och vi blev helt ensamma efter ett snabbt stopp i Karlsborg. Vid sådana tillfällen har jag ganska svårt att hålla disciplinen har jag märkt under de lopp jag gått. Det är inte en tanke på att ge upp, där är jag mentalt mycket stark, men tiden rinner snabbt iväg då och hade gjort det denna gången också om inte min följeslagare varit med och peppat. Vid varje depå efter Hjo, som hon inte gillade att vi hade varit så länge i, så var det "vi tar bara en kort paus nu va?"
Vi lyckades få häng på en stooor klunga som körde lite för fort för mig vid detta laget i loppet men där jag bet ihop för att det var så oerhört lätt att ligga sist i den i motvinden. Det var pest eller kolera. I backarna fick jag stå och pumpa för att hålla jämn fart, nedför var inga problem. Men eftersom alla de oändliga backarna tar 80% av tiden att ta sig uppför och bara 20% av tiden att åka nedför så känns det psykologiskt som det bara är uppför.
Några depåer som man visste var vid vattnet kunde man trösta sig med om man var nära att se att man var högt över vattnet - då var det mestadels nedför kvar till depån.
När den stora klungan stannade mellan två depåer och vi cyklade vidare blev vi snart upphunna och lade oss längst bak igen. Det behövdes för Hammarsundet var en blåshål med motvind varje år fick vi veta av en man i klungan.
Vid Medevi-depån två mil från målet åkte min kompanjon förbi ingången och stannade och frågade för syns skull "Vill du stanna i depån?". Vi körde vidare och det var tur, för annars hade det blivit svårt att komma under 14 h som jag gjorde på min premiär på Vätternrundan.
I mål väntade min supporter och fru med champagne. Det var en otroligt härlig känsla ända från Medevi ända in till mål när man hade klassikern så nära som kulminerade i en stor glädje och stolthet vid målgången.
För att återknyta till rubriken:
Att inte lyssna till folk som berättar myter "Jag skulle hellre föda barn igen än att köra Vätternrundan", "Du får räkna med att paketet är helt avdomnat några dagar efter" osv. Dessa var bara onödiga hjärnspöken med facit i hand.
Väl förberedd och med bra träning, samt att disponera loppet rätt kan även nästan 14 h fysisk prövning kännas helt OK.
Ta mindre tid i depåerna.
"Rumpräddaren" som min fru köpte åt mig vid nummerlappsuthämtningen ska jag ta nästa gång igen. Jag vet inte om det var den som gjorde att baken klarade sig bra, men det är dumt att chansa. Detta är alltså en slags salva som man skulle smörja in baken med innan och efter lopp som saluförs under Vätternrundan.
Från 25 mil och in i mål satt i varje backe en skylt med reklam för denna salva strategiskt placerade.
Men som många hade varnat var det inte bara uppför på kartan. Nu började de tunga backarna i ett. Jag som inte hade skor att klicka i pedalerna utan körde helt vanligt kunde inte alls hålla samma frekvens i trampandet. I varje backe tappade jag för att rulla ikapp utför igen. Mitt i allt hände något mycket märkligt med kedjan som kilade fast sig mellan nedre främre kugghjulet och "ramen". Jag var mycket positivt överraskad när min följeslagare stannade och hjälpte till de minuter det tog innan vi fick loss den och fick på kedjan igen.
I Hjo tog vi en ganska ordentlig paus som så här i efterhand kan ha varit onödigt lång. Totalt hade jag nästan 1 h och drygt 40 min i depå mot planerade 40-60 min. I Hjo stannade vi säkert 20-25 min. Men det kan ha varit detta lugna tempo som gjorde att man är väldigt fräsch och upplevde loppet som lite mindre slitsamt och långtråkigt.
Det var efter Hjo det riktiga helvetet började tyckte jag. Men min följeslagare var stark och manade på, tyckte vi skulle hänga på klungorna som passaderade för att spara krafter. Vi försökte hänga på klungor som passerade, men de flesta gick för fort. Till slut hittade vi en som vi kunde åka med bekvämt till Karlsborg. Där var vi efter 9 h och 40 min.
Nu började knäna göra ganska ont också och vi blev helt ensamma efter ett snabbt stopp i Karlsborg. Vid sådana tillfällen har jag ganska svårt att hålla disciplinen har jag märkt under de lopp jag gått. Det är inte en tanke på att ge upp, där är jag mentalt mycket stark, men tiden rinner snabbt iväg då och hade gjort det denna gången också om inte min följeslagare varit med och peppat. Vid varje depå efter Hjo, som hon inte gillade att vi hade varit så länge i, så var det "vi tar bara en kort paus nu va?"
Vi lyckades få häng på en stooor klunga som körde lite för fort för mig vid detta laget i loppet men där jag bet ihop för att det var så oerhört lätt att ligga sist i den i motvinden. Det var pest eller kolera. I backarna fick jag stå och pumpa för att hålla jämn fart, nedför var inga problem. Men eftersom alla de oändliga backarna tar 80% av tiden att ta sig uppför och bara 20% av tiden att åka nedför så känns det psykologiskt som det bara är uppför.
Några depåer som man visste var vid vattnet kunde man trösta sig med om man var nära att se att man var högt över vattnet - då var det mestadels nedför kvar till depån.
När den stora klungan stannade mellan två depåer och vi cyklade vidare blev vi snart upphunna och lade oss längst bak igen. Det behövdes för Hammarsundet var en blåshål med motvind varje år fick vi veta av en man i klungan.
Vid Medevi-depån två mil från målet åkte min kompanjon förbi ingången och stannade och frågade för syns skull "Vill du stanna i depån?". Vi körde vidare och det var tur, för annars hade det blivit svårt att komma under 14 h som jag gjorde på min premiär på Vätternrundan.
I mål väntade min supporter och fru med champagne. Det var en otroligt härlig känsla ända från Medevi ända in till mål när man hade klassikern så nära som kulminerade i en stor glädje och stolthet vid målgången.
För att återknyta till rubriken:
Att inte lyssna till folk som berättar myter "Jag skulle hellre föda barn igen än att köra Vätternrundan", "Du får räkna med att paketet är helt avdomnat några dagar efter" osv. Dessa var bara onödiga hjärnspöken med facit i hand.
Väl förberedd och med bra träning, samt att disponera loppet rätt kan även nästan 14 h fysisk prövning kännas helt OK.
Ta mindre tid i depåerna.
"Rumpräddaren" som min fru köpte åt mig vid nummerlappsuthämtningen ska jag ta nästa gång igen. Jag vet inte om det var den som gjorde att baken klarade sig bra, men det är dumt att chansa. Detta är alltså en slags salva som man skulle smörja in baken med innan och efter lopp som saluförs under Vätternrundan.
Från 25 mil och in i mål satt i varje backe en skylt med reklam för denna salva strategiskt placerade.
måndag 16 juni 2008
Vätternrundan 2008
Vätternrundan var det lopp som jag var mest nervös inför. Det kunde hända så mycket under så lång tids fysisk påfrestning.
Jag bodde dessutom på ett hotell i Linköping eftersom Motala är fullbokat sedan ett år innan i princip. Det var lite otaktiskt då jag på kvällen innan loppet började fundera om bilen skulle starta, om det skulle bli punktering på vägen till start och massa andra scenarion.
Starten ändrade jag till kl 03 för att starten 05.15 kändes för tight. Även här kunde punktering inträffa och då skulle det inte finnas mycket marginal för Jönköpingsdepån efter 11 mil som stängde kl 11. Flera gånger gick jag upp när jag hade lagt mig på hotellet och checkade utrustningen. Till slut var jag alldeles varm och hade skyhög puls, som om jag redan hade börjat loppet. Jag fick iallafall 3 timmars sömn, men lakanen var fullständigt våta när jag vaknade så även i sömnen var jag nervös verkade det. Jag kan inte minnas när jag var så nervös senast.
Men starttiden var perfekt. Regnet hade precis slutat och det hade börjat ljusna så att man kunde ha solglasögonen för att skydda ögonen direkt från start.
Det var rätt vackert med en helt stilla Vätternstad som vi lämnade för att komma ut på en väg med dimslöjor som låg över vägen i natten. I min startgrupp var jag snart själv, de grupper som var bakom körde alldeles för långsamt och en annan grupp började redan komma ur sikte.
Min taktik innan loppet var att hänga på en snabb grupp ner till Jönköping och jag ställde mig upp och cyklade ikapp den stora klungan som låg i ungefär 35 km/h på rakan. Jag låg längst bak för att inte röra om i deras disciplinerade klunga och hade en behaglig tur. Visst fick man trampa, men vägen till första depån får sägas vara väldigt lätt och klungan föste undan motvinden som en vägg.
Precis innan depån stannade de för att pausa och jag hade både planerat och kände mig så fräsch att jag fortsatte själv. Och det var väl då jag förstod för första gången hur mycket man kan vila av att ligga längst bak när jag fick ta hela motvinden själv.
Efter depån cyklade jag ikapp en blond tjej med sportcykel (fast med "damram"). Hon frågade om hon fick ligga i rygg och det var ju självklart. Och hon låg som ett frimärke ett bra tag tills vi kom ikapp en klunga vi lade oss sist bakom. Där pratade vi och hade en bekväm tur till Gränna-depån där vi tappade bort det värddjur vi parasiterade på. När vi kom ut från den depån kom jag ihåg att jag sa till henne "Vad jag än säger om loppet efteråt måste jag försöka komma ihåg att denna delen av loppet har varit väldigt bekväm trots motvinden".
Det var en mycket trevlig tjej i min ålder så vi fortsatte ihop ända till backarna ner mot Jönköping. Där rullade jag så kopiöst mycket fortare att det helt enkelt inte gick att bromsa så mycket som krävdes för att hålla ihop.
I Elmiadepån tog jag en rejäl paus med korvbricka och tog det lugnt. När jag cyklade ur depån och kommit några hundra meter stod en välbekant tjej och fixade med hjälmen. Jag bromsade in och vände om. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckodrag.
Jag får återigen pga tidsbrist återkomma med sista delen av Vätternrundan 2008 senare under dagen eller imorgon.
Jag bodde dessutom på ett hotell i Linköping eftersom Motala är fullbokat sedan ett år innan i princip. Det var lite otaktiskt då jag på kvällen innan loppet började fundera om bilen skulle starta, om det skulle bli punktering på vägen till start och massa andra scenarion.
Starten ändrade jag till kl 03 för att starten 05.15 kändes för tight. Även här kunde punktering inträffa och då skulle det inte finnas mycket marginal för Jönköpingsdepån efter 11 mil som stängde kl 11. Flera gånger gick jag upp när jag hade lagt mig på hotellet och checkade utrustningen. Till slut var jag alldeles varm och hade skyhög puls, som om jag redan hade börjat loppet. Jag fick iallafall 3 timmars sömn, men lakanen var fullständigt våta när jag vaknade så även i sömnen var jag nervös verkade det. Jag kan inte minnas när jag var så nervös senast.
Men starttiden var perfekt. Regnet hade precis slutat och det hade börjat ljusna så att man kunde ha solglasögonen för att skydda ögonen direkt från start.
Det var rätt vackert med en helt stilla Vätternstad som vi lämnade för att komma ut på en väg med dimslöjor som låg över vägen i natten. I min startgrupp var jag snart själv, de grupper som var bakom körde alldeles för långsamt och en annan grupp började redan komma ur sikte.
Min taktik innan loppet var att hänga på en snabb grupp ner till Jönköping och jag ställde mig upp och cyklade ikapp den stora klungan som låg i ungefär 35 km/h på rakan. Jag låg längst bak för att inte röra om i deras disciplinerade klunga och hade en behaglig tur. Visst fick man trampa, men vägen till första depån får sägas vara väldigt lätt och klungan föste undan motvinden som en vägg.
Precis innan depån stannade de för att pausa och jag hade både planerat och kände mig så fräsch att jag fortsatte själv. Och det var väl då jag förstod för första gången hur mycket man kan vila av att ligga längst bak när jag fick ta hela motvinden själv.
Efter depån cyklade jag ikapp en blond tjej med sportcykel (fast med "damram"). Hon frågade om hon fick ligga i rygg och det var ju självklart. Och hon låg som ett frimärke ett bra tag tills vi kom ikapp en klunga vi lade oss sist bakom. Där pratade vi och hade en bekväm tur till Gränna-depån där vi tappade bort det värddjur vi parasiterade på. När vi kom ut från den depån kom jag ihåg att jag sa till henne "Vad jag än säger om loppet efteråt måste jag försöka komma ihåg att denna delen av loppet har varit väldigt bekväm trots motvinden".
Det var en mycket trevlig tjej i min ålder så vi fortsatte ihop ända till backarna ner mot Jönköping. Där rullade jag så kopiöst mycket fortare att det helt enkelt inte gick att bromsa så mycket som krävdes för att hålla ihop.
I Elmiadepån tog jag en rejäl paus med korvbricka och tog det lugnt. När jag cyklade ur depån och kommit några hundra meter stod en välbekant tjej och fixade med hjälmen. Jag bromsade in och vände om. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckodrag.
Jag får återigen pga tidsbrist återkomma med sista delen av Vätternrundan 2008 senare under dagen eller imorgon.
söndag 15 juni 2008
Nu är jag En Svensk Klassiker!
När jag hämtade ut min nummerlapp till Vätternrundan så tittade jag på försäljningsbordet som En Svensk Klassiker har vid varje lopp som ingår i klassikern.
En herre på andra sidan frågade med ett leende "Är du En Svensk Klassiker?"
Jag svarade som det var, om ett dygn - hoppades jag. Det skulle nog gå bra, var han övertygad om. När en annan person började snegla på några plagg fick han samma fråga. Jadå, han hade gjort den två gånger. Mannen i försäljningsbordet sträckte fram sin hand och gratulerade till att han var en av drygt 25 000 personer som klarat det sedan starten 1971.
Det blir inte ens 700 per år i snitt. Det är inte många om man ser till befolkningen, men det är även få om man ser till dem som faktiskt motionerar. Det är 105 000-110 000 som deltar i de lopp som ingår i En Svensk Klassiker, med Vasaloppet som mest nästan 45 000 deltagare i något av dess arrangemang (halvvasan, skejtvasan, tjejvasan m fl). Alltså bara en halv procent.
Jag snackade under loppet med en tjej som berättade att en drömgräns för klassiker är att komma under 24 timmar. Det skulle kunna vara något att spänna bågen inför efter Birkebeinertrippeln. Hårt, men inte helt omöjligt.
Pga tidsbrist återkommer jag senare med fler inlägg om själva loppet och hur det gick. Att jag klarade Vätternrundan förstår ni ju av rubriken och det kan nog bli en gedigen träningsvärk (som tilltagit under dagen). Så fort man ändrar läge på benet känns det i muskelfibrerna som man i vanliga fall inte reflekterar över att de är inblandade i den rörelsen.
En herre på andra sidan frågade med ett leende "Är du En Svensk Klassiker?"
Jag svarade som det var, om ett dygn - hoppades jag. Det skulle nog gå bra, var han övertygad om. När en annan person började snegla på några plagg fick han samma fråga. Jadå, han hade gjort den två gånger. Mannen i försäljningsbordet sträckte fram sin hand och gratulerade till att han var en av drygt 25 000 personer som klarat det sedan starten 1971.
Det blir inte ens 700 per år i snitt. Det är inte många om man ser till befolkningen, men det är även få om man ser till dem som faktiskt motionerar. Det är 105 000-110 000 som deltar i de lopp som ingår i En Svensk Klassiker, med Vasaloppet som mest nästan 45 000 deltagare i något av dess arrangemang (halvvasan, skejtvasan, tjejvasan m fl). Alltså bara en halv procent.
Jag snackade under loppet med en tjej som berättade att en drömgräns för klassiker är att komma under 24 timmar. Det skulle kunna vara något att spänna bågen inför efter Birkebeinertrippeln. Hårt, men inte helt omöjligt.
Pga tidsbrist återkommer jag senare med fler inlägg om själva loppet och hur det gick. Att jag klarade Vätternrundan förstår ni ju av rubriken och det kan nog bli en gedigen träningsvärk (som tilltagit under dagen). Så fort man ändrar läge på benet känns det i muskelfibrerna som man i vanliga fall inte reflekterar över att de är inblandade i den rörelsen.
torsdag 12 juni 2008
IIIIIIts TIME!!
På lördag kväll är jag antingen en svensk klassiker eller väldigt besviken. Jag har inte känt någon nervositet förrän nu, det börjar verkligen dra ihop sig. Allting ska klaffa. Ingen punktering, inga kedjor som går av och inget skav som köttar upp baken.
Taktiken är att köra med någon grupp ner till Jönköping i hyfsat tempo för att där ta det lugnt med ev mat om det inte är för långa köer. Det beror helt enkelt på formen efter 11 mil. Jag ska iallafall stanna i Hjo och käka lite. Med mig kommer jag ha 1,75 liter att fylla på 3-4 gånger under loppet, samt diverse barer och geler.
Som vanligt har jag ett tidsmål i loppet, men det viktiga är att klara det. Tiderna hinner jag putsa på hela livet om jag känner för det. På lördag hade det varit roligt att komma under 15h, men det är fortfarande osäkert väder. Blir det regn eller uppehåll och hur mycket vind är det? Man får inte vara alltför besviken om det under dåliga förutsättningar blir mer. När man väl inser att man inte klarar tidsgränsen brukar det dessutom rinna iväg "nu skiter jag i tiden, jag ska bara klara mig i mål". Som på Birkebeinerrennet.
25 km/h är ändå bara 6,9 m per sekund och det ska blåsa alltifrån 1,9 till 5 m/s, även om det säkert inte kommer vara motvind hela vägen.
Formen är iallafall god även om jag inte hunnit lägga energi på carboloaden så får jag ta tag i det imorgon.
Taktiken är att köra med någon grupp ner till Jönköping i hyfsat tempo för att där ta det lugnt med ev mat om det inte är för långa köer. Det beror helt enkelt på formen efter 11 mil. Jag ska iallafall stanna i Hjo och käka lite. Med mig kommer jag ha 1,75 liter att fylla på 3-4 gånger under loppet, samt diverse barer och geler.
Som vanligt har jag ett tidsmål i loppet, men det viktiga är att klara det. Tiderna hinner jag putsa på hela livet om jag känner för det. På lördag hade det varit roligt att komma under 15h, men det är fortfarande osäkert väder. Blir det regn eller uppehåll och hur mycket vind är det? Man får inte vara alltför besviken om det under dåliga förutsättningar blir mer. När man väl inser att man inte klarar tidsgränsen brukar det dessutom rinna iväg "nu skiter jag i tiden, jag ska bara klara mig i mål". Som på Birkebeinerrennet.
25 km/h är ändå bara 6,9 m per sekund och det ska blåsa alltifrån 1,9 till 5 m/s, även om det säkert inte kommer vara motvind hela vägen.
Formen är iallafall god även om jag inte hunnit lägga energi på carboloaden så får jag ta tag i det imorgon.
tisdag 10 juni 2008
Mellan hopp och förtvivlan
Jag hoppas verkligen slippa cykla i regn. Därför sitter jag och kollar vädret på yr.no (en bra vädertjänst) flera gånger per dag.
Vädret ändras också och nu ser det ut att vara uppehåll i Motala på lördag, men fortfarande regn i Jönköping och Hjo. Det ser också ut att blåsa lite mindre.
Det kommer nog bli fler ändringar, och jag vet inte om jag ska vara "nöjd" med förbättringen med uppehåll i Motala eller hoppas på fler förändringar, som uppehåll och vindstilla hela sträckan.
Imorgon börjar tidernas carboload. Energin ska räcka 4,5-5h tills det blir lite korv vid Jönköping.
Vädret ändras också och nu ser det ut att vara uppehåll i Motala på lördag, men fortfarande regn i Jönköping och Hjo. Det ser också ut att blåsa lite mindre.
Det kommer nog bli fler ändringar, och jag vet inte om jag ska vara "nöjd" med förbättringen med uppehåll i Motala eller hoppas på fler förändringar, som uppehåll och vindstilla hela sträckan.
Imorgon börjar tidernas carboload. Energin ska räcka 4,5-5h tills det blir lite korv vid Jönköping.
söndag 8 juni 2008
Vad blir det härnäst?
Jag har funderat lite på hur man ska fortsätta efter En svensk klassiker är avklarad på lördag.
Det bästa uppslaget är att fullfölja Birkebeinertrippeln. Jag körde ju Birkebeinerrennet i mars och i sensommar/höst är det cykling och löpning i Lillehammersfjällen kvar om jag vill ta den.
Det lockar lite att ta trippeln då det inte är så troligt att jag ger mig på Birkebeinerrennet igen. För att klara det loppet och ha en "behaglig" resa måste man upp på en helt annan nivå. 90% av de som åker loppet är elitmotionärer och mindre än 0,5% bryter loppet, att jämföra med Vasaloppet där ca 20% inte klarar repet (eller bryter) eftersom det är ett lite mer allmänt motionslopp. Där är det vanligt med jargongen att "jag åker med familjen till sälen en vecka i vinter och passar på att träna lite längdskidor då".
Det hade varit roligt att komma igång med löpningen igen efter Vättern. Jag har inte kört någon löpning sedan i januari och det hade varit kul att ta milen under 50 min igen.
Det bästa uppslaget är att fullfölja Birkebeinertrippeln. Jag körde ju Birkebeinerrennet i mars och i sensommar/höst är det cykling och löpning i Lillehammersfjällen kvar om jag vill ta den.
Det lockar lite att ta trippeln då det inte är så troligt att jag ger mig på Birkebeinerrennet igen. För att klara det loppet och ha en "behaglig" resa måste man upp på en helt annan nivå. 90% av de som åker loppet är elitmotionärer och mindre än 0,5% bryter loppet, att jämföra med Vasaloppet där ca 20% inte klarar repet (eller bryter) eftersom det är ett lite mer allmänt motionslopp. Där är det vanligt med jargongen att "jag åker med familjen till sälen en vecka i vinter och passar på att träna lite längdskidor då".
Det hade varit roligt att komma igång med löpningen igen efter Vättern. Jag har inte kört någon löpning sedan i januari och det hade varit kul att ta milen under 50 min igen.
lördag 7 juni 2008
Sista rundan innan Vättern?
Idag var jag ute på vad jag tänkte skulle bli sista träningspasset innan Vätternrundan.
Det var främst tid på sadeln jag ville ha och det blev 3 h och 40 min. Effektiv tid, en halvtimmes paus och vätskepåfyllning i värmen hos en släkting gjorde cykelpasset till en längre utflykt. På detta hann jag nästan nio mil.
Det var i princip helt vindstilla och jag cyklade i riktigt lugn takt för att inte slita på kroppen nära inpå Vätternrundan. Ändå så blev det ganska bra tid för att cykla så lugnt som jag upplevde att jag gjorde. Det kändes som jag skulle lätt kunna ta två sådana varv till, och då skulle det bara vara 3 mil kvar.
Men som sagt, det kommer inte bli såhär bra förhållanden på lördag. Regnet kommer påverka friktionen och kommer säkert ge skavsår och att allt blir tyngre, men blåsten kommer ju bli det som drar upp tiden mest.
Det var främst tid på sadeln jag ville ha och det blev 3 h och 40 min. Effektiv tid, en halvtimmes paus och vätskepåfyllning i värmen hos en släkting gjorde cykelpasset till en längre utflykt. På detta hann jag nästan nio mil.
Det var i princip helt vindstilla och jag cyklade i riktigt lugn takt för att inte slita på kroppen nära inpå Vätternrundan. Ändå så blev det ganska bra tid för att cykla så lugnt som jag upplevde att jag gjorde. Det kändes som jag skulle lätt kunna ta två sådana varv till, och då skulle det bara vara 3 mil kvar.
Men som sagt, det kommer inte bli såhär bra förhållanden på lördag. Regnet kommer påverka friktionen och kommer säkert ge skavsår och att allt blir tyngre, men blåsten kommer ju bli det som drar upp tiden mest.
torsdag 5 juni 2008
30 mil i regn
Idag fick jag ett riktigt roligt träningspass. 1,5 h squashmatch. Väldigt roligt spel som faktiskt har mer finesser än vad man kan tro. Utnyttja väggarna, "finta motståndaren" när han står bakom och försöker lista ut vilket hörn man ska sätta bollen i och bara har vikten på fötterna att börja gå dit, när man med handvinkeln i sista sekund ändrar och sätter i andra hörnet.
Jag sitter också och kollar Vätternrundans väder nästa helg. Regn i Motala fredag och lördag. Regn i Jönköping på lördag och regn i Hjo på lördagen.
Mönstret går igen.
Vansbrosimmet 2007 - Hällregn hela dagen
Lidingöloppet 2007 - Hällregn precis innan start som gick över i vanligt regn under loppet
Engelbrektsloppet 2008 - Regn förstör spåren några dagar innan loppet
Vätternrundan 2008 - Regn i 13-15 timmar enligt prognosen
Jag sitter också och kollar Vätternrundans väder nästa helg. Regn i Motala fredag och lördag. Regn i Jönköping på lördag och regn i Hjo på lördagen.
Mönstret går igen.
Vansbrosimmet 2007 - Hällregn hela dagen
Lidingöloppet 2007 - Hällregn precis innan start som gick över i vanligt regn under loppet
Engelbrektsloppet 2008 - Regn förstör spåren några dagar innan loppet
Vätternrundan 2008 - Regn i 13-15 timmar enligt prognosen
onsdag 4 juni 2008
Nu är det nedräkning
Om en knapp vecka är det dags för sista delen i En svensk klassiker.
Naturligtvis kollar jag vädret varje dag. Hur många soldagar finns det kvar efter en sådan här vår?
På torsdag som prognosen sträcker sig till är det regn och 6 sekundmeter vind. Mot de senaste dagarnas uppehåll och vindstilla.
Jag ställer in mig på: jävligaste vädret som kan tänkas. Finns det någon dag detta året då jag vill ha bra väder är det på Vätternrundan, men det ser ut som att kvoten av dagar med fint väder redan börjar fyllas upp.
Jag tar det hyfsat lugnt och tränar inte för mycket nu så nära inpå. Idag blev det ett magpass och imorgon ev en squashmatch. Sedan sista långpasset på lördag.
Naturligtvis kollar jag vädret varje dag. Hur många soldagar finns det kvar efter en sådan här vår?
På torsdag som prognosen sträcker sig till är det regn och 6 sekundmeter vind. Mot de senaste dagarnas uppehåll och vindstilla.
Jag ställer in mig på: jävligaste vädret som kan tänkas. Finns det någon dag detta året då jag vill ha bra väder är det på Vätternrundan, men det ser ut som att kvoten av dagar med fint väder redan börjar fyllas upp.
Jag tar det hyfsat lugnt och tränar inte för mycket nu så nära inpå. Idag blev det ett magpass och imorgon ev en squashmatch. Sedan sista långpasset på lördag.
tisdag 3 juni 2008
Äntligen ett intervallpass
Idag körde jag till slut ett intervallpass. Jag gick faktiskt till gymmet och körde spinning i 90 min.
Det var bra kyla i lokalen så jag kan inte skylla all svett på sommarvärmen. Under mig låg en sjö när jag klev av cykeln efter 90 min. Vi hade då legat på en snitt på 82% och med en topp på 94% av maxpulsen, vilket får räknas som ganska mycket för ett cykelpass.
Jag räknar faktiskt av några mil för detta också, även om jag inte har en aning så gissar jag på 4 mil för att det var så högt tempo.
I helgen återstår den sista genomköraren, ett lite längre pass på ca 10 mil nu när cykeln blir färdigservad.
Det var bra kyla i lokalen så jag kan inte skylla all svett på sommarvärmen. Under mig låg en sjö när jag klev av cykeln efter 90 min. Vi hade då legat på en snitt på 82% och med en topp på 94% av maxpulsen, vilket får räknas som ganska mycket för ett cykelpass.
Jag räknar faktiskt av några mil för detta också, även om jag inte har en aning så gissar jag på 4 mil för att det var så högt tempo.
I helgen återstår den sista genomköraren, ett lite längre pass på ca 10 mil nu när cykeln blir färdigservad.
söndag 1 juni 2008
Målsättningarna går sådär
Jag satt och kikade igenom mina mål från årsskiftet. Det är ofta jag tangerar för att komma på fel sida. Och ett är redan brutet. Dessa var målsättningarna
Till Vätternrundan minska till 95 kg. - Kommer jag troligtvis inte klara. Har pendlat mellan 93-95 kilo sedan årsskiftet. Just nu 92,5 men det har blivit lite bättre komponering på kroppen då midjemåttet minskat, om än jag inte mätt det så drar jag åt två hål mer på bältet.
Träning minst 1 dag/helg. - Har väl bara lyckats 1/3 av helgerna hittills, kommer dock bli bättre till hösten.
Träning minst 3 dagar/vecka. - Har gått riktigt bra, förutom veckan efter loppen jag gjort hittills som alltid blir en urladdning där en viloperiod efter är befogad och behövlig för återhämtning.
Bara pizza och dylik mat en gång i månaden. - Har fungerat de flesta månaderna, men för mycket resor har också sumpat några.
Ingen sjukskrivning. - Redan bommat i och med influensan som jag lyckades pricka in innan Öppet spår. Annars helt frisk i princip.
Vid nästa månadsskifte passar det att sätta upp nya mål för hälsan och det kan vara läge att efter semestern en gång för alla ta tag i vikten så att jag spränger 90-vallen och etablerar mig under 90 kilo, så som det känns jag inte kommer komma över 95 kilo igen. 95 kilo är nu en motståndsnivå där jag studsar tillbaka ner om jag når upp till.
Till Vätternrundan minska till 95 kg. - Kommer jag troligtvis inte klara. Har pendlat mellan 93-95 kilo sedan årsskiftet. Just nu 92,5 men det har blivit lite bättre komponering på kroppen då midjemåttet minskat, om än jag inte mätt det så drar jag åt två hål mer på bältet.
Träning minst 1 dag/helg. - Har väl bara lyckats 1/3 av helgerna hittills, kommer dock bli bättre till hösten.
Träning minst 3 dagar/vecka. - Har gått riktigt bra, förutom veckan efter loppen jag gjort hittills som alltid blir en urladdning där en viloperiod efter är befogad och behövlig för återhämtning.
Bara pizza och dylik mat en gång i månaden. - Har fungerat de flesta månaderna, men för mycket resor har också sumpat några.
Ingen sjukskrivning. - Redan bommat i och med influensan som jag lyckades pricka in innan Öppet spår. Annars helt frisk i princip.
Vid nästa månadsskifte passar det att sätta upp nya mål för hälsan och det kan vara läge att efter semestern en gång för alla ta tag i vikten så att jag spränger 90-vallen och etablerar mig under 90 kilo, så som det känns jag inte kommer komma över 95 kilo igen. 95 kilo är nu en motståndsnivå där jag studsar tillbaka ner om jag når upp till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
