1,6 m snö i Lillehammer

Nu har jag gjort slag i saken och anmält mig till Birkebeinerrennet. Det kan bli ett trevligt äventyr.

5,4 mil, men ett väldigt hårt lopp med kontroll i mål att ryggsäcken väger minst 3,5 kg. Den kan nog bli lite jobbig efter ett tag. Spåren ska nog vara bättre än Engelbrektsloppet, just nu är det mellan 1,2-1,6 m snö vid fjällen i Lillehammer.

Under kvällen körde jag lite magträning, första träningen sedan förra måndagen. Nu drar det igång igen. I helgen blir det skidor.

Finally

Efter den mest segdragna sjukdomen hittills i vuxna livet börjar krafterna till slut återkomma. Idag känns det för första dagen riktigt bra.

Det tog en vecka, ett bommat Vasalopp och jag lämnade även återbud till skidstafetten idag. Men nu, nu ska vi köra igång istället.

Nu kör vi istället Birkebeinerrennet och sedan börjar uppladdningen för Vätternrundan.

Summering av uppladdningen till Vasaloppet 2008

Inför både Vansbrosimmet hade jag ca 6 km i bassäng simträning. Inför Lidingöloppet hade jag drygt 12 mil. Här vet jag inte riktigt vad rekommendationerna har varit på. Detta har jag tagit mig runt på, även om tiderna nog kommer bli bättre i år då den allmänna fysiken är mycket vassare.

En ofta förekommande rekommendation inför Vasaloppet är 50 mil skidåkning. Och inför Vätternrundan minst 100 mil cykling.

Sedan oktober så har jag åkt lite drygt 32 mil på skidor, merparten på "riktiga" skidor. Det ska bli intressant att se hur mycket man kommer få ihop inför Vasaloppet 2009.

Jag har ändå några roliga skidturer kvar. På tisdag t ex ska jag vara med i en skidstafett. Jag är nog inte helt återställd då, men den korta sträckan borde vara lugnt att köra. Beslutet att hoppa över Öppet spår var förresten rätt, med facit i hand. Febern har gett med sig först under dagen och jag känner mig lite omtumlad fortfarande. Har svårt att se att 9 mil hade varit "möjligt" i övermorgon bitti.

Antiklimax - inget öppet spår

Det var ett tungt beslut att fatta, men när jag blev ansträngd av att bara gå uppför trapporna igårkväll förstod jag att det inte skulle gå att åka 8-10 h på skidor med en snittpuls ca 90% om tre dagar.

The trend was not my friend utan jag hade dessutom feber under kvällen och det verkar som det inte var den lätta förkylning jag hoppades på först.

Ett halvt års förberedelser och vad jag upplevde som den bästa formen på länge får därför inget eldprov. Det kanske blir så att jag kan delta i Birkebeinerrennet eller så kommer jag ännu mer taggad till Vasaloppet 2009. Det var iallafall en otrolig tur att jag garderade med Engelbrektsloppet, så att jag fortfarande har min klassiker kvar att se fram emot, annars hade det varit nattsvart.

Let the trend be your friend

Igår när jag kom hem vid fyra störtade jag i sängen. Väl nerbäddad upplevde jag en feberfrossa utan dess like.
Vid niotiden masade jag mig upp för att tvinga i mig lite mat och brustabletter. Sedan har jag sovit ytterligare 12 h i sträck.

I morse var det dock mycket bättre. Känns som att det bara kommer bli bättre nu, trenden brukar alltid leda vägen och då nådde jag botten i natt. Det ger kroppen 4 dagar att återhämta sig inför Öppet spår.

Kolhydrattömningen avbröt jag naturligtvis tidigt igår när jag fattade hur allvarligt angreppet var och satsade på att ge kroppen all motståndskraft som var möjligt.

En vild kamp

Imorse när jag vaknade upp var jag helt groggy, det är något skumt på gång. Attacken mot min kropp har intensifierats.
Ändå kännner jag mig inte alls så dålig att jag inte kan gå till jobbet. Har tagit med mig vitaminer och hoppas på det bästa. Antar att jag det närmaste dygnet vet vem som vinner. En ev förkylning eller antikropparna.

Igår kväll blev det tio vitlöksklyftor sammanlagt, och imorse tre. Undra om folk kommer märka något idag?

Back in track

Efter att ha skolkat planerad träning, för första gången detta året, i lördags och söndags var det fint att komma ut i spåret igen. Jag tog ett riktigt lugnt pass på dryga timmen med 72% i snittpuls och en topp på 86% av maxpulsen.

Inför söndagens Öppet spår har jag påbörjat kolhydrattömningen imorse. Det gick ju bra senast och det kändes mer rätt att kolhydratladda när man ansträngt sig lite dagarna innan. På onsdag öser jag på med kolhydrater igen.

På väg från passet kände jag lite oroväckande i halsen. Sedan dess har jag tagit 5 vitlöksklyftor, en c-vitaminbrus, en b-vitaminbrus och en echeniacea-brus. Hoppas verkligen det stannar vid denna svullnad.

Återigen detta väder

Jag har börjat följa vädret noga igen, nu i Mora. Det är fina minusgrader och rejäla spår där nu. Men långtidsprognosen talar för följande:
Plusgrader hela veckan, snö på lördagen och 5+ på söndagen. Det kan ju inte bli sämre än Engelbrektsloppet, men Vasaloppet kan bli en riktig utmaning om sådana dåliga förhållanden råder.

Det är ändå 50% längre och kommer ta betydligt mycket längre tid. Efter sex mil kände jag ändå som att jag kunde hållit på en timme till. Men två, eller tre? Det kan bli allt mellan under 8 timmar till en bit över 9 timmar.

För övrigt har det varit 5 helt träningsfria dagar. Imorgon ska jag dock ta ett dubbelpass och på måndag blir det skidor igen.

Ett bra resultat

Jag har nu räknat lite överslag i resultatlistan från loppet och är nöjd med vad jag kom fram till.

Hittills har jag bara räknat för herrarna som hade ca 650 startande och nästan 10% som bröt loppet (eller råkade ut för repet?). Med dessa medräknade slog jag ungefär 30% av fältet och hade alltså långt över 100 pers bakom mig i spåret.

Räknar man med damerna senare skulle det antagligen se bättre ut ändå. Jag blev ju bara varvad av 4 personer, däribland naturligtvis överlägsne vinnaren Kalle Gräfnings. Men jag varvade ca 20 personer som åkte Engelbrektshalvan, och som alltså inte hade tagit sig tre mil när jag hade åkt 6. Det var en härlig känsla.

Media och motionsbevakning

Efter två tunga dagar med övertid på jobbet tänkte jag läsa lite om Engelbrektsloppet.

OK, det var bara ca 1500 deltagare över en helg, men ingen lokaltidning jag hittat har skrivit en stavelse om loppet. Det är ändå ganska märkligt, det var samma känsla som efter Lidingöloppet.

På söndagen efter Lidingöloppet kollar man i SvD, DN, Aftonbladet m fl. Sportbilagorna är fyllda med fotboll och ishockey. Tur att de inte avstår något utrymme eftersom en elitseriehockeymatch är ju en ganska unik händelse.... som bara inträffar tre-fyra tillfällen i veckan.

Att lyfta fram motion och hälsa görs bara när det kan fås en kommersiell återkoppling till någon viktklubb eller dylikt. Vissa lopp har dock vuxit sig för stora för att media inte ska skriva om dem, därför får vi ibland från några enstaka lopp resultatlistor då tidningarna vet att varje deltagare åtminstone har 5 släktingar/vänner som är så pass nyfikna på hur det gick att de köper skiten just den dagen.

Jag trodde Lidingöloppet hörde dit med 34 000 deltagare i de olika loppen. Hur har det varit tidigare år?
Jag får lätt för mig att snacket på redaktionen gick i stil:
"Ok, vi har bara 2 sidor kvar att fylla upp nu.."
"Jaha, Lidingöloppet står ju på bevakningslistan..."
"Har du tittat ut? Det ösregnar kan jag tala om, det blir ett helvete att övertala fotograf-Fredrik att åka dit"
"Ok då, det går ju en match mellan Wigham-Bolton på Canal+ som vi kan referera härifrån annars..."
"Så ska det låta, jag beställer pizza!"

Det cyniska var att Aftonbladet var någon sorts sponsor till Lidingöloppet, men att upplåta utrymme till loppet gick helt enkelt inte.

Och lokal media ska ju naturligtvis ge Engelbrektsloppet all draghjälp de kan, istället för att också de fylla sina sportsidor om Chippen m fl.

Nu hade iallafall resultatlistan kommit, tyvärr i otympligt pdf-format så det kan ta lite tid innan jag sorterat ut placeringen (sorterad efter namn), men jag känner på mig att det var ett gäng bakom mig i spåret när jag gick över mållinjen.

Reflektioner kring Engelbrektsloppet

Vid målgången i Norberg igår säkrade jag den tredje etappen i min klassiker, vars tema verkar vara extrema väderförhållanden.

Som jag redan nämnt, att åka över stock och sten var verkligen vad vi gjorde. Man kunde fotat spåren för att visa hur sjukt det kunde se ut, men det är svårt att illustrera hur det är att åka över dylika förhållanden i flera mil.

Väl genomfört kan man konstatera att loppet gav några bra erfarenheter inför Vasan, då det var den första extrempåfrestelsen under så lång tid sedan lumpen.

Första milen gick bra och under skapliga förhållanden.

Till andra milen var det mest backar, där hade jag dåligt fäste, men kunde ta igen utför och min stakningsstyrka på plattpartierna emellan backarna.

Tredje milen var också 90% av omåkningarna till min favör. Sedan kom en svacka, men jag vill inte säga att den berodde på att jag gick ut för hårt. Det hade nu blivit flera grader plus och den lilla snö som fanns gav inget motstånd för trugorna som sjönk igenom ner till gruset eller vilket underlaget nu var. Inget utav fästet jag hade i midjeväskan hjälpte heller på detta underlag, vilket gjorde att man tappade enormt med tid i uppförspartierna.

Jag inbillar mig att jag under normala förhållanden inte dragit på mig en sådan djup svacka (varade mellan 3-5 mil, sista kom jag in i matchen igen och höll tempot). Det andra varvet tog ca 25% längre tid än det första. Det första varvet låg under den snittid jag räknat med, men svackan gjorde att jag fallerade min uppsatta tid i mål. Att spåren var så dåliga, och på sina håll farliga gjorde att när jag såg att tiden skulle missas koncentrerade mig på att komma i mål och vara skadefri till Vasan. Men under normala förhållanden tror jag en tid under 5 timmar varit möjlig.

Förutom de sugande förhållandena med "slushen" i nedförsbackar och stakpartier som bildats andra varvet gjorde jag ett par fel till som var orsak till en sämre tid än vad jag har kapacitet till:

Inte tillräckligt med vätska och salt - krampkänningar i triceps och huvudvärk efter 4 mil.

Offrade för mycket energi på att åka om löpare och bry mig om vad som sedan hände med dem - resulterade i att jag inte stannade och vilade som planerat vid vätskekontrollerna första rundan för "då kommer de där klossarna ikapp och då får jag lägga krut på att köra om dem igen".

Till slut vill jag ge en eloge till arrangörerna. De gjorde ett grymt jobb med att få ihop de spår som ändå fanns vissa sträckor och det var mycket trevligt folk vid drickstationerna. Tyvärr kommer det dock bli svårt för Engelbrektsloppet att växa när väderförhållandena är emot dem och fler liksom jag kommer nog spara pengarna på resa och uppehälle till ett lopp med bättre förutsättningar nästa år. Trenden är att det blir allt varmare sedan de senaste 10-15 åren. Det är synd om bara Vasan överlever som långlopp pga de har ett sådant företag bakom som i princip kan säkerställa spår vid hopplösa förhållanden.

Engelbrektsloppet - en slakt!

Jo, trots vissa tveksamheter ända in på lördagen om loppet skulle bli av efter damernas massaker så kördes det ändå. Och när man väl tagit sig dit, då ville man ju iallafall testköra första varvet för att få ett träningspass.

Och när man väl kört det varvet, ja då blir det ju lätt att man kör det sista också "när man ändå tagit sig halvvägs". Ja, vi tävlingsmänniskor vill gärna inte avbryta något, det låter ju rätt futtigt. Och ingen som frågade kunde ju veta vad man menade med "obefintliga spår, obefintligt med snö", så säger ju alla.

Jag återkommer med en liten rapport om hur de 6 milen gick lite senare under dagen. En rolig sak på tåget hem såg jag en kille med den gamla t-shirten "My parents went to Spain, and all I got was this lousy t-shirt"
Det hade varit roligt om man efter målgång fick en t-shirt från Engelbrektsloppet med "My body hurts, my skis are broken, and all I got was this lousy t-shirt - Engelbrektsloppet 08" som en souvenir från ett av de sjukaste loppen som lär gått av stapeln.

F-n också - inget lopp

Väl på plats häruppe är det bara att konstatera att det inte går att köra morgondagens lopp. Damerna har tagit av skidorna och gått vid sidan av det obefintliga spåret stora sträckor. En eventuell minusgrad under natten kommer inte att hjälpa.

Det verkar dock som att loppet ska gå för de som ändå tagit sig hit och ge en träningsmöjlighet, men det kan bli dyraste träningspasset i historien. Skidorna kommer nämligen ryka. En tjej som kom i mål visade sina skidor och frågan är om hon ens kan använda dem igen.

Frågan är om man ska offra skidorna pga hotellnätter etc som ändå lagts ut och åka typ ett varv de sträckor där man kan åka, eller skita i det.

Det som ändå är tråkigast är dock inte pengarna som lagts ut, utan att jag kunde ställt upp på ett annat seedningslopp om jag inte chansat.

Välkommen - Kung Bore!

Den senaste veckan har jag varit helt besatt av vädret. Varannan timma surfar jag upp vädertjänsten och kollar vädret i Norberg. Hoppas på positiva besked, men varje gång så dyker de röda siffrorna upp - plusgrader. Bara igår var prognosen 2-3 plusgrader på fredagen, 3-4 plus på lördagen då Kristinaloppet går och 4-5 plusgrader på söndagen. Jag har snackat om spårslakt - precis som när jag under kvällen tog mitt sista pass innan loppet. Våta sönderkörda spår med dåligt fäste och glid.

Men så när jag surfade upp nu på kvällen fick jag lovande besked - en minusgrad på söndagsmorgonen och nollgradigt resten av dagen. Det finns alltså förutsättningar att spåra om på natten och har man tur blir det fler minusgrader. Den blöta snön fryser till och blir till en rodelbana. Då kan vi nog räkna in riktigt bra tider.

Ikväll var det meningen att ta ett lugnt pass. En timme och fem min körning. Dåliga spår och kunde därför ha disciplinen att inte köra på så hårt. 79% i snittpuls och en topp på 93% av maxpulsen.

Hålltider i loppet

Om kroppen känns bra, fästet är fint och spåren är OK så satt jag och räknade på följande tider på söndag:

Tid per mil: 50 min i snitt
Pauser: Vet ej, men gissar på minst 5 vätskestationer, där varvar jag ner pulsen och tar det lugnt. Räknar med 4 min.
Egna pauser: Från vätskebältet tror jag bara det behövs ta 2-3 ggr á 2 min.

Totalt: 300 + 20 + 6 = 326 min

Alltså 5 h och 26 min. Har inte hållit igång så länge i den intensiteten innan. Under 5 h är nog för orealistiskt, men kan vara ett mål om det känns riktigt bra. Under sex timmar känns dock som ett realistiskt mål.

Marginalen är inte så jättegod, det är inget lopp för de som inte kan åka. Efter 6 timmar dras repet vid 5 mil. Det ska bli spännande att se hur många som inte klarar det.

Hur många armhävningar klarar ni?

Kolhydrattömningen går relativt smärtfritt, det är självklart lite påfrestande men inte lika jobbigt som jag hade föreställt mig.
Idag är sista dagen och jag håller nu på att tillreda en måltid med mycket kolhydrater. Sedan i söndags har jag käkat ca 100 g kolhydrater per dag.

Körde idag ett lättare styrkepass med min kroppsvikt. Eftersom detta är en träningsdagbok skriver jag nu ner: 27 armhävningar klarade jag vägandes 94 kilo vid ett maxförsök. Det är jag ganska nöjd med då jag nog hade kunnat ta några till vid en normal kost. Armhävningar är egentligen ett klassiskt styrketest som det kan vara kul att veta hur många man klarar av i olika faser av träningen. Det är dessutom nästan överdrivet "äkta" armhävningar med hakan någon millimeter ovan golv, brett isär mellan armarna och i långsamt tempo. Till Vättern kommer jag nog ha gått ner några pannor och då borde man kunna öka antalet rätt rejält.
Hur många armhävningar klarar ni (och med hur många kilon)?

Engelbrektsloppet - en slakt?

Under kvällen åkte jag 14 kilometer i spår som kan vara oroväckande lika de förhållande som kommer vara under Engelbrektsloppet. Det har varit 3-4 plusgrader hela dagen och mycket åkare.

Spåren var slaktade. I backarna gick stavarna igenom för att det var så löst på de ställen man behövde skjuta ifrån ordentligt. Nu har inga spårproffs gjort dessa spår, så frågan är om ledningen på Engelbrektsloppets funktionärer har professionaliteten att fixa spår som håller för flera tusen åkare.

Det positiva var tiden, trots 1,5 dagars kolhydrattömning gick det på 1 timme precis. Banprofilen var i runda drag 2 km ordinär åkning, 4 km uppför och 500 m platt för att avslutas med 500 rätt branta backar. I slutet tyckte jag att nu måste pulsen vara rätt låg, då hade jag 89% av maxpulsen. En stor del av uppförsbackarna drog upp snittpulsen till 86% på hela sträckan, ditvägen tog 39 min och tillbaka (nerför) på 21 min.

Detta var egentligen en tjuvträning utan träningskamrat. Det enda planerade passet går på onsdag, då får vi se hur pigg man är...

Inte så farligt ännu

Till frukosten tog jag lite kolhydrater i form av en brödskiva, samt fil. Till lunchen också en brödskiva samt keso. Till detta massor av proteiner. Proteindrink på fm och em.

Nu innan passet är man rejält hungrig, så frågan är hur det kommer kännas efter lite skidåkning på väg hem...

Engelbrektsloppet blev till slut av, spikat av de ansvariga igår em. Det hade jag nästan väntat mig att de skulle ställa in när det drog ut så på tiden. Dagen före kör tjejerna Kristinaloppet, och det är 3-4 plusgrader båda dagarna. Dessutom blir det en rysare på onsdag då det ska regna lite. Hoppas verkligen de vet vad de gör och att spåren håller. Kommer de verkligen kunna spåra om bra från lördag till söndag? Jag läser lite för mycket historiska krigsromaner, men jag kan inte låta bli att känna som en soldat i ledet som precis får order om avmarsch mot något riktigt ovisst "Hoppas vid gudarna att de vet vad de gör, för det här ser ut att kunna gå åt riktigt illa".

Kolhydrattömning påbörjas

Inför Vansbrosimmet och Lidingöloppet har jag inte gjort några ändringar i kosten dagarna innan lopp.

Inför Engelbrektsloppet, beslut om det blir av kommer under dagen, så tänkte jag testa på att äta extremt lite kolhydrater i några dagar, för att fyra dagar innan loppet äta extremt mycket kolhydrater.

Enligt vad jag kort fått förklarat för mig ska kroppen efter de första dagarna med lite kolhydrater ställa om till en kolhydrattörst som gör att den ska ta emot kolhydraterna mycket bättre sedan när man väl börjar äta det.

Under de första dagarna ska man tydligen kunna bli lite grinig och ständigt vara hungrig. Ska bli intressant att se om man har disciplinen att verkligen följa detta, det kommer nog även bli rätt dyrt med tanke på hur mycket proteinkällor man måste käka för att kunna klara av hungern.

---------------

Igår blev det ett dubbelpass med morgonpromenad innan frukost och sedan styrketräning biceps och mage på eftermiddagen. Även idag blev det rask morgonpromenad innan frukost.
I veckan blir det ett skidpass och lite lätt löpning, styrketräning resten av dagarna med vilodagar både fredag och lördag innan loppet.