Allt började så bra...

På morgonen för Birkebeinerrennet 2008 stod klart att väderprognosen förra vecka var fel. Det var strålande sol och hårda spår. Och taggad var man till tusen. Så det finns inget att skylla på denna gången. Och loppet började perfekt.
Jag ska lägga upp en längre sammanfattning av loppet lite senare under dagen, men måste berätta en lite komisk detalj om vår "uppladdning".
Vi skulle övernatta på det norska Lillehammerkontoret. På kvällen var vi ute i den trevliga byn och åt kopiösa mängder pasta och tog t o m en öl på det lilla mikrobryggeriet - och såg fram emot lite skidvallning och därefter sömn. Men ett problem med fastigheten nattetid som de som jobbar där antagligen inte har tänkt på är att byns enda nattklubb låg precis under. När vi efter skidvallande mm blev varse detta hoppades vi att i en sån liten by stänger discot 01?
1,5 h senare: Nähä, men 02 iallafall? Genom bjälklaget gick ett kraftigt DUNK DUNK i ett. Jag som hade öronproppar mot ev snarkningar med stod chanslös mot det vibrerande golvet.
Mellan prick 3 då musiken stängdes av och halv fem då vi gick upp blev iallafall lite sömn. Lite som lumpen, extremt lite sömn och sedan en extremt jobbig dag. Detta som sagt ingen ursäkt, en kollega med samma "uppladdning" gjorde ett mycket bra lopp ändå.