Imorgon går den härliga sändningen från Vasaloppet igen. Jag hoppas att Jerry Ahrlin eller Oskar Svärd vinner.
Direkt efter det blir det femmilen. En heldag i soffan alltså.
Sedan är det kanske tid att ta tag i den egna träningen efter en hel veckas vila efter Öppet Spår.
Totalt för februari blev det lite mer än 20 timmars träning, vilket såklart drogs upp av Vasaloppets 9 timmar i ett svep.
lördag 28 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
Vasaloppet 2010 - Minst sjunde ledet
Seedningen för min tid i Öppet spår 2009 är nu klar: Den räcker till 7:e led i Vasaloppet.
Det är nog ganska representativt för min kapacitet just nu. Men med ett års hård träning till kanske det går att flytta fram något led.
Det är nog ganska representativt för min kapacitet just nu. Men med ett års hård träning till kanske det går att flytta fram något led.
Vätternrundan 2009 redan slutsåld
Jag gick in och kollade på Vätternrundans sida då jag fortfarande har målet att klara En Svensk Klassiker under 24 h. Det är dock inte möjligt om man räknar start med skidåkningen eftersom 9 timmar är för mycket, 7h 30min var maximumet jag hade räknat med. Samt under 12h på Vätternrundan.
Således kunde man börjat med Vätternrundan och sett om det kunde bli starten på att fixa klassikern under 24 timmar. Så här skriver Vätternrundan: "Många som inte hunnit anmäla sig i tid till Vätternrundan söker nu efter en plats i andra hand."
I tid...loppet går i mitten av juni och sista platsen såldes i början av året, alltså ett halvår innan. Inte ens platserna till de som gör En Svensk Klassiker håller de längre.
Det känns lite sjukt att man ska behöva planera in lopp över ett halvår innan start för att kunna delta. De måste börja fila på en lösning som Öppet spår eller dylikt när det nu blivit så populärt.
Således kunde man börjat med Vätternrundan och sett om det kunde bli starten på att fixa klassikern under 24 timmar. Så här skriver Vätternrundan: "Många som inte hunnit anmäla sig i tid till Vätternrundan söker nu efter en plats i andra hand."
I tid...loppet går i mitten av juni och sista platsen såldes i början av året, alltså ett halvår innan. Inte ens platserna till de som gör En Svensk Klassiker håller de längre.
Det känns lite sjukt att man ska behöva planera in lopp över ett halvår innan start för att kunna delta. De måste börja fila på en lösning som Öppet spår eller dylikt när det nu blivit så populärt.
tisdag 24 februari 2009
Öppet spår - en betraktelse
Här kommer en liten berättelse om min resa mellan Sälen och Mora i Öppet spår 2009.
Den första delen med backarna tyckte jag inte alls var någon fara. Visst fick man saxa, men det varade ju bara 20-25 minuter. Det var trångt, men ingen kö så att det stod helt still, tippar på att jag kom iväg bland de 1000 första när jag korsade mållinjen fem över sju. Dessutom är det ju svårt att inte jämföra med Birkebeinerrennet och då var ju dessa backar inte mycket att komma med. Taktiken nästa gång är nog att inte vara så noga med fästvallan och satsa på bra glid till Risbergsbackarna.
Denna gången märkte jag direkt att glidet var hopplöst och att jag troligtvis hade för mycket blå swix fästvalla. Jag var inte den enda vars skidor det byggde snö och is under, men när tjejer på 60 kilo glider ikapp 88 kilo utför så förstod jag att mitt glid var katastrofalt. Tyvärr så upptäckte jag inte det innan Smågan, det var så fullt i spåren fram tills dess och så mycket kryssande mellan pga utav den usla spårdisciplinen att det var först på väg till Mångsbodarna jag förstod hur dåligt glid jag egentligen hade.
Och det är svårt att motivera sig att stanna mitt på myrarna, gå åt sidan i en meter snö och börja ta av sig skidorna. Så jag bet ihop med mitt dåliga glid fram till Mångsbodarna och tappade nog rätt mycket tid. Där hade jag mycket riktigt någon centimeter eller två packad snö som förklarade varför man fick staka utför istället för att bara glida.
När jag tagit bort så mycket fästvalla som det gick det mycket lättare. Och det påverkade väldigt lite fästet uppför. Backarna upp till Risberg var jobbigare än de första fyra kilometrarna. På ett ställe där det stod publik i uppförsbacken hade det plattats till snö så man kunde ta av sig skidorna utan att sjunka ner i den djupa snön. Jag lyfte på skidorna och det gick ett "ouuch-sus" genom de 15-tal personer som stod där, ungefär som när en knockout visas i repris på boxningsmatchen. Återigen några centimeter snö under skidorna och ny paus för att försöka få bort mer fästvalla.
När jag hade kommit upp blev det likadant i stationen bort med snö,is och fästvalla så gott det gick. Köerna till vallaboden var lång, man hörde många "OK, så du sätter dig på bussen nu?" från folk som lämnade en kamrat som gett upp.
Snöfallet tilltog nu än mer och spåren började bli riktigt risiga. Biten till Evertsberg kändes som den kunde varit ganska lätt om det inte vore för snöfallet och det allt kämpigare föret. Jag räknade ner varje skylt för varje kilometer och en blå skylt långt borta var alltid uppskattat eftersom ingen kilometer var enkel, alla krävde en rejäl tribut.
I Evertsberg fångade den trevliga speakern upp mig och hälsade mig välkommen till debuten i spåret. Han berättade att nu var mindre än halva kvar. Det visste jag annars så är de där pep-talkarna lite svåra att tro. Speakern i Mångsbodarna berättade att det enorma snöfallet slutat längre bort i spåret och att det nu skulle bli enklare. Det var ju precis tvärtom.
Till Oxberg kom jag inte ihåg så mycket annat än att banprofilen såg väldigt lätt ut, men att föret gjorde det ganska segt. Här tappade jag hoppet att komma in under 9 timmar. Det var mellan Oxberg och Hökberg de riktigt sjuka scenerna utspelade sig. Något i vädret gjorde att det fastnade under skidorna värre än innan. Folk stakade utan att komma någon vart, folk fick panik. En yngre kille skrek svordomar när kraftiga stavtag knappt förflyttade honom framåt. Två herrar står och gnider skidorna mot kilometerskylten, en annan har gått ut i skogen och drämmer ena skidan i ett träd för att få bort snön in fästvallan. Efter sju mil i dödgrävarförhållanden slutar folk att tänka, killen som drämde skidan mot trädet fick bort ytterst lite snö, men väldigt mycket snö som under dagen placerat sig på grenarna fick han över sig istället. Det var säkert 100 pers som runt Gopshus råkade ut för denna panik när de inte kom framåt.
Efter Hökberg och ca en halvmil var det bara ett spår med 2 dm lössnö där det skulle varit tre andra spår. Ett långt lämmeltåg uppstod utan avanceringsmöjligheter. Några som ville förbi blev desperata och började pumpa sig förbi, men fick snart fälla in i ledet igen.
Framme vid Eldris hade jag 35 min på de sista 9 km för att komma under 9 timmar. Jag fick för mig att göra ett försök på det iallafall då det nu var två spår att köra i som var hårdare än tidigare i loppet. Här plockade jag i sex kilometer placering för placering och knappt någon körde om. Vid 3 km kvar tog motorn fullständigt slut, men det var värt att köra på det sista för att testa och känna att man gav allt man orkade just då. Det var härligt att höra speakern bara någon kilometer kvar till mål och på upploppet gav jag också en liten spurt, men fick reda på att jag missat 9 timmar med 10 min när jag frågade en funktionär i mål vad klockan var.
Totalt sett kände jag flera gånger under loppet när det gick riktigt segt att det här är inget roligt, men kände samtidigt att banan var lätt och hade passat mig bra som stakningsstark. Eftersom förhållandena var så dåliga så fanns heller inte riktigt möjligheten att ta ut sig som jag gjorde på t ex Birkebeinerrennet. Också om man jämför banan på Birkebeinerrennet med Vasaloppets så måste jag säga att stigningen uppför fjället är bra mycket styggare även om Vasan är längre. Jag ser iallafall fram emot att åka loppet igen under bra förhållanden 2010.
Den första delen med backarna tyckte jag inte alls var någon fara. Visst fick man saxa, men det varade ju bara 20-25 minuter. Det var trångt, men ingen kö så att det stod helt still, tippar på att jag kom iväg bland de 1000 första när jag korsade mållinjen fem över sju. Dessutom är det ju svårt att inte jämföra med Birkebeinerrennet och då var ju dessa backar inte mycket att komma med. Taktiken nästa gång är nog att inte vara så noga med fästvallan och satsa på bra glid till Risbergsbackarna.
Denna gången märkte jag direkt att glidet var hopplöst och att jag troligtvis hade för mycket blå swix fästvalla. Jag var inte den enda vars skidor det byggde snö och is under, men när tjejer på 60 kilo glider ikapp 88 kilo utför så förstod jag att mitt glid var katastrofalt. Tyvärr så upptäckte jag inte det innan Smågan, det var så fullt i spåren fram tills dess och så mycket kryssande mellan pga utav den usla spårdisciplinen att det var först på väg till Mångsbodarna jag förstod hur dåligt glid jag egentligen hade.
Och det är svårt att motivera sig att stanna mitt på myrarna, gå åt sidan i en meter snö och börja ta av sig skidorna. Så jag bet ihop med mitt dåliga glid fram till Mångsbodarna och tappade nog rätt mycket tid. Där hade jag mycket riktigt någon centimeter eller två packad snö som förklarade varför man fick staka utför istället för att bara glida.
När jag tagit bort så mycket fästvalla som det gick det mycket lättare. Och det påverkade väldigt lite fästet uppför. Backarna upp till Risberg var jobbigare än de första fyra kilometrarna. På ett ställe där det stod publik i uppförsbacken hade det plattats till snö så man kunde ta av sig skidorna utan att sjunka ner i den djupa snön. Jag lyfte på skidorna och det gick ett "ouuch-sus" genom de 15-tal personer som stod där, ungefär som när en knockout visas i repris på boxningsmatchen. Återigen några centimeter snö under skidorna och ny paus för att försöka få bort mer fästvalla.
När jag hade kommit upp blev det likadant i stationen bort med snö,is och fästvalla så gott det gick. Köerna till vallaboden var lång, man hörde många "OK, så du sätter dig på bussen nu?" från folk som lämnade en kamrat som gett upp.
Snöfallet tilltog nu än mer och spåren började bli riktigt risiga. Biten till Evertsberg kändes som den kunde varit ganska lätt om det inte vore för snöfallet och det allt kämpigare föret. Jag räknade ner varje skylt för varje kilometer och en blå skylt långt borta var alltid uppskattat eftersom ingen kilometer var enkel, alla krävde en rejäl tribut.
I Evertsberg fångade den trevliga speakern upp mig och hälsade mig välkommen till debuten i spåret. Han berättade att nu var mindre än halva kvar. Det visste jag annars så är de där pep-talkarna lite svåra att tro. Speakern i Mångsbodarna berättade att det enorma snöfallet slutat längre bort i spåret och att det nu skulle bli enklare. Det var ju precis tvärtom.
Till Oxberg kom jag inte ihåg så mycket annat än att banprofilen såg väldigt lätt ut, men att föret gjorde det ganska segt. Här tappade jag hoppet att komma in under 9 timmar. Det var mellan Oxberg och Hökberg de riktigt sjuka scenerna utspelade sig. Något i vädret gjorde att det fastnade under skidorna värre än innan. Folk stakade utan att komma någon vart, folk fick panik. En yngre kille skrek svordomar när kraftiga stavtag knappt förflyttade honom framåt. Två herrar står och gnider skidorna mot kilometerskylten, en annan har gått ut i skogen och drämmer ena skidan i ett träd för att få bort snön in fästvallan. Efter sju mil i dödgrävarförhållanden slutar folk att tänka, killen som drämde skidan mot trädet fick bort ytterst lite snö, men väldigt mycket snö som under dagen placerat sig på grenarna fick han över sig istället. Det var säkert 100 pers som runt Gopshus råkade ut för denna panik när de inte kom framåt.
Efter Hökberg och ca en halvmil var det bara ett spår med 2 dm lössnö där det skulle varit tre andra spår. Ett långt lämmeltåg uppstod utan avanceringsmöjligheter. Några som ville förbi blev desperata och började pumpa sig förbi, men fick snart fälla in i ledet igen.
Framme vid Eldris hade jag 35 min på de sista 9 km för att komma under 9 timmar. Jag fick för mig att göra ett försök på det iallafall då det nu var två spår att köra i som var hårdare än tidigare i loppet. Här plockade jag i sex kilometer placering för placering och knappt någon körde om. Vid 3 km kvar tog motorn fullständigt slut, men det var värt att köra på det sista för att testa och känna att man gav allt man orkade just då. Det var härligt att höra speakern bara någon kilometer kvar till mål och på upploppet gav jag också en liten spurt, men fick reda på att jag missat 9 timmar med 10 min när jag frågade en funktionär i mål vad klockan var.
Totalt sett kände jag flera gånger under loppet när det gick riktigt segt att det här är inget roligt, men kände samtidigt att banan var lätt och hade passat mig bra som stakningsstark. Eftersom förhållandena var så dåliga så fanns heller inte riktigt möjligheten att ta ut sig som jag gjorde på t ex Birkebeinerrennet. Också om man jämför banan på Birkebeinerrennet med Vasaloppets så måste jag säga att stigningen uppför fjället är bra mycket styggare även om Vasan är längre. Jag ser iallafall fram emot att åka loppet igen under bra förhållanden 2010.
måndag 23 februari 2009
Resultatlista Öppet spår 2009
Jag har nu fått tag i resultatlistan för Öppet spår 2009, den finns här. Intressant att det skiljer över en timme mellan 100 bästa. 6138 som kämpade sig runt av 6600 startande, starkt jobbat utav er.
Vasaloppet 2009 - en njutning
Det är skönt att kolla in på Vasaloppets hemsida och se att de inte skrädde orden och hade samma uppfattning som oss som åkte. 10 cm snö på en halvtimme kan göra det ganska tungt och rubriken "Snökaos idag på Öppet Spår" är inte missvisande på något sätt.
Jag hade faktiskt mobilen med mig under loppet eftersom jag inte vågade lägga den i bagageväskan och hade så här i efterhand viljat ta ett kort på de parodiartade spår som fanns de sista milen. Men eftersom jag reviderade mitt mål som innan väderförutsättningarna blev kända var 7h30min till under 9h tog jag mig aldrig tiden att knäppa ett kort.
När jag tittar på yr.no ser jag dock att det kan bli lite svårt även för de som ska köra Vasaloppet nu på söndag. Börjar med snöfall i Sälen och slutar med plusgrader i Mora. Om det håller sig kan det nog bli svårvallat. Plusgraderna kommer ju göra att de sista milen kommer gå grymt mycket fortare än att köra i lössnö, men jag tror ändå det kan bli riktigt tufft för motionärerna. Därför ska jag vara bänkad framför soffan nästa söndag och njuta i fulla drag.
Ingen som har en resultatlista för Öppet spår 2009? När vi åkte från Mora vid 19-tiden sa någon att det var 1000 löpare kvar ute i spåret, hade varit intressant att se vad de slutade på för tid...
Jag hade faktiskt mobilen med mig under loppet eftersom jag inte vågade lägga den i bagageväskan och hade så här i efterhand viljat ta ett kort på de parodiartade spår som fanns de sista milen. Men eftersom jag reviderade mitt mål som innan väderförutsättningarna blev kända var 7h30min till under 9h tog jag mig aldrig tiden att knäppa ett kort.
När jag tittar på yr.no ser jag dock att det kan bli lite svårt även för de som ska köra Vasaloppet nu på söndag. Börjar med snöfall i Sälen och slutar med plusgrader i Mora. Om det håller sig kan det nog bli svårvallat. Plusgraderna kommer ju göra att de sista milen kommer gå grymt mycket fortare än att köra i lössnö, men jag tror ändå det kan bli riktigt tufft för motionärerna. Därför ska jag vara bänkad framför soffan nästa söndag och njuta i fulla drag.
Ingen som har en resultatlista för Öppet spår 2009? När vi åkte från Mora vid 19-tiden sa någon att det var 1000 löpare kvar ute i spåret, hade varit intressant att se vad de slutade på för tid...
Öppet spår 2009 - en värsting
Jodå, jag tog mig i mål på söndagens Öppet spår. Ska lämna en längre rapport om loppet senare, är nyss hemkommen och stelheten/träningsvärken har börjat tillta rätt rejält under eftermiddagen.
När vi åkte hem från loppet i morse intervjuade de banchefen på radion, vilket var intressant med tanke på hur många som svor över det obefintliga spåret igår. Tydligen hade de haft alla 12 maskinerna ute och jobbat allt de kunde för att göra bästa möjliga spår, detta var det nog INGEN igår som kunde tänka sig. Alla man hörde med var förbannade över att "spåret" lämnats åt sitt öde av Vasaloppsorganisationen.
Samtidigt hörde man från folk som åkt 30 ÖS/VL att detta var det värsta. Som debutant kan man om man är riktigt positiv se det som att nu blir det isåfall bara lättare Vasalopp framöver.
När vi åkte hem från loppet i morse intervjuade de banchefen på radion, vilket var intressant med tanke på hur många som svor över det obefintliga spåret igår. Tydligen hade de haft alla 12 maskinerna ute och jobbat allt de kunde för att göra bästa möjliga spår, detta var det nog INGEN igår som kunde tänka sig. Alla man hörde med var förbannade över att "spåret" lämnats åt sitt öde av Vasaloppsorganisationen.
Samtidigt hörde man från folk som åkt 30 ÖS/VL att detta var det värsta. Som debutant kan man om man är riktigt positiv se det som att nu blir det isåfall bara lättare Vasalopp framöver.
fredag 20 februari 2009
Carboload inför Vasaloppet/Öppet spår: Femte måltiden idag
I och med att det blir svårvallat och ganska segt före på Öppet spår har jag inte fuskat med min Carboload. Tvärtom, så mycket var det längesedan jag åt.
Rejäl frukost, stort pasta-mellanmål, stor pasta-lunch, stort pasta-mellanmål och ikväll väntar en ordentlig frukost. Mellan det har jag knaprat lite kolhydratladdningsprodukter.
Imorgon fortsätter jag likadant under resan upp till Sälen. Under loppet kör jag Enervits paket som fungerade så bra komponerat under Vätternrundan.
Sedan blir det värsta föret, men jag ser väldigt mycket fram emot det. Nu gäller det också att köra järnet så att det blir en bra seedning till Vasaloppet 2010.
Rejäl frukost, stort pasta-mellanmål, stor pasta-lunch, stort pasta-mellanmål och ikväll väntar en ordentlig frukost. Mellan det har jag knaprat lite kolhydratladdningsprodukter.
Imorgon fortsätter jag likadant under resan upp till Sälen. Under loppet kör jag Enervits paket som fungerade så bra komponerat under Vätternrundan.
Sedan blir det värsta föret, men jag ser väldigt mycket fram emot det. Nu gäller det också att köra järnet så att det blir en bra seedning till Vasaloppet 2010.
måndag 16 februari 2009
Så förberedd är jag inför Öppet Spår 2009
Igår kväll kom jag iväg på en härlig runda. Lite drygt två mil på hårda men lite sönderkörda spår.
Detta var förmodligen det sista skidpasset innan Öppet Spår. Jag sammanställde och såg att det bara hann bli 29 mil denna säsongen. Jag hade ju större ambitioner än så, men det är svårt att komma iväg när vädret är som det är på dessa breddgrader.
Första rullskidspasset i slutet av oktober, några enstaka pass i november och december, men nu helt OK träningsdos på skidor i januari och februari.
Det blir iallafall en bra värdemätare inför loppen kommande år - att jag inför ÖS 2009 hade åkt 29 mil. Vad räcker nu detta till?
Detta var förmodligen det sista skidpasset innan Öppet Spår. Jag sammanställde och såg att det bara hann bli 29 mil denna säsongen. Jag hade ju större ambitioner än så, men det är svårt att komma iväg när vädret är som det är på dessa breddgrader.
Första rullskidspasset i slutet av oktober, några enstaka pass i november och december, men nu helt OK träningsdos på skidor i januari och februari.
Det blir iallafall en bra värdemätare inför loppen kommande år - att jag inför ÖS 2009 hade åkt 29 mil. Vad räcker nu detta till?
söndag 15 februari 2009
Ett halvbra pass
I fredags morse var jag ute och körde ytterligare ca 16 km. Tyvärr var jag lite okoncentrerad eftersom det satt en lapp om att en ring blivit upphittad vid Landvetter konstsnö. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig förrän personalen kom och då visade det sig att det inte var min ring.
Jag var iallafall igång ca 1 h 20 min och fick lite mer stakträning. Så väntar väl ett sista pass men sedan är det bara uppladdning inför Öppet spår.
Jag ska nog köra en liten carboload och vara väldigt försiktig med ev kolhydrattömning.
Det borde inte bli några problem med spårkvaliteten i Öppet spår med den rutinerade Vasaloppsorganisationen nu när det är minus hela veckan. Yr.no visar -4 grader på söndagen och snö. Att valla inför Öppet spår undrar jag om jag inte ska leja bort när jag inte har glidvalla utan bara fästvalla.
Jag var iallafall igång ca 1 h 20 min och fick lite mer stakträning. Så väntar väl ett sista pass men sedan är det bara uppladdning inför Öppet spår.
Jag ska nog köra en liten carboload och vara väldigt försiktig med ev kolhydrattömning.
Det borde inte bli några problem med spårkvaliteten i Öppet spår med den rutinerade Vasaloppsorganisationen nu när det är minus hela veckan. Yr.no visar -4 grader på söndagen och snö. Att valla inför Öppet spår undrar jag om jag inte ska leja bort när jag inte har glidvalla utan bara fästvalla.
onsdag 11 februari 2009
Guldring efterlyses
När jag åkte skidor igår på Landvetter ställde mina nya handskar till det igen. Förlovningsringen är försvunnen, det är 99% säkert att detta skedde när jag tog av mig mina nya tighta handskar (jag har gått ner 5 kilo på tre månader nu, så den har suttit väl löst det sista). Jag gjorde inget annat den dagen som kan ha gjort att den föll av.
Jag tog aldrig av mig dem under åkningen, så den finns inom 5 meters radie från "stugan" där man betalar spåravgiften (jag parkerade alldeles utanför den). Har du hittat den där, var god kontakta mig. Jag kan återge exakt vad som är inskrivet i den. Den som hittar den kommer förhoppningsvis återlämna den till Landehof eller lämna den till Polisen, så jag har goda förhoppningar om att få den åter. Att smälta ner en förlovningsring (gällande iallafall) betyder evig olycka.
Jag tog aldrig av mig dem under åkningen, så den finns inom 5 meters radie från "stugan" där man betalar spåravgiften (jag parkerade alldeles utanför den). Har du hittat den där, var god kontakta mig. Jag kan återge exakt vad som är inskrivet i den. Den som hittar den kommer förhoppningsvis återlämna den till Landehof eller lämna den till Polisen, så jag har goda förhoppningar om att få den åter. Att smälta ner en förlovningsring (gällande iallafall) betyder evig olycka.
tisdag 10 februari 2009
Jajamän, två riktigt hårda pass idag
Fick för mig att använda cykeln vid ett ärende idag på eftermiddagen. Det var motvind och jävligt, så den snabba turen tog ganska precis en timma. Och då var jag riktigt svett. Det gick inte fort, men jag var helt mör i benen efteråt.
2h45 min ganska hård träning idag inalles alltså. Väldigt bra!
2h45 min ganska hård träning idag inalles alltså. Väldigt bra!
Snabbast i spåret
Idag var jag i konstsnöslingan trots allt. Det hade ju frusit på under natten och det var sämre spår, men bättre glid tack vare det.
Eftersom jag var där på förmiddagen så var det inte så många vassa utan mest pensionärer och folk som antagligen tränade inför Tjejvasan. Jag varvade alla om och om igen. Men efter halva tiden kom en riktig vass kille som åkte förbi mig och det roliga var slut.
Totalt körde jag i 1h 45 min och det blev nog 2,2 mil ca. Jag körde nu bara det korta varvet med bara stakning, så det kändes väldigt bra att utan att vara trött på något sätt pumpat stakning i nästan två timmar utan några större problem.
Jag såg att Engelbrektsloppet i helgen blev rätt lyckat med fler deltagare och ett snörikt arrangemang. Tur, jag tror inte loppet hade klarat många år till med så bisarra förhållanden som i fjol.
Eftersom jag var där på förmiddagen så var det inte så många vassa utan mest pensionärer och folk som antagligen tränade inför Tjejvasan. Jag varvade alla om och om igen. Men efter halva tiden kom en riktig vass kille som åkte förbi mig och det roliga var slut.
Totalt körde jag i 1h 45 min och det blev nog 2,2 mil ca. Jag körde nu bara det korta varvet med bara stakning, så det kändes väldigt bra att utan att vara trött på något sätt pumpat stakning i nästan två timmar utan några större problem.
Jag såg att Engelbrektsloppet i helgen blev rätt lyckat med fler deltagare och ett snörikt arrangemang. Tur, jag tror inte loppet hade klarat många år till med så bisarra förhållanden som i fjol.
lördag 7 februari 2009
Ny rubrik på Klassikerbloggen
Jag har nu ändrat min underrubrik som tidigar löd om hur en motionär använder En Svensk Klassiker för att komma i form.
Jag tyckte den kändes lite inaktuell, jag börjar komma i bra form. Iallafall med måttstocken bland vanliga motionärer.
Jag lade därför till ett mål jag haft sedan jag hörde om det från tjejen jag cyklade stora delar av Vätternrundan med. Att klara En Svensk Klassiker på under 24 h.
Det är inte säkert att det blir just i år. Jag ligger efter med skidträningen som jag borde hunnit med mer. Om man räknar en rimlig sänkning på de andra grenarna, t ex att klara Vätternrundan under 12 h, så borde Vasan avklaras på högst 7h30min.
Och då är man lite utlämnad till omständigheterna när man ligger så nära gränsen. Är det sådant före som idag är det kört direkt.
Men som sagt, någon gång ska det ske och det kan gott bli nästa år.
Jag tyckte den kändes lite inaktuell, jag börjar komma i bra form. Iallafall med måttstocken bland vanliga motionärer.
Jag lade därför till ett mål jag haft sedan jag hörde om det från tjejen jag cyklade stora delar av Vätternrundan med. Att klara En Svensk Klassiker på under 24 h.
Det är inte säkert att det blir just i år. Jag ligger efter med skidträningen som jag borde hunnit med mer. Om man räknar en rimlig sänkning på de andra grenarna, t ex att klara Vätternrundan under 12 h, så borde Vasan avklaras på högst 7h30min.
Och då är man lite utlämnad till omständigheterna när man ligger så nära gränsen. Är det sådant före som idag är det kört direkt.
Men som sagt, någon gång ska det ske och det kan gott bli nästa år.
Ny tvåmilsrunda
Imorse var jag på Landvetter för en ny duvning. Men nu börjar den rasa ihop därute banan. Riktigt synd för jag hade behövt några snöpass till innan ÖS. Idag åkte man i slush och det var varken bra glid och inget fäste såklart, och då är den banan ganska hopplös. Första varvet gick på 10 min, men sedan blev det bara värre och de sista två varven kördes på 26 minuter.
Men så är det söder om polcirkeln nuförtiden att hålla till godo med vad som bjuds. Och spårgubbarna gör ett så bra jobb det bara går.
Idag körde jag 8 varv på den bana som jag alltså tror är 2,5 km och alltså 2 mil totalt isåfall.
Totaltiden för detta blev 1h 47 min, men då var jag bra sliten. Faktiskt samma tid som jag varvade 21 km på Mattila Ski Marathon förra helgen.
Nya handskar gav dessutom rätt bra blåsor i händerna. Fukttransporterande sa Stadium, dyngvåta säger jag. Craft är märket på skiten.
Men så är det söder om polcirkeln nuförtiden att hålla till godo med vad som bjuds. Och spårgubbarna gör ett så bra jobb det bara går.
Idag körde jag 8 varv på den bana som jag alltså tror är 2,5 km och alltså 2 mil totalt isåfall.
Totaltiden för detta blev 1h 47 min, men då var jag bra sliten. Faktiskt samma tid som jag varvade 21 km på Mattila Ski Marathon förra helgen.
Nya handskar gav dessutom rätt bra blåsor i händerna. Fukttransporterande sa Stadium, dyngvåta säger jag. Craft är märket på skiten.
onsdag 4 februari 2009
10:e ledet
Jag kollade nu på vad min tid från Mattila skulle gett för startled iallafall jag åkte riktiga Vasaloppet istället för Öppet spår.
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/FardigformatteradeFiler/se/seedning_tabell_1.htm
Tiden hade bara räckt till 10:e led. Det verkar väl snålt och det ska bli intressant att se om tiden för ÖS "bara" skulle ge 10:e led till Vasaloppet 2010. Jag tror jag kommer göra bättre än så...
http://www.vasaloppet.se/wps/VasaCMS/FardigformatteradeFiler/se/seedning_tabell_1.htm
Tiden hade bara räckt till 10:e led. Det verkar väl snålt och det ska bli intressant att se om tiden för ÖS "bara" skulle ge 10:e led till Vasaloppet 2010. Jag tror jag kommer göra bättre än så...
måndag 2 februari 2009
Mattila Ski Marathon
Igår körde jag första tävlingen detta året. 42 km i svedjefinnarnas land, norra Värmland bara någon kilometer från den norska gränsen.
Färden dit gick genom 6 mil ödebygd från närmsta samhället Torsby, där vi var och kollade in skidtunneln.
De här seedningsloppen består till största delen av ganska rutinerade Vasaloppsåkare som till varje pris vill fram ett led, minst, för att slippa trängsel och inte minst skryta om vilket led de står i när Vasaloppet kommer på tal i olika sammanhang.
Så min placering i den konkurrensen blev inte sådär jättebra.
Jag hade dessutom inte klart för mig att banan var lite hårdare än Vasaloppsspåret, så jag hade som mål att klara under 3h 30 min. Trots att jag missade denna tid med mer än 10 min så var jag nöjd. Det var en fin genomkörare i ett ganska hårt spår.
Man kör 2 varv på en 2,1 mils slinga. Första 7 km går i princip uppför, iallafall väldigt få partier där en motionär kan annat än diagonala. Sedan är det 8 km med åkning uppe på myrarna med ganska bra möjligheter att knapra placeringar för den stakstarke. Efter det ca 5-6 km med mestadels nedför, ett lätt parti.
Jag tog inte ut mig max utan körde det mest för att få en välbehövlig tuffare träning än vad ett vanligt pass hade gett. Det var dessutom en riktigt fin natur uppe på höjderna när man stakade över myrarna. Meterdjup snö orörd så långt ögat kunde nå.
Det ska nu bli kul att se vad Vasaloppet kommer sätta för seedning på denna tiden, och om den kommer stämma. Ledet jag kommer i är ju en beräkning av vad jag borde prestera i Vasan i förhållande till vad jag presterade igår.
Färden dit gick genom 6 mil ödebygd från närmsta samhället Torsby, där vi var och kollade in skidtunneln.
De här seedningsloppen består till största delen av ganska rutinerade Vasaloppsåkare som till varje pris vill fram ett led, minst, för att slippa trängsel och inte minst skryta om vilket led de står i när Vasaloppet kommer på tal i olika sammanhang.
Så min placering i den konkurrensen blev inte sådär jättebra.
Jag hade dessutom inte klart för mig att banan var lite hårdare än Vasaloppsspåret, så jag hade som mål att klara under 3h 30 min. Trots att jag missade denna tid med mer än 10 min så var jag nöjd. Det var en fin genomkörare i ett ganska hårt spår.
Man kör 2 varv på en 2,1 mils slinga. Första 7 km går i princip uppför, iallafall väldigt få partier där en motionär kan annat än diagonala. Sedan är det 8 km med åkning uppe på myrarna med ganska bra möjligheter att knapra placeringar för den stakstarke. Efter det ca 5-6 km med mestadels nedför, ett lätt parti.
Jag tog inte ut mig max utan körde det mest för att få en välbehövlig tuffare träning än vad ett vanligt pass hade gett. Det var dessutom en riktigt fin natur uppe på höjderna när man stakade över myrarna. Meterdjup snö orörd så långt ögat kunde nå.
Det ska nu bli kul att se vad Vasaloppet kommer sätta för seedning på denna tiden, och om den kommer stämma. Ledet jag kommer i är ju en beräkning av vad jag borde prestera i Vasan i förhållande till vad jag presterade igår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
