Nu står jag rustad för Vättern

Nu är cykel till Vätternrundan införskaffad. Det blev en hybridracer som de kallar det. En vanlig racer/landsvägscykel med bockstyre kändes som för mycket av en chansning när en del människor talat om att det krävs en lång tillväjningsperiod innan ryggen klarar av den ställning som Tour-de-France-killarna ligger i med sina cyklar.

En hybrid är byggd som en racer fast har "vanligt" styre och inte lika "aggressiv" sittställning. Jag köpte en ny i affär, som dock hade stått framme som visningsexemplar. Den såg inte ut att ha för många provturer på parkeringen bakom sig och jag tog hellre en sådan än att skruva ihop något som kommer i en förpackning. Det är inte min grej att skruva ihop cyklar.

En fråga ("hur mycket kan du gå ner eftersom den är lite använd?") räckte för att tjäna 500 kronor och få ner priset till 6 000. En bra timpeng på den frågan, som jag brukar säga (+ att jag slapp lägga 3-4 timmar på att skruva ihop den vilket är ännu mer värdefullt). Killen kunde lite om förhandling och sa att han fick fråga sin chef om han kunde göra något på priset. "Chefen är på bra humör och kan sänka priset ytterligare, vad hade du tänkt dig?". Hans förhoppning var att jag skulle säga 6 300 när han uppbarligen var beredd att gå ner till 6 000 jämnt. 500 kronor är inte ens 10%, men jag tror att cykelhandlarna inte har så jättestora marginaler.