Vätternrundan 2008

Vätternrundan var det lopp som jag var mest nervös inför. Det kunde hända så mycket under så lång tids fysisk påfrestning.

Jag bodde dessutom på ett hotell i Linköping eftersom Motala är fullbokat sedan ett år innan i princip. Det var lite otaktiskt då jag på kvällen innan loppet började fundera om bilen skulle starta, om det skulle bli punktering på vägen till start och massa andra scenarion.

Starten ändrade jag till kl 03 för att starten 05.15 kändes för tight. Även här kunde punktering inträffa och då skulle det inte finnas mycket marginal för Jönköpingsdepån efter 11 mil som stängde kl 11. Flera gånger gick jag upp när jag hade lagt mig på hotellet och checkade utrustningen. Till slut var jag alldeles varm och hade skyhög puls, som om jag redan hade börjat loppet. Jag fick iallafall 3 timmars sömn, men lakanen var fullständigt våta när jag vaknade så även i sömnen var jag nervös verkade det. Jag kan inte minnas när jag var så nervös senast.

Men starttiden var perfekt. Regnet hade precis slutat och det hade börjat ljusna så att man kunde ha solglasögonen för att skydda ögonen direkt från start.

Det var rätt vackert med en helt stilla Vätternstad som vi lämnade för att komma ut på en väg med dimslöjor som låg över vägen i natten. I min startgrupp var jag snart själv, de grupper som var bakom körde alldeles för långsamt och en annan grupp började redan komma ur sikte.
Min taktik innan loppet var att hänga på en snabb grupp ner till Jönköping och jag ställde mig upp och cyklade ikapp den stora klungan som låg i ungefär 35 km/h på rakan. Jag låg längst bak för att inte röra om i deras disciplinerade klunga och hade en behaglig tur. Visst fick man trampa, men vägen till första depån får sägas vara väldigt lätt och klungan föste undan motvinden som en vägg.
Precis innan depån stannade de för att pausa och jag hade både planerat och kände mig så fräsch att jag fortsatte själv. Och det var väl då jag förstod för första gången hur mycket man kan vila av att ligga längst bak när jag fick ta hela motvinden själv.

Efter depån cyklade jag ikapp en blond tjej med sportcykel (fast med "damram"). Hon frågade om hon fick ligga i rygg och det var ju självklart. Och hon låg som ett frimärke ett bra tag tills vi kom ikapp en klunga vi lade oss sist bakom. Där pratade vi och hade en bekväm tur till Gränna-depån där vi tappade bort det värddjur vi parasiterade på. När vi kom ut från den depån kom jag ihåg att jag sa till henne "Vad jag än säger om loppet efteråt måste jag försöka komma ihåg att denna delen av loppet har varit väldigt bekväm trots motvinden".

Det var en mycket trevlig tjej i min ålder så vi fortsatte ihop ända till backarna ner mot Jönköping. Där rullade jag så kopiöst mycket fortare att det helt enkelt inte gick att bromsa så mycket som krävdes för att hålla ihop.

I Elmiadepån tog jag en rejäl paus med korvbricka och tog det lugnt. När jag cyklade ur depån och kommit några hundra meter stod en välbekant tjej och fixade med hjälmen. Jag bromsade in och vände om. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckodrag.

Jag får återigen pga tidsbrist återkomma med sista delen av Vätternrundan 2008 senare under dagen eller imorgon.