Reflektioner kring Engelbrektsloppet

Vid målgången i Norberg igår säkrade jag den tredje etappen i min klassiker, vars tema verkar vara extrema väderförhållanden.

Som jag redan nämnt, att åka över stock och sten var verkligen vad vi gjorde. Man kunde fotat spåren för att visa hur sjukt det kunde se ut, men det är svårt att illustrera hur det är att åka över dylika förhållanden i flera mil.

Väl genomfört kan man konstatera att loppet gav några bra erfarenheter inför Vasan, då det var den första extrempåfrestelsen under så lång tid sedan lumpen.

Första milen gick bra och under skapliga förhållanden.

Till andra milen var det mest backar, där hade jag dåligt fäste, men kunde ta igen utför och min stakningsstyrka på plattpartierna emellan backarna.

Tredje milen var också 90% av omåkningarna till min favör. Sedan kom en svacka, men jag vill inte säga att den berodde på att jag gick ut för hårt. Det hade nu blivit flera grader plus och den lilla snö som fanns gav inget motstånd för trugorna som sjönk igenom ner till gruset eller vilket underlaget nu var. Inget utav fästet jag hade i midjeväskan hjälpte heller på detta underlag, vilket gjorde att man tappade enormt med tid i uppförspartierna.

Jag inbillar mig att jag under normala förhållanden inte dragit på mig en sådan djup svacka (varade mellan 3-5 mil, sista kom jag in i matchen igen och höll tempot). Det andra varvet tog ca 25% längre tid än det första. Det första varvet låg under den snittid jag räknat med, men svackan gjorde att jag fallerade min uppsatta tid i mål. Att spåren var så dåliga, och på sina håll farliga gjorde att när jag såg att tiden skulle missas koncentrerade mig på att komma i mål och vara skadefri till Vasan. Men under normala förhållanden tror jag en tid under 5 timmar varit möjlig.

Förutom de sugande förhållandena med "slushen" i nedförsbackar och stakpartier som bildats andra varvet gjorde jag ett par fel till som var orsak till en sämre tid än vad jag har kapacitet till:

Inte tillräckligt med vätska och salt - krampkänningar i triceps och huvudvärk efter 4 mil.

Offrade för mycket energi på att åka om löpare och bry mig om vad som sedan hände med dem - resulterade i att jag inte stannade och vilade som planerat vid vätskekontrollerna första rundan för "då kommer de där klossarna ikapp och då får jag lägga krut på att köra om dem igen".

Till slut vill jag ge en eloge till arrangörerna. De gjorde ett grymt jobb med att få ihop de spår som ändå fanns vissa sträckor och det var mycket trevligt folk vid drickstationerna. Tyvärr kommer det dock bli svårt för Engelbrektsloppet att växa när väderförhållandena är emot dem och fler liksom jag kommer nog spara pengarna på resa och uppehälle till ett lopp med bättre förutsättningar nästa år. Trenden är att det blir allt varmare sedan de senaste 10-15 åren. Det är synd om bara Vasan överlever som långlopp pga de har ett sådant företag bakom som i princip kan säkerställa spår vid hopplösa förhållanden.