onsdag 9 januari 2008

Planering för Vasan och Vättern

Det börjar nu närma sig Vasaloppet och i synnerhet genomköraren Engelbrektsloppet. För att få tillräckliga mil i benen (armarna) ska jag nu försöka planera in i förväg följande pass (riktat mot just skidåkning, för att kompenseras av styrka, löpning, cykling och promenader):

V.3: 1 skidpass á 1 timme. 1 skidpass á 1,5 timme.

V.4: 1 skidpass på 1,5 mil (oavsett tid). 1 skidpass på 2,5 mil (oavsett tid).

V.5: 1 skidpass på 2 mil. 1 skidpass på 4 mil, båda passen oavsett tid.

V.6: 1 st genomkörare i början på veckan, längd beroende på hur tidigare veckors träning fungerat. Söndagen denna vecka: 6 mil på söndagen.



För Vätternrundan så är det drygt 90-100 dagar till start från Vasaloppet. Målet är där att hinna cykla 100 mil. 12 veckor med 2 tyngre pass/vecka => 4 mil/pass i snitt. Sannolikt kommer det bli lite kortare genomkörare i mars för att sedan trappas upp mot slutet.

Det ska bli mycket intressant att stämma av här på bloggen efter Engelbrektsloppet hur denna plan gick. Klämde man in fler pass, eller duger detta gott?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Gills inte Engelbrektloppet som en av etapperna i klassikern?

Motionären sa...

Masse: Det stämmer. Skidåkningen är enda grenen som man kan gardera upp på detta sätt. Blir man sjuk eller dylikt då har man fortfarande tid att kurera sig till Vasan.

Anonym sa...

Jag tycker väl att man borde kunna gardera Lidingöloppet med Stockholm Marathon också...

Motionären sa...

Nja, jag håller inte riktigt med. Charmen är ju att det är svårt i sig att genomföra loppen och än svårare att hålla sig frisk osv. Och att det därav kan ta ett tag innan man fixat detta. För mig hade de gärna fått ta bort garderingen på skidorna.

Ska du köra klassikern eller har du kört den och missat på löpningen?

Jesper Sundewall sa...

Alltså vad gäller Vättern så rekommenderar jag, förutom att cykla minst 100 mil, att du kör några långa pass. Första året jag körde vättern hade jag bara fem pass över 10 mil - och då känns det att cykla 30. I fjol däremot hade jag i maj allena 8 pass över 10 mil... Förvisso bröt vi ändå, men inte på grund av trytande ork utan vurpor.

Men som sagt, långa pass i benen gör resan runt sjön mer angenäm. För det är långt som satan. Det absolut värsta och tuffaste i klassikern om du frågar mig. Lycka till!

Motionären sa...

Jesper, tack för dina tips. Sådant är alltid uppskattat, men samtidigt blir jag lite oroad när en cykelkille som du ändå tycker att Vättern är klart värst...

Jag följer ju din blogg och kommer säkert sticka in någon fråga när cykelträningen börjar på allvar. Vore intressant att veta mer om vurporna, sökte text om den på er blogg, finns det?

Anonym sa...

För mig var inte Vätternrundan värst. Hade lätt kunnat köra ett varv till efter att ha vilat en timme och käkat lite.

Nej Lidingöloppet var absolut jobbigast för mig. Trots att jag bor bredvid spåret och tränar en del där var det något av det jobbigaste jag varit med om.
Enda problemet med Vätternrundan var den smärta i knät som dök upp efter halva loppet, och den slipper man nog om man har några långpass bakom sig. Jag hade cyklat 10-20 mil i veckan under våren men bara korta pass. Hade varit bättre att satsa på åtminstone ett 10-15 milspass i veckan under en månads tid.

Motionären sa...

Peter,
kul att höra lite olika åsikter. Lidingöloppet har jag hört bara några få som tycker det är värst.

Anpassad sökning