Erfarenheter av Vätternrundan 2008

När vi cyklade ut ur Jönköping kom den enda sträckan jag tyckte det inte var någon motvind på ända till Hjo. Det gick att hålla en rätt bra hastighet trots att vi låg två i bredd och snackade, inte så många åkte om oss före Fagerhult. De 14 milen dit hade jag klarat på lite drygt 6 timmar.

Men som många hade varnat var det inte bara uppför på kartan. Nu började de tunga backarna i ett. Jag som inte hade skor att klicka i pedalerna utan körde helt vanligt kunde inte alls hålla samma frekvens i trampandet. I varje backe tappade jag för att rulla ikapp utför igen. Mitt i allt hände något mycket märkligt med kedjan som kilade fast sig mellan nedre främre kugghjulet och "ramen". Jag var mycket positivt överraskad när min följeslagare stannade och hjälpte till de minuter det tog innan vi fick loss den och fick på kedjan igen.

I Hjo tog vi en ganska ordentlig paus som så här i efterhand kan ha varit onödigt lång. Totalt hade jag nästan 1 h och drygt 40 min i depå mot planerade 40-60 min. I Hjo stannade vi säkert 20-25 min. Men det kan ha varit detta lugna tempo som gjorde att man är väldigt fräsch och upplevde loppet som lite mindre slitsamt och långtråkigt.

Det var efter Hjo det riktiga helvetet började tyckte jag. Men min följeslagare var stark och manade på, tyckte vi skulle hänga på klungorna som passaderade för att spara krafter. Vi försökte hänga på klungor som passerade, men de flesta gick för fort. Till slut hittade vi en som vi kunde åka med bekvämt till Karlsborg. Där var vi efter 9 h och 40 min.

Nu började knäna göra ganska ont också och vi blev helt ensamma efter ett snabbt stopp i Karlsborg. Vid sådana tillfällen har jag ganska svårt att hålla disciplinen har jag märkt under de lopp jag gått. Det är inte en tanke på att ge upp, där är jag mentalt mycket stark, men tiden rinner snabbt iväg då och hade gjort det denna gången också om inte min följeslagare varit med och peppat. Vid varje depå efter Hjo, som hon inte gillade att vi hade varit så länge i, så var det "vi tar bara en kort paus nu va?"

Vi lyckades få häng på en stooor klunga som körde lite för fort för mig vid detta laget i loppet men där jag bet ihop för att det var så oerhört lätt att ligga sist i den i motvinden. Det var pest eller kolera. I backarna fick jag stå och pumpa för att hålla jämn fart, nedför var inga problem. Men eftersom alla de oändliga backarna tar 80% av tiden att ta sig uppför och bara 20% av tiden att åka nedför så känns det psykologiskt som det bara är uppför.

Några depåer som man visste var vid vattnet kunde man trösta sig med om man var nära att se att man var högt över vattnet - då var det mestadels nedför kvar till depån.

När den stora klungan stannade mellan två depåer och vi cyklade vidare blev vi snart upphunna och lade oss längst bak igen. Det behövdes för Hammarsundet var en blåshål med motvind varje år fick vi veta av en man i klungan.

Vid Medevi-depån två mil från målet åkte min kompanjon förbi ingången och stannade och frågade för syns skull "Vill du stanna i depån?". Vi körde vidare och det var tur, för annars hade det blivit svårt att komma under 14 h som jag gjorde på min premiär på Vätternrundan.

I mål väntade min supporter och fru med champagne. Det var en otroligt härlig känsla ända från Medevi ända in till mål när man hade klassikern så nära som kulminerade i en stor glädje och stolthet vid målgången.

För att återknyta till rubriken:

Att inte lyssna till folk som berättar myter "Jag skulle hellre föda barn igen än att köra Vätternrundan", "Du får räkna med att paketet är helt avdomnat några dagar efter" osv. Dessa var bara onödiga hjärnspöken med facit i hand.

Väl förberedd och med bra träning, samt att disponera loppet rätt kan även nästan 14 h fysisk prövning kännas helt OK.

Ta mindre tid i depåerna.

"Rumpräddaren" som min fru köpte åt mig vid nummerlappsuthämtningen ska jag ta nästa gång igen. Jag vet inte om det var den som gjorde att baken klarade sig bra, men det är dumt att chansa. Detta är alltså en slags salva som man skulle smörja in baken med innan och efter lopp som saluförs under Vätternrundan.
Från 25 mil och in i mål satt i varje backe en skylt med reklam för denna salva strategiskt placerade.