Snöpremiär

Idag åkte jag till Falun för att köra lite på snö. Jag hade ställt in mig på att testa Lugnet där en av världscuptävlingarna går.
Milspåret som jag tog var dock lite väl kuperat, först 5,5 km rätt uppför, sedan 4,5 km i princip nedför. Ganska kurvigt och som sagt alltid backar åt något håll, vilket var en besvikelse då jag gärna hade kört lite teknikträning.

Då termometern stod på minus 11 grader så tog jag bara och testade några av de andra rundorna lite snabbt. Milen tog jag på ca 50-55 min eftersom jag var lite väl lat med vallningen i de branta första 5,5 som gick väldigt långsamt. Totalt ca 1 h 20 min i en väldigt kall runda.

Ny rekordlängd och rekordtid

Idag var det dags för ett rejält rullskidspass kände jag. Det var torrt och jag körde den gamla vanliga sträckan på 3,4 och 3 km. Jag brukar ju köra 2 av den första och 1 av den sista => nästan 1 mil. När jag hade tagit detta på 45 min bestämde jag mig för att iallafall ha gjort 2 av varje, alltså ca 12,5 km.

Så långt har jag faktiskt aldrig kört på rullskidor, eftersom det är ganska tråkiga sträckor jag har att välja på häromkring. Men det kändes bra och eftersom det är så mycket meck med att ta på sig utrustning mm vill man gärna köra iallafall en timme när det är så bra förhållanden.
De 12,5 körde jag på 59 min.
Ett pass som jag gick tillbaka i träningsdagboken och kollade 19 dec förra året på 45 min hann jag bara 8,5 km på i samma område.

Ändå så innebär dagens hastighet att jag kommer klara 7.15 på Vasaloppet ca, om jag håller samma hastighet och idag tog jag inga pauser. Så det är fortfarande mycket tid att kapa för att komma in under målet 7.30 (om det är bra förhållanden).

Förbättring på Cooper

Eftersom det var lite isigt idag hoppade jag rullskidorna av säkerhetsskäl. Istället körde jag styrketräning och löpbandet på gymmet. Jag gjorde Coopertestet igen för att avsluta med lite högre intensitet.

Det är ganska lätt att höja sig när man har något att gå emot. Mina 2,48 km på 12 min blev idag 2,6 km på 12 min. Det ger mig fortfarande bara "medel" och jag behöver komma ytterligare 300 m för att växla upp till "Bra".

Som styrketräning körde jag bröst och biceps, ingen nytta alls till Vasaloppet utan ren fåfänga. Nu är jag redo för ett dignande julbord.

Ett sista test innan hårdkörningen drar igång

Idag körde jag ett lite kortare pass på rullskidor, 31 minuter. Körde en ganska dålig runda på cykelbanor och eftersom det inte var något bra blev det en kort men hård runda. Dessutom ingen aning om längden.

Man kan skylla på att det var ett sista test av kroppen att den är helt återställd efter förkylningen, vilket det absolut kändes som. På söndag ska jag köra ett hårdare rullskidspass på ca 1 timme.

Nytt armhävningsrekord

Med den nya matchvikten -90 kg gjorde jag ett armhävningstest som blev riktigt bra.
42 ordentliga armhävningar är det nya rekordet. Något kilo till och de där 50 är inte långt borta.

Efter det skulle jag ta ett lätt löppass i regnet för att känna hur kroppen kändes efter förkylningen. Det blev bara 10 min i ganska bra tempo, men eftersom jag började hosta så tog jag det säkra före det osäkra och nöjde mig med det genrepet.

Mjukstart med hantlarna

Idag var första dagen sedan förkylningen som var helt utan halsont eller täppa.
Därför startade jag lite mjukt med lite hantel. Imorgon blir det ett konditionspass i någon form.
På torsdag blir det enda företagsjulbordet, en lunchbjudning och där hoppas jag också komma in med ett pass innan det.

På söndag är ytterligare ett julbord och där ska jag köra ett riktigt riktigt hårt pass innan det.

Skönt iallafall att vara tillbaka "redan" en vecka efter förkylningen bröt ut, med den veckan har jag varit sjuk för i vinter.

Under 90 kilo!

Jag ligger nu på ca 89 kilo. Men det är lite fusk. Det beror på 4 dagars sjukdom med en febertopp på 39,5 grader som kraftigt nedsatt aptiten. Och det som man fått i sig har inte varit det nyttigaste alltid.
Det kom smygande i tisdags morse och börjar ge sig nu. Men det blir en lång svit med snuva och halsen verkar det som.
Hoppas kunna träna något pass i mitten på nästa vecka, just nu är det jobbigt att ta trappor.

Men under 90 som sagt, vet inte om jag kommer gå upp det kilot lätt när jag återhämtat mig, men målet får vara att inte komma över det igen.

Fler styrkebesked i träningen

Det är alltid roligt att rapportera nya rekordtider på bloggen. Imorse åkte jag den vanliga 8-km-grussträckan. Tiden blev 41 minuter, vilket är 3 minuter bättre än bästa tiden förra året. Och den var dessutom efter Staffan Larssons träningsläger.

Det var bra förhållanden och jag tog efter en kort andehämtning 3 km och dessa 11 km tog totalt 1 timme.

Vikten ligger kvar precis på 90 kg, tyvärr hade jag för första gången konstaterat en vikt under 90 kg på länge, om det inte var för fredagkvällens mikrobryggeri-julölsprovning.

Nu blir det nya tag.

Det går framåt trots att jag inte bloggar

Idag var faktiskt första motionsrundan sedan senaste inlägget. Det har bara varit gym sedan dess. 5 st riktiga gympass och 3 hemmaträningar med hantel och magövningar. Men det är ju inte så kul att blogga om dem, det är ett gympass och ibland orkar man lyfta lite mer helt enkelt.

Men idag, då var jag ute på en runda som jag i mitten av oktober, alltså för 1,5 månader sedan, tog på 40 min. Det är en ganska kuperad runda där jag springer lite som jag vill i ett motionsspår på så sätt som passar mig. Jag vet inte exakt hur långt det är, men eftersom jag mäter samma sträcka varje gång så spelar det ingen roll. Någon dag ska jag kolla. Idag tog jag samma sträcka på 31 min, men då vet jag att jag var ganska seg den dagen jag tog det andra resultatet.

Jag ligger nu precis på 90 kg och balanserar och har inte kommit riktigt under ännu. Men det märks alltså de här 2-4 kilona som jag hade extra bara för någon månad sedan.

Kommer jag under 90 och väger under om 30 dagar så infriar jag den enda målsättning från förra årsskiftet som jag ännu inte uppnått.

Två hemmaträningar

Det är inte mycket nytt att rapportera sedan dubbelpasset i lördags. I måndags körde jag lite styrka med hantlarna därhemma och idag körde jag magövningar samt utfall med vikter.

Dels att jag är rätt tung, men benen måste vara rätt otränade. Efter tre sätt skakade de och det var rejält tungt att gå.

Tyvärr finns det inte möjlighet till något konditionspass det närmaste så det väntar ett gympass imorgon.

Nya tag på rullskidorna

Imorse var jag ute och åkte en svampig 8 km-runda på grus med rullskidorna. Riktigt usla förhållanden, men jag hade bestämt mig för att köra ändå.

Det blev en kämpig runda som tog 50 min och 15 sekunder. Rullskidspremiären 2007 på samma grusslinga var 57 min, vilket är riktigt dåligt. Men då tog jag också av mig och gick i två nedförsbackar, vilket inte behövdes när det gick så långsamt idag.

Rekordet på samma runda i bra förhållanden för 2007 är 44 min.

Efter rullskidorna tog vi ett varv löpning på en 5-km slinga som är väldigt kuperad. Det gick över förväntan med tanke på att de första 50 min var riktigt krävande och vi kom runt på 28 min och 20 sekunder.

Vikten är nu nere precis under 91 kilo. Det finns alltså goda förutsättningar om träningen går lika bra fortsättningsvis, att klara nyårsmålet att komma under 90 kilo innan årsskiftet.

100 träningstimmar!

Jag summerade nu lite i träningsdagboken och har alldeles snart kommit upp i 100 träningstimmar. På året kommer det sannolikt sluta på runt 110-120 timmar.

Detta är alltså bara "utomhustimmar", löpning, skidor, rullskidor eller cykling. Inget gympass är med. Det skulle antagligen motsvara 1,5 styrkepass i veckan à 1 timme. Totalt handlar det alltså om 170-200 timmar innan året är slut.

170 timmar skulle ge nästan en halvtimme om dagen. Det får man vara riktigt nöjd med, och midjemåttet har också minskat trots att vikten stått still. Muskler har ersatt fett. Tiderna är bättre i löpning, cykling och skidåkning.

Detta är det första året jag kan summera en sådan noggrann träningsdagbok. Det ska bli spännande att titta tillbaka på detta senare och utvärdera. För 2007 bokfördes ca 52 träningstimmar, men då började träningsdagboken också i juni då satsningen på En Svensk Klassiker började. Det är alltså inte konstigt att resultaten är bättre 2008 än 2007.

Nu är det alltså lätt att bara jämföra mängden. Kommande år vill nog inte innehålla någon ökad träningsmängd, om man inte vill tulla på andra saker, utan då kommer det nog handla om den berömda kvaliteten på träningen och analysera den istället.

En Svensk Klassiker under 24 timmar

Om jag ligger i fas för detta mål, som jag ska klara någon gång, efter jag åkt Vasaloppet 09, då satsar jag på Vätternrundan också.

Jag behöver putsa mina tider i alla loppen, trots att jag tog Klassikern med Engelbrektsloppet kom jag inte under 24 timmar med min förra klassiker.

En uppdelning skulle kunna se ut såhär:
Vasan under 7h 15 min
Vättern under 12h 15 min
Vansbro under 1h 15 min
Lidingö under 3h 15 min

Lättast att uppnå av detta i dagsläget känns Vansbrosimmet. Svåraste tiden känns Lidingöloppet.
Idag var jag lite seg och kom nog inte så mycket närmare det målet. Armhävningar (33 st i första setet) och situps i hemmet.

Att flyga fram i skogen

Idag gick jag vid lunchtid en promenad med min fru på 1,5 timme för att kvickna till. Mot slutet av promenaden, som gick i vacker natur och i underbart väder (strålande sol och ca 5 grader), så växte en lust fram att köra ett löppass som jag sällan känner. "Nu måste jag ut och köra ett riktigt konditionspass".

Direkt när jag kommit hem snörade jag på mig löparskorna och bestämde mig för att ta en liten terrängrunda som ligger alldeles runt knuten. Tidigare har jag använt denna som referensrunda och det snabbaste jag kunde hitta var 25 min och 20 sekunder från i somras.

Eftersom jag var extremt peppad av någon anledning inledde jag i ett mycket bra tempo, det kändes som jag flög fram över löven som täckte spåret. Det blev en tid på 23.30 och en putsning således på nästan 10%. Jag vet inte hur lång rundan är exakt, men det är någonstans mellan 4,5 och 5,5 km har jag uppskattat. Jag blev nu så nyfiken på resultatet att jag nästan måste leda cykeln runt spåret för att få veta mer exakt.

Varning för wikipedias Coopertest-tabell

Jag sökte lite mer på Google på Coopers test. Mitt resultat på 2,5 km var i deras tabell inte alls lika bra som wikipedias. I Forms tabell ger mig med minsta marginal formen "Medel", medan wikipedias tabell ger "Bra".

I Forms tabell rekommenderas alltså på länken ovan istället. Den är mer trovärdig eftersom den inte är så trubbig och generell som wikipedias.

Rullskidorna får rulla igen

Idag gjorde jag mitt andra rullskidspass för säsongen. Härligt väder med ca 3-4 grader varmt, torrt, vindstilla - perfekta förhållanden!

Det blev en sträcka som jag med bil mätt upp till 9,6 km. Trots att "pluppen" med spetsen på staven lossnade tre gånger och jag fick stanna och sätta fast den igen, så blev tiden 48 min. Det var jobbigt, men eftersom det var asfalt så slipper korsryggen jobba så mycket som på grussträckan. Jag körde alltså inte slut på mig och hade säkert kapacitet för 45 om jag pressat mig lite mer och fixar lim till pluppen så den inte lossnar.

Tack vare att bloggen fungerar som en träningsdagbok sökte jag mig tillbaka till en gång jag visste att jag hade kört exakt samma sträcka tidigare, och det var i januari. Det vill säga efter (skidträningssäsongen 2007/2008) tre månaders rullskidsträning och träningsläger hos Staffan Larsson. Jag har vid det tillfället noterat 49 min. Också en notering om lite blåsigt, men idag var det vindstilla.

Det innebär att jag trots 6-7 månaders skidtränings-uppehåll sedan Birkebeinerrennet har ungefär lika bra form/kapacitet som då. Och alltså inte "börjar om från scratch".

Ett första mål blir att pressa denna tiden till under 40 min någon dag när det är lika bra förhållanden.

Höstformen - helt klart godkänd!

Idag rev jag loss med ett Coopertest, förvisso på löpband inomhus så jag vet inte riktigt hur man ska mäta det. De flesta jag snackar med brukar köra på en 400-metersbana utomhus. Men det var skönt att få det gjort, det har jag funderat på i över ett år.

Det blev 2,48 km på 12 min.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Coopers_test

Det är enligt wikipedia "bra" (skönt att vara över "medel"-gränsen). För att få "mycket bra" så hade det behövts lite drygt 300 meter till.

Mer än 2800 m känns inte alls orealistiskt och det får bli ett nytt test när Vasaloppsträningen varit igång på allvar ett tag, i början på februari.

Hoppas det är några läsare kvar nu när bloggen varit inaktiv i 20 dagar. Det har inte varit dött på träningsfronten för det, men många projekt på gång slukar all tid.

Sedan senast har rullskidspremiären gått av stapeln med 7 km på drygt 30 min. Det är mycket bättre än första rullskidspasset ifjol när skidträningen började i oktober, så det är skönt att inte allt försvunnit sedan Birkebeinerrennet, då skidorna lades på hyllan.

Förutom det, 4-5 löppass, 5-6 gympass och några hemmaträningar med armhävningar, situps etc.

Nu är det uppför

Idag hade jag tänkt att jag skulle träna i någon form. Helst styrketräning med lite löpband på gymmet.
Det blev till slut hemmaträning och jag tänkte kolla hur det låg till med armhävningarna. Men det blev bara 20 st, så då tappa jag stinget helt och lade av.

Egentligen var det ingen träning veckan efter Birkebeinerrittet, sedan två veckor hyfsad träning och efter Birkebeinerlöpet nu två veckor utan träning. Kan iförsej skyllas lite på förkylning.

Under tiden har jag inte skött kosten så väl och ligger återigen och studsar mot 95 kg. I helgen var det t ex två utekvällar. Och det är bara 2,5 månader drygt till mitt mål vid årsskiftet att spränga 90 kg och placera mig under det.

Det behövs alltså en rejäl uppsnäppning. Men det är en seg period. Det är mörkt när klockan ringer, och när man är tillbaka hemma är det redan mörkt igen. Ganska segt i förhållande till i våras när man vid sextiden hade några timmar på sig att köra ett långt träningspass till Vättern innan det blev mörkt. Och hörlurarna med Stemm-musik var borta. Det behövdes inte mycket för att tappa träningslusten idag. Några tips emot detta?

Jag testar att skriva upp strategin för resten av månaden så får vi se om det hjälper:
Minst 1 styrkepass/vecka
Minst 1 rullskidspass/vecka
Det gäller även denna veckan (imorgon SKA jag till gymmet)
Utöver det ett kortare löppass med hög intensitet, typ 30-45 min.
Minst en lång morgonpromenad (för fettförbränningen)/vecka
Dessutom ett Cooper-test som jag funderat på länge.

Om jag följer detta och inte svävar ut på mat och dryck borde jag vara nere i under 93 kilo till november börjar. Vi får stämma av det. Isåfall ska jag kunna kapa de sista om gnistan kommit tillbaka då.

Its alive

På tisdagen efter Birkebeinerlöpet så åkte jag på en liten förkylning. Det var liksom sista etappen efter att En Svensk Klassiker och Birkebeinertrippeln slutfördes. Så kroppen som haft en anspänning att inte bli sjuk pga viktiga träningspass eller tävlingarna i säga tog första chansen när sista tävlingen för säsongen var över.
Bara lite ont i halsen och förkylning, inget man var däckad av, men motivationen med träningen kom av sig ett tag.
Idag tog jag första passet efter tävlingen. Det var egentligen tänkt första rullskidspasset för säsongen, men istället blev det löpträning och lite kort cykling efteråt. 40 min totalt bara. Men det kändes gott att vara igång igen.

Förlamad

Att först släpa 93 kilo uppför fjällbackarna, och sedan bromsa lika mycket vikt i backarna ned - det blev för mycket för mina lår. Någon motsvarande träningsvärk har jag aldrig varit med om.
Från höften och nedåt är varenda muskelfiber i uppror om jag rör mig. Vaderna känns som de ska gå av när jag ställer mig upp. När ingen ser tar jag tag i möbler för att lätta bördan för benmusklerna när jag går, precis som jag var full tar jag mig fram genom lägenheten.

Det är nog svårt att förbereda benen på den extrema belastning det blir att springa nedför såpass branta backar. Jag hade aldrig haft disciplinen att köra ett så hårt benpass på gymmet. Nu fortsatte jag springa trots att det krampade och hoppades det skulle gå över.
Det blir ingen träning på några dagar märker jag.

Där satt den!

Ja, inte bara Birkebeinertrippeln satt igår, utan även en tid jag kunde vara nöjd med.
De tidigare loppen i Birkebeinertrippeln har jag haft för höga tankar om min kapacitet och missat de tidsmål jag satt upp. Denna gången satte jag ett mål på 3 h timmar för 24 km. Birkebeinerlöpet börjar som de andra loppen i Lillehammer med uppför, detta i 4 km. Men sedan är det mestadels nedför, med en hel del små upp och nedförsbackar som på Lidingöloppet. Men nettot därefter är nedför.
Tyvärr har jag inte haft tid eller motivation att träna efter Birkebeinerrittet utan bara kommit iväg 4 rundor, den längsta på en mil, så därför kände jag mig dåligt förberedd.

Fram till 15 km hade jag dock bra tryck. Förutom att jag gick i några uppförsbackar sprang jag hit. Då såg jag att tiden 2.30 var i räckhåll om jag spurtade de sista nio km. Men det var då alla kramper slog till. Banan var rejält blöt efter regn hela fredagen och eftersom det var terräng, mer terräng än Lidingö som har mycket grus, så blev det grymt sugande. Vissa partier var sk fjällstig, de var värst. Det är egentligen bara stenar som sticker upp, som är så stora att det inte går att sätta ner foten emellan dem. Det är ganska trevligt att gå på om man är på vandring med stabila vandringskängor, men i löpning och mycket folk runt var det lite svårt. Och dessutom kom vissa sådana partier efter skogsstigar som var leriga och det blev väldigt vått och halt. De flesta sådana partier gick jag, det var flera man såg ramla som skulle förbi.

De sista 9 km in mot mål fick jag alltså gå ca 30%. Det drog upp tiden något över 2.30 men ändå är jag såklart väldigt nöjd med tiden. Krigsskolen, 20 soldater som sprang ihop i klunga disciplinerat hela vägen, startade i samma pulje. De kom ikapp mig vid 15 km, men jag kom ikapp vid en vätskekontroll 4 km innan mål. De kom ikapp mig igen precis innan mål där jag helt enkelt var för trött att svara.

Loppet bjuder också på verkligt trevlig utsikt på ett par ställen och kan verkligen rekommenderas.

Birkebeinerrittet - hårdare än Vätternrundan

Nu är jag tillbaka från Lillehammer med en mycket trevlig upplevelse i bagaget. Alla sådana här större motionsarrangemang har ju varit väldigt trevliga utav de man bevistat under året som jag gjorde En Svensk Klassiker, men det är bara att konstatera att norrmännen också kan ordna riktiga folkfester.



Lillehammer hade perfekt väder denna helgen och idag när vi åkte därifrån regnade det, något som inte hade gjort turen lika fin över fjället om regnet kommit tidigare. Här ovan syns en bild jag tog på den spektakulära avslutningen på loppet med slalombacken där man i gruset kände att man levde. Trots fullt påslag på bromsen så gick det riktigt fort. En ganska härlig vy ner till OS-stadion från 94 för att sedan runda vetefältet och svänga ner till Hakons Hall och mål till vänster i bilden.

Jag ska återkomma med en lite längre beskrivning av själva loppet. Jag kan avslöja så mycket som att jag var inställd på att det skulle bli tufft med 6 mil mer eller mindre uppför med några få nedförsbackar som omväxling, men att jag blev överraskad över hur jobbigt det faktiskt blev. Och jag disponerade ändå loppet bra utan att gå in i väggen som när jag gjorde samma klättring på skidorna i vintras. Motsvarande det man ser vi åker nerför på bilden ovan cyklade vi först upp, och mer därtill.

Nu är det dags!

Jag har min laptop häruppe i Norge där jag precis tagit mig ett cykelpass i terrängen utanför Oslo. Vi körde ca 8-9 km rätt uppför mot Holmenkollen. Bra att veta vad som väntar och visst kommer Birkebeinerrittet bli tuffare än Vätternrundan. Det är jag iallafall inställd på nu så får något annat bli en positiv överraskning.

Även om man var trött på Vätternrundan så gick det ändå att trampa runt och rulla fram en del för varje tramp på asfalten. Men här är det mycket skarpare uppför och i terräng, så inte en meter kommer gratis. Så var det iallafall när vi körde nyss och testade utrustningen. Är man trött på Vättern kan man ta det lugnt, men är du trött i Birken kommer du i princip ingenstans.

Jag vet inte om jag kommer skriva något mer innan loppet, jag åker mot Lillehammer imorgon och har lite spartanskt boende, liggunderlag.

Jag har ökat tre kilo på Carboloaden, och jag ryggsäcken som måste väga 3,5 kilo vid målgång kommer jag nog ha 5 kilo i med drickan jag ska ha själv, så det är nästan 100 kilo som kommer klättra upp längs fjället och sedan dundra ned i livsfarlig fart.

Tankar runt Birkebeinerrittet

Det är när man cyklar uppför som man förstår att Birkebeinerrittet antagligen kommer bli mycket hårdare än Vätternrundan. Dels att det är terräng så man kan inte stå och pumpa några tag och sedan rulla några sekunder så som jag gjorde i de jämförelsevis ganska svagt lutande backarna på Vätternrundan. Här är banprofilen.



Förutom den branta nedförsbacken som bara tar några minuter så kommer de två första milen alltså bestå av väldigt brant uppför. Iallafall för mig som motionär, det är inte som Giro d´Italia, men mellan 6 och 10% lutning i de brantaste partierna.
Men efter det kommer 4 mil som i princip också bara kommer gå uppför, visserligen med lite nedförspartier och 4% lutning men ändå.

Jag hade först satsat på att det skulle vara kul att komma under 4,5 h. Men nu reviderar jag nog upp det. Man kör i samma spår som jag gick in i väggen på när jag gjorde Birkebeinerrennet i vintras.

I torsdags körde jag 1h15min spinning, ett riktigt hårt intervallpass. Idag körde jag en lugn tur på en timme och imorgon blir nog sista passet före loppet nästa helg. Vi får se var formen ligger, förutom dessa pass har det ju bara blivit några enstaka sedan Vätternrundan.

Nytt armhävningsrekord

Bänkpressandet i somras har gett lite resultat. Jag körde lite hemmagym idag och fixade inte mindre än 37 armhävningar, väsentligt bättre än de 31 jag hade sedan tidigare som rekord (på senare år ska tilläggas).

Nu blir det nog svårt att öka före jag går ner i vikt, men 50 armhävningar innan jul får bli en liten målsättning.

Nästa vecka ska det regna i Lillehammer. Jag brukar ju inte ha någon vidare tur med vädret, men denna gången ser det ganska säkert ut att bli rätt geggigt. Det är ju inte som asfalt som torkar efter några timmars uppehåll. Här tar det flera dygn innan det torkar, så jag kommer inte bemöda mig med att tvätta kläderna innan loppet om man säger så.

Fortsatt ringrost, men lite ljusning

1,5 vecka innan Birkebeinerrittet har jag inte kommit igång med träningen sedan den lyckade hårdkörningen i början på juli.

Idag var jag ute i ett terrängspår på en lånad mountainbike som jag ska köra rittet med. Ingen aning om distans, men vi körde hårt i 1,5 timmar. Kanske 2 mil, det var extremt kuperat. Ett tjugotal backar där det inte gick att göra något annat än att lägga in de lägsta växlarna.

På sätt och vis anar jag att Birkebeinerrittet kan bli hårdare än Vätternrundan, nu skulle det inte vara lika mycket extremt branta backar där man behövde lägga in lägsta växel, men de förekom ändå som komplement till den 2 mil långsamma stigning som öppnar loppet.

Det kändes iallafall lite bättre än löpningen senast och jag får hoppas på en sista genomkörare i helgen med kanske lite spinning eller gym emellan.

Ringrostig start

Idag var jag ute på 25 min löptur. Jag sprang lite hårdare än vanligt och vid några trappor någon kilometer innan "mål" bestämde jag mig för att göra en Rocky och kuta järnet upp.

Det var tydligen för mycket. Sista kilometern var jag helt kraftlös på ett sätt jag inte varit med om på länge. Det var nästan att jag blev tvungen att gå, men bet ihop.

Hoppas det var bara lite ringrost efter två veckors vila. Cykelturen på 1 h 5 min igår kändes mycket bra. 3 mil och då var det ändå backintervaller sista kvarten.

Träna på semestern

Nu har jag tagit det helt lugnt i nästan två veckor under semestern. I princip i varje fall. Undantaget två löprundor före frukost, lite cykling och vandring som motion. Om det ens går att kalla motion, det var mest för att hålla igång och få samvete att fortsätta äta god mat.

En dag blev det paddling i kanot 3 timmar och en dag lånade jag en kajak och tog jag en rejäl tur på ca 1,5 timmar i ganska hårt tempo.

Men ingen styrketräning. Idag och imorgon blir det lite lätt löpning och ett pass på gymmet.

Lugn period väntar

Idag var jag ute på en enkel löptur innan frukost på 6 km, men annars har det varit lugnt de senaste dagarna.

Testgymkortet på två veckor har också gått ur så det blir nog lugnt första veckan i augusti, efter den viloveckan kommer nog en liten hårdsatsning innan Birkebeinerrittet.

Ha en skön sommar i värmen så länge.

Rekordtid på cykeln!

Idag var det cykeldag. Först en timme med stadscykeln i lugnt tempo för att göra lite ärenden på morgonen innan frukost.

Men sedan kom hybridracern fram. Samma sträcka som jag för några veckor sedan körde i 2 mil på 50 min med med och motvind på varsin sträcka tog jag idag på 21 min respektive 19 min. Alltså en mil åt vardera hållet lite kuperad landsväg.
Det ger en 30 km/h i snitt precis och ett tempo som hade räckt till 10 h på Vätternrundan.
MEN, det går aldrig att hålla den farten i 30 mil, dessutom med så mycket uppför i slutet. Det är sjukt.

Ändå finns det de som gör det. Sub12, alltså komma in under 12 timmar är en annan vanlig målsättning för Vätternrundan. Då kan man ha lite långsammare snitthastighet och 1 timme i pauser. Det är inte omöjligt, men det kräver en rejäl satsning på cykel det året.

Ett pass till för träningsdagboken

Det var flera år sedan som det var så kul att köra på gymmet som nu. Även idag blev det ett grymt gympass.

Jag är idag uppe och gör 10 reps på 70 kilo i sned bänkpress och ökar även i biceps och triceps. Om jag så småningom kommer upp till 75-80 kilo med ett tiotal reps ska det betyda att jag kan maxa över 100 kilo igen. Det var 7-8 år sedan jag gjorde det senast.

Avslutning på dagen blev en kvällspromenad. Det kan förresten hända att bloggen inte kommer uppdateras så frekvent nu under semestern.

Bra spänst i benen

Idag har jag lite träningsvärk i låren och kollade precis på detta klipp. Ta er tid att kolla in det, lite segt första minuten, men efter ca 1.15 in och framåt gör artisterna sjukare och sjukare saker.
De har gjort sin benträning de här grabbarna.

Mera styrketräning och morgonpromenader

Idag körde jag en morgonpromenad innan frukost och styrketräning här på eftermiddagen. Rygg, axlar och framsida lår.

Det kan tyckas motstridigt att gå morgonpromenader för att gå ner i vikt, och samtidigt satsa på styrketräningen så pass hårt som jag gör nu. Men det finns lite tanke bakom detta. Även om jag den senaste månaden bara minskat något kilo trots hårdsatsning på bättre kosthållning är förhoppningen att lägga på sig lite muskelmassa nu när det ändå är gratis att gymma. Dessa muskler kan i det långa loppet kräva mer energi när de väl är på plats. Så att jag inte går ner så mycket i vikt nu gör inget om midjemåttet minskar.

Dessutom är lårträningen bra för att stabilisera upp för knät som i lördags klarade 7 km utan några större känningar, ett rekord sedan Lidingöloppet.

Varning utfärdas för Suunto

Idag vågade jag mig ut på en 7,5 km-slinga som jag hoppade över en liten bit på, en bit med asfalt, och fick ihop 6,7 km. Trots att det var en ganska kuperad historia kom jag in på 36 min.

Min pulsklocka som är ett år har dessutom pajat nu. Det är en Suunto perfekt för löpning med de bästa funktionerna, egentligen allt utom gps-köret. Det blir naturligtvis en reklamation, men tills jag vet hur denna bemöts kan jag inte rekommendera märket. De ska iallafall komma och hämta klockan med DHL härutanför. Oavsett om det är smidigt är det irriterande med grejer som inte håller ens ett år.

Femte dagen i rad med träning

Idag drog jag på passet hela dagen, men i slutet av eftermiddagen kom jag iväg till slut till gymmet. En halvtimmes cykling och baksida lår och mage.

Imorgon blir det ett nytt lite längre löppass.

En bra framgång

Idag körde jag min referensrunda - 5 km terränglöpning på en sträcka nära där jag bor, i 4 varv á 1,25 km.

När jag körde den senast för ett halvår sedan blev det 3 varv, alltså 3,75 på 20 min 30 sek. Då var jag rätt färdig och hade inte kunnat dra vidare i samma tempo. Idag passerade jag tredje varvet på 19 min och när jag kom in på 5 km visade klockan 25 min 20 sek. Då hade jag fortfarande mycket att ge och hade kunnat dra iallafall ett par varv till i samma tempo.

Detta som sagt utan någon löpsatsning emellan. Det är bara 5-6 löppass gjorda på det halvåret och fokuset har helt legat på skidor och cykling. Denna framgång kändes mycket bra och om knät håller en hel mil, så borde det kunna gå att komma in under 50 min på milen om det går något sådant lopp i höst, t ex strax innan Birkebeinerlöypa.

Tyvärr har min pulsklocka gått sönder så jag kunde inte jämföra ansträngningen med i vintras.

Pumpa järn

Idag var andra passet en riktigt bra runda på gymmet.

Min "paradgren" sned bänkpress klarade jag lätt 12 reps på 60 kilo trots att det var månader sedan jag körde bröst på gym seriöst.

Förutom detta var det biceps och triceps. Cykling till och från gymmet gav nästan två timmars träning och nästan tre totalt idag om man räknar med morgonpromenaden.
Imorgon blir det löpning och det blir spännande att se om knät har blivit bättre.

Vasaloppsstart införskaffad!

Igår fick jag ett mail som bekräftelse att jag nu är anmäld till Öppet spår. Det känns bra att ha ett träningsmål efter Birkebeinertrippeln. Jag kommer i första hand satsa på trippeln för att sedan övergå till satsningen på en bra tid i Vasaloppet. Men ett och annat rullskidspass kommer det bli emellanåt redan under sommaren.

Idag är dagens första träning redan avklarad. 50 min morgonpromenad innan frukost räknas inte som ett pass, men är ett led i fettförbränningstaktiken de här två veckorna innan semestern börjar på riktigt.

Grymt backpass med cykeln

Idag var det dags för övning inför Birkebeinerrittet. Loppet öppnar med två mil hårt uppför, nästan oavbrutet uppför. Det är alltså ca en timme uppför direkt.

Därför körde jag först 10 min uppvärmning cykling till den längsta backen jag vet i närheten. Där blev det fem intervaller uppför och sedan ner och upp igen. Femte gången var jag rejält sliten, körde ju dessutom framsida lår igår på gymmet rätt hårt, så jag tog de tio minutrarna hem och nöjde mig med 45 min hårdkörning första gången. Många sådana pass till får det bli för att kunna klara 1 timme uppför och sedan ha kraft att fortsätta trycka på i bra hastighet så att det inte blir en timmes slökörning innan krafterna är tillbaka.

Vissa delar av megabacken i början ska tydligen vara så trånga och luta så mycket att det bara är några få procent som klarar att cykla partiet, så där kan man tydligen få en liten vilopaus när det kloggar igen, i min startgrupp lär det definitivt vara gång på denna sträcka.

Armhävningstabell

Jag såg ett kul men ovetenskapligt test på armhävningar som jag körde ett tag i våras när jag inte orkade masa mig till gymmet. Det är faktiskt Aftonbladet som publicerar en lista på hur många armhävningar man ska klara för att vara vältränad eller inte.

Med mina 31 armhävningar så kvalificerar jag mig in under bra, men behöver öka ett antal för att komma in under utmärkt. Det blir nog inte så svårt nu när jag går ner i vikt.

Total träningstid första halvåret

Jag kollade nu på hur första halvårets träning har gått.

Jag kan konstatera drygt 3 h löpning (som jag precis satt igång, passen i juli är ej medräknade), 26 timmar skidåkning, 45 timmar cykling och nästan 12 timmar styrketräning. Till detta kommer lite andra former av träning, snabbpromenader etc.

Men ska man se till "effektiva och någorlunda hårda" pass, mestadels av dessa med pulsklocka, så är det ca 85 timmar det handlar om. Det ger lite över 3 timmar i veckan.

Det ska bli intressant att jämföra med senare år då jag tror att träningsdosen kanske kommer vara något högre. Med lite mer satsning under hösten skulle man kunna hoppas på att få till 123 timmar så att det totalt över året blev fyra timmar per vecka.

Därmed inte sagt att antalet timmar är ett svar på hur bra träningen är eller hur bra tränad man är, men jämför man det från år till år kan det vara mycket intressant att jämföra antalet träningstimmar. När jag blivit mer vältränad kanske jag kommer göra mycket bättre resultat trots samma antal träningstimmar.

Tribaltatuering och stora biceps

Sedan i torsdags har jag varit bortrest på en långweekend. Mest hela tiden hade jag dåligt samvete för att det inte blev någon träning utan bara god mat och dryck.

Det är ett bra tecken, gissar jag. När jag kom tillbaka i eftermiddags åkte jag direkt för att styrketräna. Jag testar på lite gratispass på olika gym häristan medans de fjäskar och försöka fylla upp gymmen någorlunda på sommaren för att man ska börja där till hösten.

Detta gym hade jag inte varit i på tio år. Då hade det anabola-rykte och det verkar inte ändrats, trots att det varit 3-4 olika gymkedjor som haft lokalen under den tiden. Man behöver ju inte vara jättefördomsfull för att börja fundera vad en kille med ointelligent blick, rakat huvud, tribaltatuering och stora biceps knaprar. Jag är inte avundsjuk, man vill inte ha auschwitz-armar, men den kroppsformen de här killarna har är inte skön. Med åren har jag kommit att tycka att de riktiga "brytarna" ser väldigt löjliga ut där de går.

Imorgon blir det cykelpass och ev lite löpning.

Fotboll och cykling

Idag körde jag en halvtimme ganska hårt på cykel. Inget långt pass, men jag vill mest underhålla cykelformen innan jag lägger in lite tyngre pass inför Birkebeinerrittet.

På kvällen blev jag också tillfrågad att vara med att lattja fotboll. 2 st 6-mannalag som körde i två timmar. Det var såklart väl segt i slutet efter allt ruschande, men jag skriver ändå upp det i träningsdagboken då det var under ganska lång tid.

Jag har även lagt upp lite nya länkar till olika roliga skidsidor jag hittade idag när jag satt och planerade höstens rullskideträning.

Första milpasset

Idag var jag ute 1,5 timme med 10 min uppvärmning + 15 min nedvarvning och stretchning. Men jag klarade inte att springa hela milen. Efter 6-7 km kom ömheten i knät och jag fick gå de sista kilometrarna. Det kändes ändå som att jag kanske kommer något längre innan det sätter igång för varje pass.

På gymfronten blev det inget idag, däremot har jag rekat ett gratis gymkort på två veckor som jag kommer börja med från nästa måndag (eftersom jag ska åka bort långweekend till helgen vill jag utnyttja det maximalt och vänta tills jag är tillbaka).

Dagens löjligaste påhitt

Jag såg att Gunde Svan skulle göra "Vansbroloppet", som rubriken är. Det som är lite löjligt är att han ska ha Lars Frölander som coach i en följebåt under hela loppet, samtidigt som det inte är riktiga Vansbrosimningen han ska göra. Gunde Svan gör "bara" Vansbro Halvsim.

Hade han simmat Vansbrosimningen kunde man på något sätt släppt igenom att han har Frölander i en båt bakom, men kombinationen att han bara gör halva loppet blev lite löjeväckande. Alternativt om han simmade Vansbro Halvsim utan att göra något spektakel av det med personliga följebåtar. Frölander ska "peppa" Svan under loppet. Vad säger han då när de kommit halvvägs - "Kom igen nu, bara 700 m kvar"?

Cyklingen igång igen

I fredags var jag ute och körde första cykelpasset sedan Vätternrundan. Det kändes hur bra som helst. Jag cyklade ut till båten, en sträcka som brukade ta ca 35-40 min när jag cyklade med en vanlig cykel ca 1,5 mil.
Denna gången gick det dock på 25 min per väg i snitt, fullt ös båda vägarna.

Idag blir det 1 h tennis.

Imorgon blir det troligen två pass. Ett löppass på morgonen och ett styrketräningspass på eftermiddagen.

Inte långt kvar till -90 kilo

Idag var det 2x5 kilometers promenad, direkt före frukosten och innan middagen på kvällen.

Imorgon blir det samma sak, för fettförbränningens skull. Tyvärr kände jag av skenbenet lite idag på eftermiddagen så jag ska se upp med benhinneinflammation.

Om det inte blir någon överbelastning i början ska jag iallafall försöka komma upp i 15-20 mil löpning innan 20 sept när Birkebeinerlöypa är. Till Birkebeinerrittet kör jag nog bara ett pass i veckan för att underhålla cykelformen, men satsa mer på kuperad terräng.

Tar inte detta mig, tillsammans med styrketräning och morgonpromenader och en bättre kost, under 90 kilo så får jag ta mig en rejäl funderare.

Vansbrosimningen 2008

Då det är några som följer bloggen och själva håller på med En Svensk Klassiker så ska jag inför Vansbrosimningen skriva ner några iakttagelser från loppet 2007.

Jag bestämde mig själv med ganska kort varsel att starta klassikern med Vansbrosimningen och hann inte köra jättemånga pass.
Alla gjordes på badhus och var på 0,5 km, 1 km, 1 km, 1,5 km och 2 km. Totalt bara 6 km alltså. Till detta kommer att jag har väldigt dålig simteknik, så jag hade bara som målsättning att komma igenom de tre kilometrarna. När jag simmade 2 kilometer på badhus så tog det 51 min, och en bra tumregel som jag hörde var att räkna med den kilometertid man har på badhus, fast ta den sista kilometern x 1,5.

Som inför alla tävlingar i klassikern kollade jag vädret väldigt noga, men då främst nederbörd och flöde i Västerdalälven som man simmar upp för sista kilometern. Om man avrundar den egna hastigheten till 2 km/h så blir det omräknat 0,55 m/s. Med tanke på att hastigheten i älven gärna är 0,3-0,5 m/s så simmade jag hela tiden längst in mot stranden (det är ju mer strömt i mitten). Tyvärr tänkte jag inte på detta i Vanån där man simmar 2 km i svag medström.

Om själva loppet kan jag bara säga att det var ganska trevligt att simma i ån jämfört med de timmar jag lagt på badhuset. Det ösregnade förvisso, men det var trevlig miljö och det kändes lite äventyrligt att simma i så strömt vatten. Några egentliga problem var det inte förrän då jag började simma motströms sista kilometern. Då fick jag kramper i vader och baksida lår. Riktiga megakramper som låste benen fullständigt och jag låg i det närmaste lodrätt i vattnet och simmade med armarna. Så gick det över och jag kunde simma några hundra meter innan samma sak hände igen. Jag vet inte om detta berodde på att man simmade in i kallare vatten, min dåliga simteknik eller om jag var för otränad/ostretchad. Det kan också ha varit att kosthållningen var normal innan och jag inte drack så mycket. Man var också ganska ouppvärmd då det ösregnade innan man gick in i startfållan och man mest stod still.

Därför stämde tidsuppskattningen ovan nästan exakt och jag var nöjd med att ha drygt 25% av deltagarna bakom mig. Nästa gång ska jag satsa på en något snabbare tid. Första loppet är man alltid osäker på vad som väntar och jag kunde krutat på mer under de första två kilometrarna och direkt knaprat 5-10 min. Dessutom var ju formen inte sådär jättegod vid den tidpunkten (Vansbrosimningen var ju en kickoff då jag alltid slutför vad jag påbörjar). Våtdräkten ger samtidigt en del lyftkraft som gör det lättare än att simma i bassäng på sätt och vis. Men 1.15 borde inte vara omöjligt. Å andra sidan är det inte på Vansbrosimningen den stora besparingspotentialen finns i att få ner totaltiden på Klassikern.

Sammanfattningsvis är tanken att nästa gång förbättra:
*Våga kruta på mer de första två lätta kilometrarna
*Våga ligga längre ut i mitten (om man inte får för mycket skäll av de snabbare simmarna)
*Träna mer med våtdräkten i havet innan loppet för att komma ihåg känslan
*Se över om tekniken kan förbättras på något enkelt sätt
*Vara noga med stretchning/uppvärmning och kost/vätska inför loppet

Planer för de närmsta veckorna

Idag var det löpning 4 km i lugnt tempo. Lugnande var att jag inte kände något i knät. Planen är att fortsätta köra lugna joggpass lite längre vartefter knät tillåter, utan pulsklocka eller tidtagning, och när 6-7 kilometer känns bra börja köra lite hårdare pass med hög puls och högt tempo.

Efteråt körde jag styrka mage och vader.

Imorgon blir det morgonpromenad i rask takt innan frukost och en kvällspromenad.
På fredag eller lördag blir det första cykelpasset sedan Vätternrundan.
Nästa vecka ska det hinnas med minst två löppass och två styrketräningspass, samt morgonpromenader.

Motivationen på topp

Idag drog jag in ännu ett snäpp på skärpet och är väldigt motiverad med löpträningen.
I lördags blev det ett pass direkt på morgonen där jag fick 4-5 km innan knät började kännas, då började jag gå direkt de sista kilometrarna, och det hjälpte faktiskt. Inget ömt efter passet.
Igår blev det ett riktigt bra styrketräningspass. Axlar, biceps, triceps, rygg och lår (för att bygga upp benmusklerna runt knät).

Ikväll blir det ett nytt kort löppass och morgonpromenad imorgon är inplanerat.

Första löpningen i träningsschemat

Igår var jag ute på en lätt femkilometerstur. Det räckte för att jag ska ha bra träningsvärk i korsryggen idag.

Det märks verkligen att löparmusklerna är otränade. Vaderna kändes ganska tunga i slutet likaså. Tyvärr började även knät ömma lite efter 4 kilometer och det har alltså hänt alla löparrundor sedan efter Lidingöloppet.
Det stärker bara motivationen att ta ett krafttag för att komma ner under 90 kg.

Rundan gick iallafall på 28 min i väldigt lugnt tempo, det kändes väldigt bra i övrigt.

-------------

Idag läste jag på ensvenskklassiker.se att en av de yngre som i och med Vätternrundan i år gjort en klassiker, Emma Månsson, var på samma träningsläger som oss hos Staffan Larsson i vintras. Dock inte samma period. Det fick mig att fundera över kommande vinters träningsläger mitt i sommaren. Ska man åka på ett själv, eller ska man vidareutvecklas på Larssons (som var suveränt) eller testa någon annans (Svärds, Ottossons m fl)?

En Svensk Klassiker - så mycket kostade det

Ja, då var det dags för sammanställningen, det här är de poster jag har skrivit ned.

Anmälan Vansbrosimmet: 850:-
Simhallsavgifter: 250:-
Pulsklocka: 1000:-
Våtdräkt: 750:-
ToR Vansbro: 1000:-
Anmälan Lidingöloppet: 500:-
Seriösa löparkläder (löpartights, vindjacka etc): 1200:-
ToR Lidingöloppet: 1500:-
Hotell under Lidingöloppet: 2000:-
Rullskidor, pjäxor, stavar: 4000:-
Skidor och stavar: 2700:-
Träningsläger hos Staffan Larsson: 3600:-
ToR Mora: 1200:-
Anmälan Öppet spår: 1100:-
Anmälan Engelbrektsloppet: 550:-
Valla: 500:-
Boende Engelbrektsloppet: 1800:-
Resa Engelbrektsloppet: 1000:-
Omslipning av skidor efter Engelbrektsloppet: 500:-
Cykel till Vätternrundan (ny hybridracer): 6000:-
Cykelbyxor med vaddering: 700:-
Diverse utrustning till cykeln (stänkskärmar, cykeldator, handskar mm): 1000:-
Reservdelar cykeln (extraslangar, mekutrustning, minipump mm): 800:-
Ryggsäck med vätskesystem: 600:-
Anmälan Vätternrundan: 1300:-
Boende Vätternrundan: 1300:-
Resa Vätternrundan: 600:-
Stresshandling Vätternrundans Expo (energidrycker, pannband mm): 500:-
Klassikerdiplom inramat (ännu inte beställt): 250:-

Totalt: 39 050:-

Till detta kommer en del småsaker som jag nog glömt. Så det är i vart fall över 40 000 kronor. Visserligen kunde man sparat igen på boendet och inte bott på hotell osv. Men nu är utrustningen inköpt och det blir ju fler klassiker. Dessutom kan jag i princip köra Birkebeinertrippeln på samma utrustning där bara anmälningsavgift, samt resa och boende tillkommer.

Vid avstämningen i december då halva beloppet hade gått åt var förhoppningen att klara det under 40 lakan, men det är inget jag tänkt på efter det och därför har det också runnit iväg.

Som sagt, nu har man investerat en bra slant i välbefinnande och väldigt kul har det varit under vägen. Och det var absolut värt varenda riksdaler när man cyklade igenom Motala och närmade sig målet.

Its a long way

På kvällskvisten var jag på gymmet och det gick ju bra (bröst, biceps, axlar och triceps). Men det var löpningen dit och tillbaka som var lite oroväckande.

Det är säg 500 m och jag sprang i högt tempo för att värma upp. Det gick helt OK, men på vägen hem - det regnade och jag sprang i hög fart. Jag trodde jag hållit konditionen uppe hyfsat de senaste tre månaderna då det bara varit cykling, men så var det inte riktigt. Helt slut. Jag har ju märkt att det är svårt att få upp pulsen på cyklingen men att konditionen skulle bli lidande så snabbt var oväntat.

Det här ska åtgärdas snabbt, nu blir det till att göra ett schema för sommaren med realistiska mål för löpningen.

Träningsupplägg inför Birkebeinertrippeln

Nu har jag tagit några vilodagar efter Vätternrundan och låtit den uppfyllda målsättningen med att bli En Svensk Klassiker smälta in.

De närmsta tävlingarna jag nu är anmäld till är: Birkebeinerrittet (cykling 91 km) i slutet av augusti och Birkebeinerlöypa (löpning 24 km).

Birkebeinerrittet går upp för samma fjäll i Lillehammer som skidorna gjorde. Det börjar med över 2 mil i ganska starkt uppför. Det är väl inte som vissa delar av Giro D´italia, men det kommer vara stor skillnad från att cykla ganska flatt landsväg.

Jag har nu 115 mil i benen i år, så mil saknas inte, men det kommer bli en hel del cykelträning i backar. I Birken är det över 1 timme rätt uppför och att sedan ha kraft att trycka på ändå, det ska jag ha när det är dags för "rittet".

Löpningen kommer också prioriteras under sommaren för första gången sedan Lidingöloppet. Det blir väldigt spännande att se hur tiderna står sig utifrån de sträckor jag har sparat och i den form jag var då, kontra den form jag är i nu. Det är bara att hoppas att knät håller och jag har köpt ett stöd för knät för att se om det kan hjälpa.

Imorgon blir det styrketräning för första gången på tre veckor.

Resultat Vätternrundan 2008

Vätternrundan är tydligen ett motionslopp som inte har någon placering eller ger några exakta tider. Till skillnad från t ex Lidingöloppet som har ett mycket roligt och bra system där man kan följa vilken placering man hade vid 10 km och vilken man hade vid 20 km osv. Därför visste jag inte ens vad vinnaren cyklade på och hur min tid stod sig mot det. Men denna bloggen har på något sätt kommit över en inofficiell Resultatlista.

Där kan man se att ca 52% var före mig i mål. Över 700 bröt loppet, alltså lite drygt 4% av de nästan 16 000 startande. 12 % av de anmälda bangade ur redan innan loppet. Sedan var det enligt arrangören tusentals namnbyten också. Det gör att minst 20% av de som anmält sig inte ens startade. Ganska anmärkningsvärt då knappast var femte blir sjuk precis innan loppet. Undrar vilket lopp i klassikern som har högst andel sådana här "bangare"?
Vasaloppet har ju högst andel som bryter, men inte så många som kastar in handduken redan innan. Inte heller Lidingöloppet har jag för mig hade så stor andel bangare.

Nåväl, nu ska jag sätta mig och räkna efter hur mycket klassiker-kalaset gick på allt inkluderat. Det är nog inget man egentligen vill veta, men nyfiken är jag och det kan vara bra att vara inställd på en hög kostnad för de som följer bloggen och tänker genomföra En Svensk Klassiker någon gång.

Erfarenheter av Vätternrundan 2008

När vi cyklade ut ur Jönköping kom den enda sträckan jag tyckte det inte var någon motvind på ända till Hjo. Det gick att hålla en rätt bra hastighet trots att vi låg två i bredd och snackade, inte så många åkte om oss före Fagerhult. De 14 milen dit hade jag klarat på lite drygt 6 timmar.

Men som många hade varnat var det inte bara uppför på kartan. Nu började de tunga backarna i ett. Jag som inte hade skor att klicka i pedalerna utan körde helt vanligt kunde inte alls hålla samma frekvens i trampandet. I varje backe tappade jag för att rulla ikapp utför igen. Mitt i allt hände något mycket märkligt med kedjan som kilade fast sig mellan nedre främre kugghjulet och "ramen". Jag var mycket positivt överraskad när min följeslagare stannade och hjälpte till de minuter det tog innan vi fick loss den och fick på kedjan igen.

I Hjo tog vi en ganska ordentlig paus som så här i efterhand kan ha varit onödigt lång. Totalt hade jag nästan 1 h och drygt 40 min i depå mot planerade 40-60 min. I Hjo stannade vi säkert 20-25 min. Men det kan ha varit detta lugna tempo som gjorde att man är väldigt fräsch och upplevde loppet som lite mindre slitsamt och långtråkigt.

Det var efter Hjo det riktiga helvetet började tyckte jag. Men min följeslagare var stark och manade på, tyckte vi skulle hänga på klungorna som passaderade för att spara krafter. Vi försökte hänga på klungor som passerade, men de flesta gick för fort. Till slut hittade vi en som vi kunde åka med bekvämt till Karlsborg. Där var vi efter 9 h och 40 min.

Nu började knäna göra ganska ont också och vi blev helt ensamma efter ett snabbt stopp i Karlsborg. Vid sådana tillfällen har jag ganska svårt att hålla disciplinen har jag märkt under de lopp jag gått. Det är inte en tanke på att ge upp, där är jag mentalt mycket stark, men tiden rinner snabbt iväg då och hade gjort det denna gången också om inte min följeslagare varit med och peppat. Vid varje depå efter Hjo, som hon inte gillade att vi hade varit så länge i, så var det "vi tar bara en kort paus nu va?"

Vi lyckades få häng på en stooor klunga som körde lite för fort för mig vid detta laget i loppet men där jag bet ihop för att det var så oerhört lätt att ligga sist i den i motvinden. Det var pest eller kolera. I backarna fick jag stå och pumpa för att hålla jämn fart, nedför var inga problem. Men eftersom alla de oändliga backarna tar 80% av tiden att ta sig uppför och bara 20% av tiden att åka nedför så känns det psykologiskt som det bara är uppför.

Några depåer som man visste var vid vattnet kunde man trösta sig med om man var nära att se att man var högt över vattnet - då var det mestadels nedför kvar till depån.

När den stora klungan stannade mellan två depåer och vi cyklade vidare blev vi snart upphunna och lade oss längst bak igen. Det behövdes för Hammarsundet var en blåshål med motvind varje år fick vi veta av en man i klungan.

Vid Medevi-depån två mil från målet åkte min kompanjon förbi ingången och stannade och frågade för syns skull "Vill du stanna i depån?". Vi körde vidare och det var tur, för annars hade det blivit svårt att komma under 14 h som jag gjorde på min premiär på Vätternrundan.

I mål väntade min supporter och fru med champagne. Det var en otroligt härlig känsla ända från Medevi ända in till mål när man hade klassikern så nära som kulminerade i en stor glädje och stolthet vid målgången.

För att återknyta till rubriken:

Att inte lyssna till folk som berättar myter "Jag skulle hellre föda barn igen än att köra Vätternrundan", "Du får räkna med att paketet är helt avdomnat några dagar efter" osv. Dessa var bara onödiga hjärnspöken med facit i hand.

Väl förberedd och med bra träning, samt att disponera loppet rätt kan även nästan 14 h fysisk prövning kännas helt OK.

Ta mindre tid i depåerna.

"Rumpräddaren" som min fru köpte åt mig vid nummerlappsuthämtningen ska jag ta nästa gång igen. Jag vet inte om det var den som gjorde att baken klarade sig bra, men det är dumt att chansa. Detta är alltså en slags salva som man skulle smörja in baken med innan och efter lopp som saluförs under Vätternrundan.
Från 25 mil och in i mål satt i varje backe en skylt med reklam för denna salva strategiskt placerade.

Vätternrundan 2008

Vätternrundan var det lopp som jag var mest nervös inför. Det kunde hända så mycket under så lång tids fysisk påfrestning.

Jag bodde dessutom på ett hotell i Linköping eftersom Motala är fullbokat sedan ett år innan i princip. Det var lite otaktiskt då jag på kvällen innan loppet började fundera om bilen skulle starta, om det skulle bli punktering på vägen till start och massa andra scenarion.

Starten ändrade jag till kl 03 för att starten 05.15 kändes för tight. Även här kunde punktering inträffa och då skulle det inte finnas mycket marginal för Jönköpingsdepån efter 11 mil som stängde kl 11. Flera gånger gick jag upp när jag hade lagt mig på hotellet och checkade utrustningen. Till slut var jag alldeles varm och hade skyhög puls, som om jag redan hade börjat loppet. Jag fick iallafall 3 timmars sömn, men lakanen var fullständigt våta när jag vaknade så även i sömnen var jag nervös verkade det. Jag kan inte minnas när jag var så nervös senast.

Men starttiden var perfekt. Regnet hade precis slutat och det hade börjat ljusna så att man kunde ha solglasögonen för att skydda ögonen direkt från start.

Det var rätt vackert med en helt stilla Vätternstad som vi lämnade för att komma ut på en väg med dimslöjor som låg över vägen i natten. I min startgrupp var jag snart själv, de grupper som var bakom körde alldeles för långsamt och en annan grupp började redan komma ur sikte.
Min taktik innan loppet var att hänga på en snabb grupp ner till Jönköping och jag ställde mig upp och cyklade ikapp den stora klungan som låg i ungefär 35 km/h på rakan. Jag låg längst bak för att inte röra om i deras disciplinerade klunga och hade en behaglig tur. Visst fick man trampa, men vägen till första depån får sägas vara väldigt lätt och klungan föste undan motvinden som en vägg.
Precis innan depån stannade de för att pausa och jag hade både planerat och kände mig så fräsch att jag fortsatte själv. Och det var väl då jag förstod för första gången hur mycket man kan vila av att ligga längst bak när jag fick ta hela motvinden själv.

Efter depån cyklade jag ikapp en blond tjej med sportcykel (fast med "damram"). Hon frågade om hon fick ligga i rygg och det var ju självklart. Och hon låg som ett frimärke ett bra tag tills vi kom ikapp en klunga vi lade oss sist bakom. Där pratade vi och hade en bekväm tur till Gränna-depån där vi tappade bort det värddjur vi parasiterade på. När vi kom ut från den depån kom jag ihåg att jag sa till henne "Vad jag än säger om loppet efteråt måste jag försöka komma ihåg att denna delen av loppet har varit väldigt bekväm trots motvinden".

Det var en mycket trevlig tjej i min ålder så vi fortsatte ihop ända till backarna ner mot Jönköping. Där rullade jag så kopiöst mycket fortare att det helt enkelt inte gick att bromsa så mycket som krävdes för att hålla ihop.

I Elmiadepån tog jag en rejäl paus med korvbricka och tog det lugnt. När jag cyklade ur depån och kommit några hundra meter stod en välbekant tjej och fixade med hjälmen. Jag bromsade in och vände om. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckodrag.

Jag får återigen pga tidsbrist återkomma med sista delen av Vätternrundan 2008 senare under dagen eller imorgon.

Nu är jag En Svensk Klassiker!

När jag hämtade ut min nummerlapp till Vätternrundan så tittade jag på försäljningsbordet som En Svensk Klassiker har vid varje lopp som ingår i klassikern.
En herre på andra sidan frågade med ett leende "Är du En Svensk Klassiker?"
Jag svarade som det var, om ett dygn - hoppades jag. Det skulle nog gå bra, var han övertygad om. När en annan person började snegla på några plagg fick han samma fråga. Jadå, han hade gjort den två gånger. Mannen i försäljningsbordet sträckte fram sin hand och gratulerade till att han var en av drygt 25 000 personer som klarat det sedan starten 1971.

Det blir inte ens 700 per år i snitt. Det är inte många om man ser till befolkningen, men det är även få om man ser till dem som faktiskt motionerar. Det är 105 000-110 000 som deltar i de lopp som ingår i En Svensk Klassiker, med Vasaloppet som mest nästan 45 000 deltagare i något av dess arrangemang (halvvasan, skejtvasan, tjejvasan m fl). Alltså bara en halv procent.

Jag snackade under loppet med en tjej som berättade att en drömgräns för klassiker är att komma under 24 timmar. Det skulle kunna vara något att spänna bågen inför efter Birkebeinertrippeln. Hårt, men inte helt omöjligt.

Pga tidsbrist återkommer jag senare med fler inlägg om själva loppet och hur det gick. Att jag klarade Vätternrundan förstår ni ju av rubriken och det kan nog bli en gedigen träningsvärk (som tilltagit under dagen). Så fort man ändrar läge på benet känns det i muskelfibrerna som man i vanliga fall inte reflekterar över att de är inblandade i den rörelsen.

IIIIIIts TIME!!

På lördag kväll är jag antingen en svensk klassiker eller väldigt besviken. Jag har inte känt någon nervositet förrän nu, det börjar verkligen dra ihop sig. Allting ska klaffa. Ingen punktering, inga kedjor som går av och inget skav som köttar upp baken.

Taktiken är att köra med någon grupp ner till Jönköping i hyfsat tempo för att där ta det lugnt med ev mat om det inte är för långa köer. Det beror helt enkelt på formen efter 11 mil. Jag ska iallafall stanna i Hjo och käka lite. Med mig kommer jag ha 1,75 liter att fylla på 3-4 gånger under loppet, samt diverse barer och geler.

Som vanligt har jag ett tidsmål i loppet, men det viktiga är att klara det. Tiderna hinner jag putsa på hela livet om jag känner för det. På lördag hade det varit roligt att komma under 15h, men det är fortfarande osäkert väder. Blir det regn eller uppehåll och hur mycket vind är det? Man får inte vara alltför besviken om det under dåliga förutsättningar blir mer. När man väl inser att man inte klarar tidsgränsen brukar det dessutom rinna iväg "nu skiter jag i tiden, jag ska bara klara mig i mål". Som på Birkebeinerrennet.

25 km/h är ändå bara 6,9 m per sekund och det ska blåsa alltifrån 1,9 till 5 m/s, även om det säkert inte kommer vara motvind hela vägen.

Formen är iallafall god även om jag inte hunnit lägga energi på carboloaden så får jag ta tag i det imorgon.

Mellan hopp och förtvivlan

Jag hoppas verkligen slippa cykla i regn. Därför sitter jag och kollar vädret på yr.no (en bra vädertjänst) flera gånger per dag.

Vädret ändras också och nu ser det ut att vara uppehåll i Motala på lördag, men fortfarande regn i Jönköping och Hjo. Det ser också ut att blåsa lite mindre.

Det kommer nog bli fler ändringar, och jag vet inte om jag ska vara "nöjd" med förbättringen med uppehåll i Motala eller hoppas på fler förändringar, som uppehåll och vindstilla hela sträckan.

Imorgon börjar tidernas carboload. Energin ska räcka 4,5-5h tills det blir lite korv vid Jönköping.

Vad blir det härnäst?

Jag har funderat lite på hur man ska fortsätta efter En svensk klassiker är avklarad på lördag.

Det bästa uppslaget är att fullfölja Birkebeinertrippeln. Jag körde ju Birkebeinerrennet i mars och i sensommar/höst är det cykling och löpning i Lillehammersfjällen kvar om jag vill ta den.

Det lockar lite att ta trippeln då det inte är så troligt att jag ger mig på Birkebeinerrennet igen. För att klara det loppet och ha en "behaglig" resa måste man upp på en helt annan nivå. 90% av de som åker loppet är elitmotionärer och mindre än 0,5% bryter loppet, att jämföra med Vasaloppet där ca 20% inte klarar repet (eller bryter) eftersom det är ett lite mer allmänt motionslopp. Där är det vanligt med jargongen att "jag åker med familjen till sälen en vecka i vinter och passar på att träna lite längdskidor då".

Det hade varit roligt att komma igång med löpningen igen efter Vättern. Jag har inte kört någon löpning sedan i januari och det hade varit kul att ta milen under 50 min igen.

Sista rundan innan Vättern?

Idag var jag ute på vad jag tänkte skulle bli sista träningspasset innan Vätternrundan.

Det var främst tid på sadeln jag ville ha och det blev 3 h och 40 min. Effektiv tid, en halvtimmes paus och vätskepåfyllning i värmen hos en släkting gjorde cykelpasset till en längre utflykt. På detta hann jag nästan nio mil.

Det var i princip helt vindstilla och jag cyklade i riktigt lugn takt för att inte slita på kroppen nära inpå Vätternrundan. Ändå så blev det ganska bra tid för att cykla så lugnt som jag upplevde att jag gjorde. Det kändes som jag skulle lätt kunna ta två sådana varv till, och då skulle det bara vara 3 mil kvar.

Men som sagt, det kommer inte bli såhär bra förhållanden på lördag. Regnet kommer påverka friktionen och kommer säkert ge skavsår och att allt blir tyngre, men blåsten kommer ju bli det som drar upp tiden mest.

30 mil i regn

Idag fick jag ett riktigt roligt träningspass. 1,5 h squashmatch. Väldigt roligt spel som faktiskt har mer finesser än vad man kan tro. Utnyttja väggarna, "finta motståndaren" när han står bakom och försöker lista ut vilket hörn man ska sätta bollen i och bara har vikten på fötterna att börja gå dit, när man med handvinkeln i sista sekund ändrar och sätter i andra hörnet.

Jag sitter också och kollar Vätternrundans väder nästa helg. Regn i Motala fredag och lördag. Regn i Jönköping på lördag och regn i Hjo på lördagen.

Mönstret går igen.
Vansbrosimmet 2007 - Hällregn hela dagen
Lidingöloppet 2007 - Hällregn precis innan start som gick över i vanligt regn under loppet
Engelbrektsloppet 2008 - Regn förstör spåren några dagar innan loppet
Vätternrundan 2008 - Regn i 13-15 timmar enligt prognosen

Nu är det nedräkning

Om en knapp vecka är det dags för sista delen i En svensk klassiker.
Naturligtvis kollar jag vädret varje dag. Hur många soldagar finns det kvar efter en sådan här vår?

På torsdag som prognosen sträcker sig till är det regn och 6 sekundmeter vind. Mot de senaste dagarnas uppehåll och vindstilla.

Jag ställer in mig på: jävligaste vädret som kan tänkas. Finns det någon dag detta året då jag vill ha bra väder är det på Vätternrundan, men det ser ut som att kvoten av dagar med fint väder redan börjar fyllas upp.

Jag tar det hyfsat lugnt och tränar inte för mycket nu så nära inpå. Idag blev det ett magpass och imorgon ev en squashmatch. Sedan sista långpasset på lördag.

Äntligen ett intervallpass

Idag körde jag till slut ett intervallpass. Jag gick faktiskt till gymmet och körde spinning i 90 min.

Det var bra kyla i lokalen så jag kan inte skylla all svett på sommarvärmen. Under mig låg en sjö när jag klev av cykeln efter 90 min. Vi hade då legat på en snitt på 82% och med en topp på 94% av maxpulsen, vilket får räknas som ganska mycket för ett cykelpass.

Jag räknar faktiskt av några mil för detta också, även om jag inte har en aning så gissar jag på 4 mil för att det var så högt tempo.

I helgen återstår den sista genomköraren, ett lite längre pass på ca 10 mil nu när cykeln blir färdigservad.

Målsättningarna går sådär

Jag satt och kikade igenom mina mål från årsskiftet. Det är ofta jag tangerar för att komma på fel sida. Och ett är redan brutet. Dessa var målsättningarna

Till Vätternrundan minska till 95 kg. - Kommer jag troligtvis inte klara. Har pendlat mellan 93-95 kilo sedan årsskiftet. Just nu 92,5 men det har blivit lite bättre komponering på kroppen då midjemåttet minskat, om än jag inte mätt det så drar jag åt två hål mer på bältet.

Träning minst 1 dag/helg. - Har väl bara lyckats 1/3 av helgerna hittills, kommer dock bli bättre till hösten.

Träning minst 3 dagar/vecka. - Har gått riktigt bra, förutom veckan efter loppen jag gjort hittills som alltid blir en urladdning där en viloperiod efter är befogad och behövlig för återhämtning.

Bara pizza och dylik mat en gång i månaden. - Har fungerat de flesta månaderna, men för mycket resor har också sumpat några.

Ingen sjukskrivning. - Redan bommat i och med influensan som jag lyckades pricka in innan Öppet spår. Annars helt frisk i princip.

Vid nästa månadsskifte passar det att sätta upp nya mål för hälsan och det kan vara läge att efter semestern en gång för alla ta tag i vikten så att jag spränger 90-vallen och etablerar mig under 90 kilo, så som det känns jag inte kommer komma över 95 kilo igen. 95 kilo är nu en motståndsnivå där jag studsar tillbaka ner om jag når upp till.

Det rullar allt snabbare

Idag skulle jag ut på en runda på 10-15 mil tänkte jag. Tyvärr började cykeln krångla efter 3 mil med ordentligt med ljud från vevhuset. Jag vände tillbaka och passade på att lämna in den i affären jag köpte den.

De trodde inte lagrena var sönder utan att det bara behövde smörjas lite. Kändes angeläget att få detta utrett så nu är jag utan cykel till nästa helg. Då får jag se hur långt pass jag orkar köra. Men det finns ju spinningpass att hoppa på under veckan...

Det blev iallafall 6,2 mil på 2 h 30 min så hastigheten får man vara nöjd med. Jag låg på en snittpuls på 73% av max och brände 1700 kcal. Med lite gratismotion de senaste dagarna räknar jag ner 8 mil till Vätternrundan.

Möjlig tid på Vätternrundan

Idag skulle jag försöka få till ett cykelpass trots fulltecknad almenacka. Jag hann inte äta utan gick ut vid 19 och och hade bara käkat en snabblunch. Antingen var det söndagens pass som fortfarande kändes, men det var å andra sidan väldigt lugnt, eller så var det helt enkelt för dålig med energi.

Eftersom jag kände att det inte skulle bli ett långt pass så körde jag hårt för att se vilken kilometertid jag kunde komma upp i. Nästan exakt tre mil på 1h 13 min. Jag körde den vanliga rundan som är ganska kuperad och startar med en backe på 7-8 min. Det är alltså ett snitt på ca 24 km/h. Eftersom jag under loppet kommer känna mig mer energilös än vad jag gjorde nu, ska stanna vid vissa depåer osv, så kommer det inte gå att hålla den hastigheten, troligen den sista tredjedelen av loppet.

Jag är nöjd att hålla 21-22 km/h någonstans i snitt. Men under 13 timmar kommer jag sannolikt inte om det känns som idag.
Med en mils gratismotion räknar vi av fyra mil till och hoppas få till långpass i helgen på 12-15 mil.

De tunga passen är bäst efteråt

Efter en helg av festande i olika former och med tidsproblem tidigare i veckan att hitta en lucka för det inplanerade passet (som skulle ta mig till 60 körda mil) så var det inget annat att göra än att ge sig ut på söndagskvällen.
Det blev ett lite kortare pass än beräknat men med lite högre hastighet än de senaste som kompensation.

4 mil kördes på 1 h 38 min. En medelhastighet på 24,5 km/h. Om jag nästa långpass på över tio mil kan hålla en liknande medelhastighet så bör jag kunna känna mig lite tryggare inför att de drar repet i Jönköping.

I avräkningen här till höger lägger jag till fem mil pga en gratismotionsrunda på en mil jag fick i onsdags.

Punkt två i veckoschemat avprickad

Det är riktigt bra med att skriva upp ett veckoschema för träningsdosen den närmsta tiden. Idag hann jag egentligen inte, men tvingade mig ändå iväg på ett gympass strax innan nio på kvällen (mest för att jag bokade in ett gympass i kalendern i söndags och är bortrest tors-sön). Och vilket grymt pass det blev, trots att jag endast hunnit med en proteindrink efter lunchen.

Eftersom jag bara kommer ha tid att köra ett gympass i veckan tills efter Vätternrundan så kör jag hela överkroppen. Bröst, Rygg, Biceps, Triceps fick sig en rejäl duvning. Bra pump i samtliga övningar trots att passet var över en timme.
Välbehövligt till t-shirtsäsongen.

50-mils-gränsen sprängd!

Idag blev det ett träningspass på 4,5 mil samt en halvmil cykling för att komma till träningen så vi räknar ner med 5 mil idag. Det innebär också att 50-mils-gränsen är sprängd med besked.

För att hålla planen behövs det ett 5 eller 6-milspass beroende på ev gratismotion, men då får det vara bättre väder än idag. Kallt, blåsigt och en regnskur mitt under passet.

Jag avklarade iallafall de 4,5 milen på 1h 56 min. Det var ett ganska långsamt tempo och jag tyckte t o m att jag kände lite i baken fortfarande från Hisingen Runt.

Strategin inför Vättern

Veckan efter Hisingen Runt får ses som en vilovecka. I veckan blev det bara ett styrketräningspass, som visserligen fortfarande är upphov till träningsvärk, men i helgen var det återigen fest och onyttigheter. Jag avslutade dagen med ett magpass.

Då även nästa helg går i samma tema har jag ett styvt schema kommande vecka:
Ett cykelpass den dagen det är uppehåll. Ett styrkepass om det är dåligt väder någon dag, och en squashmatch inbokad. Förhoppningsvis kan det bli två cykelpass och då kommer jag spränga 50-gränsen åtminstone.

Målet är alltså 11 mil kommande vecka (för att komma upp i 60 totalt). 15 mil veckan efter det (med ett långpass på minst 10 mil). Och veckan efter det ytterligare 10-15 mil. Sista veckan innan Vättern ska jag ta det lugnt och kanske bara köra ett lugnt pass på 2-3 mil om ens det. Totalt blir det då 85-90 mil som kommer ha avverkats innan loppet. Det är ganska nära målet på 100 mil.

Gear up!

Det ska bli spännande att se vad totalkostnaden för En svensk klassiker blir när jag summerar efter Vätternrundan. Innan Hisingen Runt gearade jag upp med nya cykelhandskar, bra cykelpump, cykeltröja, "handtag vid sidan för att variera grepp på styret" och sedan innan cykelbyxor med "hängslen", allt på lite över 2000:-.

Idag körde jag första gympasset på länge. Ett långt tvåtimmarspass med riktigt bra pump: bröst, biceps, triceps, baksida axlar och framsida lår fick några övningar var.
Det ser ut att bli regn för hela slanten de närmsta dagarna, så frågan är när nästa cykeltur blir av...

Jag hade ingen träningsvärk efter Hisingen Runt, så uppenbarligen var mitt tempo ganska skonsamt och något kroppen kunde hantera.

Ännu en medalj till samlingarna

Idag blev det en ny medalj efter en genomförd Hisingen runt på 11 mil. Jag cyklade dessutom till start och från mål till ett boende, så totalt blev det 13,5 mil.

Tävlingssträckan på 11 mil avklarades på 4 h 48 min, vilket jag var ganska nöjd med. Jag körde bara någon mil i klunga, annars blev det en realistisk övning inför Vättern. Då jag kommer starta 05 bland proffsen och således antagligen inte ha så många klungor att hänga på.

En kompis som klungkörde gjorde loppet 20 min snabbare, så visst kommer man tjäna en timme eller två på Vättern med klungkörning.

Det ska bli intressant att se effekterna av loppet. Nacke och lårmusklerna kändes iallafall mest, och baken fick stryk men ingen fara iallafall. Det skonsammaste loppet hittills, även om motvinden de sista tre milen var väldigt tungt.

Att härda baken

Direkt när jag satte mig på sadeln idag kändes det rejält i baken från måndagens pass. Jag tyckte dock inte det blev värre, utan snarare så kändes det mindre efter en halvtimme.

Redan innan hade jag bestämt mig för ett riktigt lugnt pass för att bara vänja kroppen vid långa tider på cykeln, utan att slita för hårt på kroppen inför helgens motionstävling.

Det var perfekt väder utan vind och nästan 20 grader på kvällskvisten. Allt annat än vad det verkar bli på tävlingen i helgen, i vanlig ordning när jag kör något lopp. Det blir också skillnad, idag blev det 4,5 mil på 2h och 5 min, mot en mil mer på nästan samma tid i måndags då jag körde hårdare.

Taktiken är nu att köra en liten kolhydratladdning, utan kolhydrattömning innan med tanke på krassligheten senaste tiden, och köra i ett tempo som jag tror jag klarar i 30 mil.

Som sagt har jag sen start på Vätternrundan och bara drygt 5 timmar till de stänger Jönköping vid 11 mil, så det behövs ganska bra fart för att ha marginal för lite depåstopp på vägen samt utrymme för någon punktering.

Det är skillnad på asfalt och asfalt

Idag orkade jag inte vänta på att det efterhängsna halsproblemet skulle ta slut utan körde på med ett långpass. I helgen var jag bortrest så då fanns ändå ingen tid att träna.
Det blev 5,5 mil på 2 h och 8 min.

Halva rundan går på riktig asfalt, men sedan blir landsvägen "gammal" och har riktigt dålig och skrovlig asfalt. Riktigt stor skillnad. Är det någon som vet statusen på vägarna runt Vättern?
Det kommer säkert göra en timme om det är hård och bra asfalt kontra sådan här skrovlig och lappad asfalt.

Idag testade jag även mina cykelbyxor med vaddering som jag köpt i helgen och det var väl inte så mycket bekvämare för baken, men det kanske hjälper i längden. Det blev iallafall inga skav eller inkörningsproblem med dem.

Jag fick även en halvmil som gratismotion, så idag räknar vi ner med 6 mil. Det kan behövas. Planen är att köra ett liknande pass på onsdag för att sedan vila till helgens lopp på 10 mil.

Det skulle betyda att jag efter helgen har kommit halvvägs och passerat 50 mil, trots sjukdomar, resor och festligheter.

Oförklarligt halsproblem

Nu har man i princip tappat rösten.
Det började i torsdags med att jag hade lite ont i halsen. I fredags samma sak med en del hostningar. Inga förkylningssymptom alls.

Under helgen blev det värre och nu har jag i princip ingen röst kvar. Det är alltså ingen feber, nästäppa eller något annat som spökar, utan bara problem med halsen. Hur pigg som helst.

Aldrig varit med om detta tidigare. Passet i helgen frös naturligtvis inne. Hade de 100 milen innan Vättern legat pyrt till innan ser det ännu värre ut nu. Hoppas på snabbt tillfrisknande i veckan.

Långsam upptrappning

Idag höjde jag maxsträckan hittills med 10% till 4,5 mil. Det är ju främst av tidsskäl som det inte går att få till något längre, arbetsmässigt finns det mycket kvar att ge efter ett sådant cykelpass.

2 h och 8 min med en puls på 66% i snitt och en topp på 85%. Över 1400 kcal brända.
Jag cyklade med ett proffs som försökte lära mig ligga i suget bakom "Närmare, max en halvmeter bakom". Tyvärr är jag ingen självmordskandidat så jag vet inte hur det kommer gå för mig med "klungkörning". En annan sak jag gjorde fel var att cykla på för tung växel i uppförslut, det kommer slita på längre sträckor fick jag veta.

------------

Igår blev det ingen styrketräning, däremot en timmes hård powerwalk på kvällen. Här brändes över 500 kcal med en snittpuls på 65% som borde vara bra för fettförbränningen. Dessutom blev det en mil cykling igår på gratismotion som läggs in i sammanställningen till vänster.

Det ska bli spännande att göra invägningen på fredag. Det var två veckor sen sist och det finns inga hål kvar i skärpet så det kan nog blivit något kilo mindre fett av allt cyklande.

Ett litet cykeluppehåll

Nu har jag en hel långhelg kört utförsskidor. Det kan nog varit riktigt bra träning för låren. Sista dagen så kunde man inte göra många svängar innan mjölksyran kom smygande.

Låren har därmed fått en rejäl duvning på torsdagens cykelpass, och 5-6 h skidåkning fre, lör och sön. Även om man vilar mycket när man sitter i stollift osv så är det nästan 20 h benträning de senaste fyra dagarna.

Planerar därför med en vilodag imorgon med styrka övrig kropp och ett nytt långpass på tisdag och endast ett pass till helgen ytterligare denna vecka.

Jag har haft otur med vädret under själva klassikern, men på miniskidsemestern var det fullträff. Ca 8 grader, över 1 m snö kvar och inte ett moln på himlen. Alltså idealiska förhållanden. Tänk om man fick så idealiska förhållanden till Vätternrundan också, alltså inte väder som i helgen utan idealiska för Vätternrundan. Uppehåll och vindstilla ligger högt på min önskelista där.

4 mils-pass

Jag ökar distansen så sakteliga och var idag ute i 4 mil, lite över 1,5 h.

Dessutom har jag räknat in 2 dagar á 1 mil på cykling i vardagen som jag börjat med när vädret för en gång skull är bra.

Hur gör ni, räknar ni in sådana pass i er träning?

Halvdant pass

Idag tänkte jag köra 4-5 mil, men tyvärr började det regna och blev jävligt kallt någon halvtimme efter jag kommit iväg.

Men 1 h och 20 min på sadeln kan läggas in i träningsdagboken med 2,5 mil, på ganska bra fettförbränningsnivå tror jag; 65% av maxpulsen i snitt över passet och en peak på 85%. 780 kcal ska ha blivit brända.

När jag cyklade tänkte jag att "jag får uppdatera bloggen med den här träningsrundan ikväll". Och då kommer jag att tänka på namnet Vätternrundan. Alltså rundan, precis som det var något man tog en liten sväng en efter jobbet. Lite sjukt namn.

Grymt "långpass"

I morse var jag ute och körde ett cykelpass innan frukosten, det längsta hittills: drygt 10% av Vätternrundan - 3,5 mil.

För min del ligger jag på bättre pulsspann under cykling än under t ex skidor och löpning. Idag körde jag med ett snitt på 72% av max och en peak på 88% av max. Ett vanligt skidpass kunde snittet ligga på 85% och en peak på 97%.

3,5 mil kändes ingenstans förutom i baken. Nu har jag inte köpt några vadderade cykelbyxor ännu, så det borde dämpa den hårda sportsadeln något. Det gick undan på 1,5 h och alltså en bra bit över 20 km/h.

Denna veckas träningsschema höll jag alltså till punkt och pricka. Nästa vecka blir det bara 2 cykelpass pga resa där hela helgen går. Förhoppningsvis något styrkepass däremellan också.

Jag har nu nästan 90 mil kvar på ca 60 dagar. Det ger 1,5 mil/dag => 10,5 mil/vecka vilket skulle motsvara två pass på drygt 5 mil. Det är tveksamt, men så småningom kan man använda cykeln även till vardags och tillgodoräkna några mil på sådana transporter.

Nu rullar det på!

Idag var jag och köpte cykeldator. Ett riktigt roligt träningsredskap visade det sig när jag var ute och testade på kvällskvisten.

2 mil ska jag ha cyklat på 51 minuter. Nästan 24 km/h. Det var inte ansträngande på något sätt och det vore roligt att hitta en bra väg att cykla på för att bränna iväg iallafall 2 timmar och se hur det känns. Isåfall skulle jag om några veckor kunna dra någon tiomilstävling. Jag har en som går två mil hemifrån. Det vore något att värma upp genom att cykla dit och sedan cykla hem. Då har man gjort halva sträckan på Vättern nästan.

Men det känns riktigt bra att ha öppnat lugnt med mindre distanser som inte alls känns jobbiga så kroppen och baken vänjer sig.

Mätning på karta gav på en av sträckorna 6,3 km, då cykeldatorn vid denna punkt visade exakt 7,5 km. Det ger 1,2 km diff på en ganska kuperad sträcka. Imorgon ska jag ut och testa en raka för att jämföra att datorn är kalibrerad rätt.

Mitt livs första spinning

Idag var jag nere på gymmet och körde rygg och armar i ca 40 min. Efter det gick jag in på en nybörjartimme spinning.

Intrycket är att det var helt OK, tiden gick mycket snabbare än om man hade nötit 50 min själv på motionscykel. Visst var jag trött och svettig, men iallafall nybörjarpasset var inte så hårt som jag väntat mig när folk berättar om sitt första spinningpass.

Det blir nog fler spinningpass då det säkert kommer fler tillfällen då vädret gör att man inte är så hugad att träna inför Vättern.

Jag brände nästan 1000 kcal och hade 84% i snitt och en peak på 91% av maxpulsen.

Det börjar redan komma rejäl träningsvärk i magen efter gårdagens pass, ska bli intressant att se hur morgondagen känns, då det brukar vara som värst.

Mer hemmaträning

Jag försöker nu komma in i att köra någon fysisk aktivitet 4-6 dagar i veckan igen. Idag blev det mage och armhävningar hemma. Det viktigaste är inte att alla pass blir jättehårda nu till en början, utan att rutinen med flera pass kommer in.

Imorgon, fredag och på söndag satsar jag på cykling denna veckan. Spinning imorgon då regnet sannolikt kommer fortsätta enligt prognosen, medan jag hoppas på lite uppehåll till helgen för längre pass.

Det är riktigt mycket trevligheter inplanerade nu också. Minst en gång i veckan kommer det bli mycket mat och/eller alkohol under i princip varje vecka hela våren. Det är kul att vara inbjuden på så mycket, men det blir en utmaning att detta inte går ut över träningen.

Ännu ett nybörjarpass avklarat

Att försöka vänta ut skidvädret som varit hela helgen visade sig vara lönlöst. Under eftermiddagen gav jag mig ut på cykeln i det för de senaste dagarna obligatoriska regnet.
Synd då den nya cykeln var så ren. Den var och såg sprillans ny ut, nu ser den för djävlig ut.

Det blev bara ett pass på 41 min, på det hann jag 1,6 mil. Enligt vägkartan, troligen var det lite mer. I veckan ska jag köpa cykeldator så att allting kan mätas hädanefter. Pulsen var i snitt på 71% av max och en peak på 86% av max.

Jag ligger rejält efter schemat för att klara 100 mil till Vätternrundan, men har goda förhoppningar om att det ska gå. Tror det är rätt skönt för kroppen att börja lugnt med några kortare pass. Om inte annat är det bra för sittbenet som var ömt i flera dagar efter de första 45 minutrarna tidigare i veckan.

The countdown has begun!

Idag efter ytterligare en vecka utan någon annan träning än en armhävnings och magpass, så smällde det till.

Första gympasset sedan årsskiftet tror jag. Bröst, biceps och baksida axlar och korsrygg.
Efter det; de första 1,65 milen på resan mot 100 mil. Detta tog 45 min, brände 711 kcal och gjordes med en snittpuls på 77% och en peak på 85%. Tanken var att ta ett spinningpass efter gymmet, men jag tänkte jag fick ta första passet i min egen takt och körde motionscykel.

Ska bli intressant att se hur man går efter Vätternrundan, det kändes rätt bra efter bara 45 min och kommer säkert kännas imorgon också.

Jag ska försöka få in någon stapeldiagramsfunktion på sidan och räkna av mot 100 mil för att motivera mig själv.

Träning under påsk

Det har nu varit en viloperiod efter Birkebeinerrennet och under påsk. På fredagen körde jag ett styrkepass med biceps och axlar.

På lördagen en långpromenad och idag en testrunda med nya cykeln.

Racersadeln kändes helt OK att sitta på. Eftersom det var dåligt väder körde jag bara en runda på 20 min. Om man känner av något efter det imorgon, då är det lite illavarslande vilken lång tillväjningsperiod som väntar med sadeln.

Under veckan ska jag försöka upp lägga upp ett träningsschema fram till Vätternrundan så att det inte blir lika långa luckor mellan passen som det sista. Och framförallt så att jag planerar in de 100 milen som är rekommenderade.

Nu står jag rustad för Vättern

Nu är cykel till Vätternrundan införskaffad. Det blev en hybridracer som de kallar det. En vanlig racer/landsvägscykel med bockstyre kändes som för mycket av en chansning när en del människor talat om att det krävs en lång tillväjningsperiod innan ryggen klarar av den ställning som Tour-de-France-killarna ligger i med sina cyklar.

En hybrid är byggd som en racer fast har "vanligt" styre och inte lika "aggressiv" sittställning. Jag köpte en ny i affär, som dock hade stått framme som visningsexemplar. Den såg inte ut att ha för många provturer på parkeringen bakom sig och jag tog hellre en sådan än att skruva ihop något som kommer i en förpackning. Det är inte min grej att skruva ihop cyklar.

En fråga ("hur mycket kan du gå ner eftersom den är lite använd?") räckte för att tjäna 500 kronor och få ner priset till 6 000. En bra timpeng på den frågan, som jag brukar säga (+ att jag slapp lägga 3-4 timmar på att skruva ihop den vilket är ännu mer värdefullt). Killen kunde lite om förhandling och sa att han fick fråga sin chef om han kunde göra något på priset. "Chefen är på bra humör och kan sänka priset ytterligare, vad hade du tänkt dig?". Hans förhoppning var att jag skulle säga 6 300 när han uppbarligen var beredd att gå ner till 6 000 jämnt. 500 kronor är inte ens 10%, men jag tror att cykelhandlarna inte har så jättestora marginaler.

Lite tankar om Birkebeinerrennet

Målet för Birkebeinerrennet var en tid på under 5.30, och i andra hand hade jag en förhoppning att iallafall komma under sex timmar. 5.30 skulle motsvara mindre än en timme per mil.

Det var någon minus vid starten och hade varit något kallare över natten, speakern vid start utlovade hårda spår och rekordtider, ja man skulle nästan susa fram av sig själv lät det som. Packningen skulle innehålla kläder, valla, mat och dricka och väga minst 3,5 kg. Jag hade ungefär 6 kilo när jag vägde in väskan vid starten och dumpade några halvlitersflaskor så jag hade ca 5 kg och skulle dricka bort ett kilo.

Första stationen efter en mil skulle passeras på lite över en timme enligt en simulering för sluttid på 5.30
Det höll jag. Det gick t o m riktigt bra i uppförsbacken som var en mil. 9 av 10 omkörningar var till min favör och även om jag tagit för mycket fästvalla så det inverkade på glidet så gick det undan. Efter 17 min körde jag förbi första killen från startgruppen som startat 5 min innan. Pulsen låg på 90-95% av max de första tjugo minutrarna. Efter 40 min så såg jag varje gång pulsen ligga på 92-95% av max när jag kollade på klockan. Detta är ju verkligen inget som rekommenderas, men jag kände mig i fin form och tänkte att jag kunde hämta igen mig i utförsåkningen senare. Jag hade införskaffat en vätskepåse i ryggsäcken med slang som hängde vid bröstet. Vid något tillfälle försökte jag dricka ur den, men var för andfådd.

Vid enmilskontrollen Skramstadsaetra så började jag bli trött, de brantaste partiet upp mot 15 km återstod då. Jag gick in i höger spår och åker markant långsammare. Tyvärr ser jag att pulsen fortfarande ligger 92-95% av max. Jag har redan kommit över återhämtningströskeln.

På toppen vid 15 km låter jag några i den trevliga publiken ta kort av mig. Längs spåret var publiken tvungen att ta sig någon mil på skidor själva, några hade tagit snöskor och pulsa i drygt 1,5 snö, vilket jag aldrig sett någon gå med "live" innan.

Utförskörningen efter 15 km gick på två-tre minuter, riktigt brant. Sedan började åkningen på kalfjället.
Ta och titta på den här bilden
Det ser härligt ut, inte sant? Men när du åkt den kilometern till krönet, då kommer en likadan vy. Helt vitt, lätt uppför och en svart ringlande orm fram till ett backkrön. Och sedan när du kom upp på det krönet en likadan vy igen. Och när du närmade dig backen och hoppades att ryggen på de längst upp skulle försvinna (för att det kom en nedförsbacke de kastade sig ut för) så såg man dem bara fortsätta uppåt.

Detta psykade mig en del då jag kört ganska hårt uppför i 15 km och behövde lite vilopartier. Men förutom den lilla backen var det uppför till 2 mil. Då hade jag varit ute i väl 2.25

Härefter är det ett lättare parti ner till Kvarstad (27 km) där sista allvarliga stigningen är. Men det var inte så lätt när allt krampade. Vader, framsida lår, baksida lår. Och axlarna gjorde ordentligt ont så att jag inte kunde staka ordentligt utan fick använda magen. Troligen berodde detta på att jag när jag blivit trött "huggit" för mycket med stavarna i uppförskörningen när jag tappat tekniken. Detta försvann dock efter Midtfjellet.

Och spåren höll ihop bra, även fast 9 av 10 omkörningar nu var till min nackdel och kanske 8000 löpare gått där. Nere i Kvarstad var det en hel del folk som stannat och tagit av sig skidorna, satt och solade lite och tog bullar. Jag tog en paus, men hade fortfarande tankar om att komma under 6 h. Jag hann dock valla om innan mardrömmen fortsatte med en stigning som var brutal. Jag lade på fäste som var som stighudar som någon kommenterade ett annat inlägg. Upp skulle jag, och det skulle inte vara bakhalt. Det gick genom att skjuta skidorna framför mig.

Längs backen var det väldigt mycket folk. Trevlig publik som hejade på men inte gav mig några krafter. Inga vilopartier för oss som gått in i väggen på Birkebeinerrennet innan denna monsterbacke upp mot högsta punkten på banan. Efter att kommit förbi oändligt antal kullar för att blicka upp mot en ny fjällstopp stod en gubbe och upplyste "Kun 600 meter till tops!". Löparprofilen som såg ut att innehålla lite vilopartier innan denna monsterbacke hade lurat fler än mig. Han fick motfrågan från en annan svensk före mig i spåret som ansträngt fick fram "600 m, du skojar va?". Själv tänkte jag, "du menar 600 höjdmeter din djävel, den här klättringen kommer aldrig ta slut".
"Nei, nei, kun 600 meter, kämpa på!"

Det stämde hyfsat och efter det kom lite lättare partier som jag inte kunde tillgodogöra mig riktigt. Det var svagt svagt uppför, men någon stakning mäktade jag inte med. Krampkänningar överallt. Och jag hade precis förstått att jag inte skulle klara ens 6 h.

Farligast var dock backarna i slutet. Spåren var helt sönderplogade. Och det var brant! Två banor på is eller packad snö var vad som erbjöds nedför. På båda sidor några decimeter snövall av det som plogats bort. Tänk er att komma åkande och bakom trädkröken se en kvinna på 60 kg plogande längst ner i backen i din isränna. Du börjar tvärploga, men du knappar in meter för meter. Du är bara tio meter ifrån nu. Du kan inte byta spår genom en två decimeter hög snövall. Träden på vänster sida ser hårda ut. Det var bara att lägga sig ner alltså, annars hade det blivit en första klassens ramning. När detta hände mig andra gången och jag skulle ta mig upp fick jag världens megakramp. Hela låret låste sig så att jag skrek högt.

Två vassa åkare, som av någon underlig anledning inte kommit ikapp mig ännu, lyckades stanna trots fara för eget liv och fråga hur det var. De trodde väl jag brutit benet eller nåt. Som sagt riktigt trevlig spårkultur.

Vägen in till mål sista milen gick utan spår, men som sagt, det var inte där jag tappade tiden. Tvärtom tog jag placeringar denna bit.

Med en Birkebeinerpin i handen vid målgång lovade jag mig direkt att denna ska jag ta tillvara på, för det kommer inte bli något mer lopp. A fucking nightmare skickade jag iväg som sms-svar till en kollega som sedan en timme gått i mål och frågade hur loppet var.

På söndagkvällen kom jag på mig själv med tankar som: Det fina vädret, den sköna publiken och stämningen, den vackra omgivningen på fjället...och det hade varit roligt med en bättre tid...

Another Brink in the wall

Det kommer som sagt en lite personlig betraktelse av loppet lite senare här, men det finns en lite intressant sak jag upptäcker när jag kollar i resultatlistan.

Som jag antytt gick jag stenhårt i väggen. Det har ju gjorts en låt om Jörgen Brink (another Brink in the wall anspelande på another brick in the wall) när han gick i väggen på Sveriges sistasträcka i stafetten när han bara behövde åka hem VM-guldet med rejäl ledning. Den knappa styrfarten Brink har när Alsgaard passerar i ett svisch har nog etsat sig fast på mångas näthinna och lite så kände jag mig igår. Och Birkebeinerrennet är helt fel lopp att gå in i väggen på.

När man kollar resultatlistan ser man att en enda person bakom mig i listan, några hundra placeringar bakom, körde fortare i den första megabacken upp till en mil där första klockning var. Man kan säga att han var den enda som gick mer in i väggen än vad jag gjorde denna dag.

Går man framåt i resultatlistan så ser jag att utav de som kom inom en halvtimme före mig var det bara 10 st som åkte snabbare uppför till första kontrollen, de övriga nästan 1000 åkte långsammare (och smartare) och passerade mig någonstans på väg till mål.

Allt började så bra...

På morgonen för Birkebeinerrennet 2008 stod klart att väderprognosen förra vecka var fel. Det var strålande sol och hårda spår. Och taggad var man till tusen. Så det finns inget att skylla på denna gången. Och loppet började perfekt.
Jag ska lägga upp en längre sammanfattning av loppet lite senare under dagen, men måste berätta en lite komisk detalj om vår "uppladdning".
Vi skulle övernatta på det norska Lillehammerkontoret. På kvällen var vi ute i den trevliga byn och åt kopiösa mängder pasta och tog t o m en öl på det lilla mikrobryggeriet - och såg fram emot lite skidvallning och därefter sömn. Men ett problem med fastigheten nattetid som de som jobbar där antagligen inte har tänkt på är att byns enda nattklubb låg precis under. När vi efter skidvallande mm blev varse detta hoppades vi att i en sån liten by stänger discot 01?
1,5 h senare: Nähä, men 02 iallafall? Genom bjälklaget gick ett kraftigt DUNK DUNK i ett. Jag som hade öronproppar mot ev snarkningar med stod chanslös mot det vibrerande golvet.
Mellan prick 3 då musiken stängdes av och halv fem då vi gick upp blev iallafall lite sömn. Lite som lumpen, extremt lite sömn och sedan en extremt jobbig dag. Detta som sagt ingen ursäkt, en kollega med samma "uppladdning" gjorde ett mycket bra lopp ändå.

Hetsjakten runt Vättern

Jag fick idag besked att min starttid i Vättern kommer vara efter kl 05. Det innebär ca 5 timmar innan kontrollen i Jönköping stänger efter 11 mil.

De som cyklar mycket kanske tycker det är onödigt att oroa sig för sådant, men för jag som inte tagit tid på cykel på väldigt länge känns det stressande.

Nästa stopprep är vid Hjo efter 18 mil, dit ska jag ha hunnit på 9 timmar. Väl där har jag dock till midnatt på mig innan de stänger målet vid Motala. Så till Hjo kommer det bli riktigt tufft, sedan har jag drygt 8 timmar att ta mig de sista 12 milen.

Inför Birkebeiner känner jag mig riktigt laddad. Antingen är det revanchlust för Vasaloppet, eller så har jag ätit så mycket kolhydrater att kroppen skriker att få göra av med dem.

Det blir avgörande med fästet i mega-backen uppför i 15 km. Går det bra där och man slipper slita för ont, då kan det bli ett riktigt bra lopp. Har man dåligt fäste och får slita uppför blir det nog en kamp för att ta sig i mål då många backar trots allt återstår, och då kommer man nog inte blicka alltför mycket på klockan.

Det kaxiga är att tåget hem redan är betalt, på lördagkvällen. Det får dock bli en tid på över 7 h innan det blir krisigt att hinna med det.

Serious carbo-load!

Idag har jag börjat smäcka i mig mat i massor.

Frukosten ordinär. Lunchen var också ordinär men ett större lass med kolhydrater än vanligt.
Sedan blev jag bjuden på pizza vid femtiden.
Vid niotiden en rejält stor pastaportion med köttfärs.

Har också bestämt mig för att inte träna något mer innan Birkebeinerrennet nu.
Eventuellt om det finns något spår i Lillehammer att testa skidorna på fredag kväll.

Det har inte blivit mycket träning de sista två veckorna i snitt. Det har snarare varit att "efter Birkebeiner drar jag igång på fullt allvar istället".

Nytt rekord armhävningar

Då det blev en sen dag och regnigt när man väl kom hem gick även detta pass åt skogen. Istället körde jag styrka hemma med armhävningar, magövningar och en avslutande löptur på 25 min. Armhävningarna ökade jag "perset" från förra månaden till 31 st från 27 st.

En intressant länk i nyhetsbrevet från Birkebeinerrennet om uppladdning inför långlopp:
http://www.treningsmagasinet.no/wip4/detail.epl?cat=12926
På norska.

Svag öppning på veckan

Efter träningsuppehåll tors-sönd var någon form av träning lite av ett måste idag. 10-timmarsdagarna förra veckan för att komma ikapp efter sjukdomen hade satt sina spår i helgen.

Men även idag blev det 11 h och inställd träning. Imorgon, då finns inga undanflykter. Hoppas på bra väder så en genomkörare på skidor kan genomföras.

Det blir ingen kolhydrattömning inför Birkebeinerrennet. Är lite för orolig för immunförsvaret efter sjukdomen och vågar inte komma med några extra påfrestningar.

Detta eländiga väder

Prognosen för hur vädret blir veckan inför Birkebeinerrennet är sannerligen sjuk.



Det är alltså 3-5 plusgrader hela veckan. Som grädde på moset är det 6 grader och snöblandat regn under själva loppet. Om nu prognosen håller kommer det bli ett sinnessjukt lopp från min oseedade utgångspunkt. Spår är ju inte att tala om med ca 12 000-13 000 åkare före. Och med sönderhackad snö där trugorna sjunker igenom blir det riktigt jobbigt uppför.

De tre milen jag körde förra lördagen var i 5 plusgrader och då hade det ändå varit minusgrader dagarna innan. Det var inte många ute och körde och ändå var det hopplöst söndriga spår.

Åka skidor med säck

Idag var jag ute en dryg timme och körde skidor med säck. Vägde inte, men skulle tro att det var ca 5 kilo. Det kommer nog ta en del, det är lätt att tro att det har man ju ändå som dricka i vanliga fall med sig, men det kommer bli minst 5 kilo. Säcken vägs vid målgången och då ska det vara 3,5 kilo. Annars blir det stora tidspåslag eller så blir man diskad.



Även banprofilen här ovan känns lite oroväckande. Det är 12 km rätt upp efter start. Nästan 600 höjdmeter. Frågan är hur mycket krafter man har kvar att hålla tempo efter det. Stakningen över fjället verkar det vara regel att snö blåser in i spåret och ett led.
Det verkar bli en riktig "utfodring" som norskarna säger.

Vasaloppsrapportering

Pga sjukdomen och egen brist på rapportering från Vasaloppsspåret rekommenderar jag Skånepågens blogg. En intressant iakttagelse från de bakre leden bland blåbären.

Alla som läser det kommer förstå varför det är nödvändigt att seeda upp sig om man ska åka Vasaloppet. Själv kommer jag åka oseedat i Birkebeinerrennet där Vasaloppet är godkänt seedningslopp, men Engelbrektsloppet inte är det. Det hade nog skjutit fram till ett hyfsat led iallafall eftersom 30-40% var bakom mig i resultatlistan där.

Blåst på passet

Det finns få saker som är så frustrerande som när man är inställd på ett hårt pass och sedan får planerna grusade på ena eller andra sättet.

Det var jag med om nu ikväll. Åkte till elljusspåret för att köra på kvällen. Släckt! En gubbe hade teori om att det skulle gå någon tävling i helgen och det var släckt medvetet för att inte slita på spåren.

Körde iallafall en halvtimme på en liten raka för att inte ha åkt hela vägen förgäves. Men det kändes ändå rejält drygt.

Funderar på att ta mitt livs första spinningpass i veckan om tid finns. Bara för att komma igång lite med cyklingen innan vädret blir bättre.

Träning inför Birkebeinerrennet

Första rejäla träningspasset efter en influensa (som jag tror att det var ändå) är ingen lek. Dessutom åkte vi en rätt tuff tur för att få ett realistiskt genrep inför Birkebeinerrennet också.

Det var inget drömföre med 5 plusgrader och då jag inte är något valla-geni var det extra tungt - lite fäste och inget vidare glid heller. Vi åkte 15 km rätt upp, i princip inga vilopartier. Upp tog det 2 h och 25 min. Ner tog det en timme och 15 min. Det blev alltså ett fint pass på nästan 4 timmar.

Eftersom det var tungt före och min form inte var rättvisande efter sjukdomen tyckte jag uppvägen var en mardröm. Birkebeinerrennet kan bli riktigt tufft. Drog på mig rätt rejäla blåsor i händer och på fötterna.

Jag hade en snittpuls på 81% av max och topp på bara 92%, ändå kände jag mig rätt tung som sagt.