Nu är jag En Svensk Klassiker!

När jag hämtade ut min nummerlapp till Vätternrundan så tittade jag på försäljningsbordet som En Svensk Klassiker har vid varje lopp som ingår i klassikern.
En herre på andra sidan frågade med ett leende "Är du En Svensk Klassiker?"
Jag svarade som det var, om ett dygn - hoppades jag. Det skulle nog gå bra, var han övertygad om. När en annan person började snegla på några plagg fick han samma fråga. Jadå, han hade gjort den två gånger. Mannen i försäljningsbordet sträckte fram sin hand och gratulerade till att han var en av drygt 25 000 personer som klarat det sedan starten 1971.

Det blir inte ens 700 per år i snitt. Det är inte många om man ser till befolkningen, men det är även få om man ser till dem som faktiskt motionerar. Det är 105 000-110 000 som deltar i de lopp som ingår i En Svensk Klassiker, med Vasaloppet som mest nästan 45 000 deltagare i något av dess arrangemang (halvvasan, skejtvasan, tjejvasan m fl). Alltså bara en halv procent.

Jag snackade under loppet med en tjej som berättade att en drömgräns för klassiker är att komma under 24 timmar. Det skulle kunna vara något att spänna bågen inför efter Birkebeinertrippeln. Hårt, men inte helt omöjligt.

Pga tidsbrist återkommer jag senare med fler inlägg om själva loppet och hur det gick. Att jag klarade Vätternrundan förstår ni ju av rubriken och det kan nog bli en gedigen träningsvärk (som tilltagit under dagen). Så fort man ändrar läge på benet känns det i muskelfibrerna som man i vanliga fall inte reflekterar över att de är inblandade i den rörelsen.